Jag såg "Känn ingen sorg" igår. Ingen höjdare alls, tyvärr, inte ens om man som jag verkligen gillar Håkan Hellström. Tunn och lite töntig story med bitvis rätt halvdana skådespelarinsatser (det hade inte skadat med lite personregi). Huvudpersonen känns "utklädd" och tillgjord, som om han ryckts ut ur en Jönsson-ligan-film. Även vissa inslag i filmen var som hämtade ur svenska "komedier", med kvalitet därefter. Lägg till lite kärlek och sex, lite milt våld och spänning, en del ungdomsfilmsklichéer, lite drogromantik, och en hel del slow-motion och scener à la rockvideo så har ni en spretig film som försöker få med det mesta för att tillgodose en yngre publik men som aldrig riktigt lyckas lyfta och få till en helhet av alla ingredienserna.
Musiken som ska vara bärande i filmen var inte alls tillräcklig, varken avseende mängd eller kvalitet. Den bristande kvaliteten berodde ofta på att det var skådespelarna i filmen som sjöng, och de gjorde det inte tillräckligt bra. Att de sedan stoppade in olika textutdrag och låttitlar ur Hellströms repertoar här och där i dialogen och skrivet på olika håll kändes för min del inte alls lika "fyndigt" som upphovsmakarna antagligen tänkt sig.
Det är inte ofta jag tycker en film blir sämre och sämre ju mer jag tänker på den, men i det här fallet är det så. Oftast tycker jag att filmer växer med lite distans, då man sitter och funderar igenom vad man sett och kanske lyckas fördjupa sin förståelse av handling, personer och djupare innebörder. Den här filmen däremot, vill jag helst inte fundera mer på, jag blir bara irriterad. Det enda som för min del räddar den här filmen från bottenbetyg är faktiskt att den ändå innehöll bra musik här och där. Men det är ju enbart en fråga om personlig smak. Den som inte gillar Håkan Hellström har därmed sagt inget positivt att se fram emot vad gäller den här filmen.
http://www.imdb.com/title/tt2429292/?ref_=fn_...