Var ÄR Alla Klipp Proffs!!!!!!!

Det finns massor av regler för hur du ska klippa, men någon specifik bok vete sjuton. Hade en hel drös kopierade papper och ett antal böcker förut, men vet inte var de tagit vägen.

Till exempel så ska man tänka på "var filmen är på väg" (till vis del) när man väljer klipp. Det finns olika sätt att få klippning att fungera enligt reglger ("pauser" för tittaren vid intensiva klipp ex.). Klipp i ett rum, vid ett händelseförhopp måste hela tiden vara så logiska att tittar fattar vad det är som sker hela tiden, var man är osv.

Ska se om jag kan hitta nått… Apple hade förut en basic, men bra "modell" för ut man bildmässigt bygger upp en film. Det är lite som med en skriven text > du vill leda tittaren igenom historien och hela tiden "mata" med saker som får honom att behålla intresset.

Det finns hur som helst mycket - gå till en bokhandel eller bibliotek och kolla!

Jag skulle gärna delta i ett forum för klippning/klippteknik/bildberättande i rörlig media.

Hedengrens bokhandel på Stureplan i Stockholm har massor av filmlitteratur, även om klippning. Sen kan du kolla på filmljudteknikernas hemsida www.fsfl.se där det finns massor av länkar till allt om filmtillverkningens svåra konst.

Jag tror att det bästa sättet att lära ut klippning helt enkelt är att låta eleverna klippa!

Välj själv ut några sekvenser där det finns lite trixigheter, jump-cuts, 180-graders-fel, och andra smågrejer.

Vad tycker du själv är viktigast när du klipper? - Välj ut sekvenser där dessa saker kan bli aktuella.

Fixa lite schysst musik att välja mellan, för pålägg, och sätt eleverna framför var sin iMovie.

Sen kan ni ha genomgång och du berättar vad dom gjorde bra och dåligt, vad tänka på i framtiden etc...

Som vanligt när det gäller undervisning, tror jag att det handlar om att ge eleverna verktyg för att själva kunna utvecklas. Att lära dom hur dom själva kan UTVECKLAS till bättre klippare, inte att lära dom BLI bättre klippare.....

bara mina funderingar.....

och som nummer ett på listan är ju något man omöjligt kan lära sig, än mindre lära ut...

1. Känsla

Visa dom bara vart dom skall leta, så kommer dom som har det, hitta det.

Hittade denna lista med frågor.
Att fundera ut svaren själv är väl oftare bättre än att leverera ett "facit".

[http://infocom.cqu.edu.au/Units/win99/51215/resources/tute_questions.htm]

"Visa dom bara vart dom skall leta, så kommer dom som har det, hitta det."

Precis min åsikt! Antingen har man det eller så har man det inte!
För o bli en bra redigerare så tror jag man har det från början, inget man kan lära sig (pessimistisk synpunkt måhända, men det handlar om känsla)
Gäller bara o hjälpa fram dem som inte insett att de har det, typ!

Jag tror inte att det går att lära ut så teoretiskt, ibland kan det ju funka utan horisonter, blickriktningar, axlar etc.

Jag brukar låta eleverna börja med enkla redigeringsuppgifter som tex en bunt med korta nyhetssynkar med klippbilder. Det brukar vara enklare att jobba upp känslan med enkla klipp och inte gräva ner sig i nåt avancerat. De flesta vill ju börja med en musikvideo eller långfilm.

Klippa med "stillbilder" är också en rätt bra grej att göra. Rita enkla bildmanus eller sortera stillbilder kronologiskt så slipper man koncentrera sig på tekniken. Bra som hemläxa också

Personligen tycker jag att det svåraste är att lära ut hur man balanserar det övergripande intrycket och delmoment som scener eller enstaka klipp.

Ähh, jag vet inte... se till att dom har kul i alla fall.

När vi skulle göra en kortfilm i skolan fick vi ett skitbra kompendium från vår lärare om "hur man berättar en historia i ljud, bild och text". Där stod grunläggande saker som man "bör och inte bör göra", bra teknat osv... Kommer inte alls ihåg vad de papprena kom ifrån för bok dock, tyvärr...

Delvis håller jag med om att "antingen har man det, eller så har man det inte". Fast även om man har det så tror jag man kan utvecklas enormt med lite guidelines. Övning ger frädighet så att säga.

Sen är det väldans skillnad på att berätta en historia från redan valda bilder eller berätta en historia med egna bilder.

En övning som tycker är rätt kul är att ge eleverna dialogklipp i osorterad ordning och låta de forma handlingen själv. Ex glad lyssnings bild till gråtande person kan ge oväntade förändringar till handlingen, fast då är man ju mer inne på manus... Man kan ge grupper samma material men låta de klippa det olika: glad, fundersam, hemsk etc.

Jag tycker ofta att det blir mer teknik än redigering men kunderna vill oftast inte betala mer än nödvändigt. Får dom bara ut nånting på band så är det ok

Det finn en bok som heter "Grammar of the Edit" kanske nåt som passar, jag har inte läst den själv.
Några andra som dök upp när jag sökte:
"The Technique of Film Editing "
"Editing and Post-production"
Allt fanns på Amazon.

min första rekomendation är helt klart att läsa boken "in a blinc of an eye".
den tar upp reglen att "det finns inga regler för klippning"... riktigt underhållande...

sen som tidigare nämnts är det faktiskt så att ända sättet att få till det är att testa, testa och testa! visst våra kära DI elever får lära sig en del olika tekniker men i grund är det så att de får 3 år på sig att jiddra runt med material och hitta sin egen form och styrka!

fast den viktigaste reglen av alla är förståelse för material, som en vän en gång sa till mig, "e materialet skit är det skit vi redigerar, vi bara förgyller skiten"