iPad är ett koncentrat av "nice", så oavsett vad jag tror att jag kan komma att hitta för användningsområden för den (om ens några vettiga alls) så känns det som att jag måste ha den. Den är tillräckligt nice för att motivera ett köp även om jag bara använder den i bland för att slösurfa i soffan.
iPhonen däremot är inte bara nice - den är direkt nödvändig och har man redan haft en iPhone ett tag är den som en förlängning av ens kropp som man inte kan vara utan. Nu har jag en iPhone 3G som för var dag upplevs som slöare och slöare och självklart ökar inte lagringsutrymmet heller. När jag nu installerat iOS 4-beta på den märks också hur handikappad den kommer att kännas när den inte, som alla senare modeller, kommer få multitasking för tredjepartsprogram, rotationslås eller ens bakgrundsbilder.
Så en iPhone-uppgradering är definitivt nödvändig, medan den enorma köplusten för iPad faktiskt skulle kunna dämpas om man bara ville. Om inte annat så kan man motivera sig med att det i just mars-april 2011 när det hypotetiska köpförbudet släppt antagligen är dags för iPad 2 med Retina-skärm på 2048x1536, 2 GHz Apple A4-processor, dubbla kameror och 128 GB lagring.