Nu har jag testkört Sony Xperia XZ2 i snart två veckor, och hittills får jag tyvärr säga att telefonens nyheter och egenskaper inte sticker ut på ett så positivt sätt som jag hade hoppats på. På förhand fanns det mycket som lockade: äntligen ny design och form, stöd för HDR i både skärmen och videoinspelning (vilket Sony är ensamma med), en användarupplevelse som är relativt nära vanilj-Android och intressanta funktioner som dynamiska vibrationer för musik och film.
Tyvärr är få av dessa särskilt bra eller intressant implementerade. Den nya formen ser väl relativt fin ut, jag är inte helt övertygad och tycker den står sig slätt mot alternativen från Samsung, Oneplus och Huawei, men det stora problemet är att den nya formen gör telefonen glashal. Det fungerar ganska bra när man håller den i handen eftersom friktionen mellan fingrar och glaset håller den på plats ganska bra, men jag är ändå nervös när jag tar upp den ur fickan. Ett större problem är när telefonen ligger för sig själv på vilket underlag som helst. Minsta lilla vibration får telefonen att glida runt som en tvål i duschen, och har underlaget så bara en grads lutning kommer telefonen glida av underlaget sakta men säkert. De flesta lär väl köpa ett skal till telefonen, det fick vi inget tillsammans med testexemplaret, men det är hur som helst ett irritationsmoment med designen.
Fingeravtrycksläsarens placering på baksidan tilltalade Ida och Amanda när de klämde och kände på telefonen under MWC 2018, men för mig hamnar alltid fingret snett ovanför fingeravtrycksläsaren, eller rakt ovanpå kameran (hej, Galaxy S8). Det här lär vara ett problem som beror på personliga användarmönster, i hur man brukar greppa telefonen, men jag har inte riktigt blivit kompis med placeringen efter två veckors användning.
Den dynamiska vibrationen, som du kan aktivera och som får hela telefonen att vibrera i takt med musiken eller videomaterial du spelar upp, fungerar bra ibland. Främst för tv- och film, men ibland även för musik. Problemet är att man måste ha skärmen aktiverad för att funktionen ska fungera, och då jag alltid lyssnar på musik med telefonen i fickan blir funktionen helt överflödig här. Vibrationerna aktiveras också om låsskärmen är aktiv, vilket har lett till att telefonen börjar vibrera som tusan i fickan för att jag kommit åt den lite väl känsliga låsknappen. Det har gjort att jag stängt av funktionen, trots att den faktiskt är ganska trevlig under Netflix- och Youtube-tittande.
Kameran har jag inte hunnit hårdtesta än, och jag inväntar fortfarande Thomas Ytterbergs eminenta utvärdering av skärmen och HDR-inspelningen, men baserat på mitt otränade öga har telefonen inte imponerat på dessa punkterna heller. Skärmen är en LCD/IPS-panel som har en grådaskig återgivning av mörka färger, vilket gör både SDR- och HDR-video mindre imponerande än säg en Galaxy S9, Iphone X eller Oneplus 5T. Och inspelning av HDR-video får i de flesta fall en väldigt grådaskig ton. Utomhus med god belysning och starka färger i omgivningen blir det bättre, men där upplever jag också att videon hackar när HDR-inspelning är aktiverad, och det blir fortfarande en gråaktig ton i bilden.
Jag ska fortsätta hårdtestandet av Xperia XZ2, men som läget är nu är detta absolut inte en telefon som skulle finnas med på min radar över telefonköp våren 2018.
Om du köper en Xperia XZ2 bör du köpa ett skal till telefonen, eller lägga den ner med den glashala baksidan uppåt.
Jag lägger konsekvent fingret antingen snett ovanför fingeravtrycksläsaren eller över kameran, och det kräver att jag medvetet försöker placera fingret rätt för att det ska hamna på rätt plats.
I bilden nedan ser ni överst hur videoinspelning ser ut utan HDR aktiverat, och under det hur det ser ut med HDR aktiverat. Notera den tämligen grådaskiga tonen i bilden.