Att ha djur innebär att man tagit hem ett liv som man inte till fullo kan råda över. Sådant där kommer alltid att hända. Förhoppningsvis värderar man kattens liv högre än sina prylar som ändå blir gamla efter två-tre år.
Vi har också katt. Vi älskar detta lilla djur mycket högt även om vi inte gillar hans klomärken i soffan, spyor på gästtoan etc. Men det ingår i priset. Det är ett riktigt billigt pris. Det har bl a lärt mig att stänga dörrarna till matrum, bibliotek, kök, jungfrukammare, arbetsrum och övriga rum när jag går ut. Han kan hålla sig i sovrum, hall och gästWC när han är själv några timmar per dag. Hänger jag upp kläderna så ligger han inte på dem.
Sedan underlättar det att vara konsekvent i uppfostran. Aldrig tassar på bord eller diskbänk. Alltid krama dem och tala milt till dem när de inte gjort något dumt. Det sägs att barn behöver sju upmuntringar för varje tillsägelse. Kanske inte så dumt.
Ta du det lugnt. Tangenten ligger antagligen under en matta/möbel i ett angränsande rum.
Var istället glad att du har en familjemedlem som faktiskt gillar dig oavsett om du kör PC eller Mac, är rik eller fattig, ful eller vacker. Den bryr sig bara om du är dum eller snäll.
Sen att man kläcker ur sig "jag ska strypa kattf-n" kan ju verka lite omoget men är ju bara ett uttryck för den ilska man känner just då. Fullt förståeligt.
