- Martin Pettersson
- Medlem ●
- Stockholm
- 2004-10-19 10:12
[CENTER]
Primera Bravo II Disc Publisher[/CENTER]
Kapacitet
25 skivor
(utökbart till 50 st med ”Kiosk Kit”)
Brännarhastigheter
CD-R: upp till 52x
DVD-R: 8x/24x
Utskriftsalternativ
4800 dpi x 1200 dpi, 2400 x 1200 dpi, 1200 x 1200 dpi och 600 x 600 dpi
Vikt
8.2kg
Dimensioner:
Bredd: 43,8 cm
Höjd: 18,4 cm
Djup: 40,6 cm
[u]Anslutningstyp[/u]
USB 2.0
(Kompatibelt med USB 1.0)
[B]Operativsystem[/B]
Windows 2000 och XP för PC (Windows)
Mac OS X, v.10.2 eller senare för Mac
[CENTER]------------[/CENTER]
Primera Bravo II är en CD/DVD duplikator och labelskrivare ihopslaget i en och samma maskin. Den finns i två utföranden, enda skillnaden är att den dyrare varianten är försedd med DVD-brännare. För närvarande vill Macoteket ha 21.244 kr för CD-varianten samt 26.369 kr för modellen med DVD-brännare (priser inklusive moms). Det är med andra ord ingen produkt som riktar sig mot den vanliga konsumenten utan snarare till företag.
Bravo II är en väldigt kompakt maskin och tar ungefär lika mycket plats som en Epson A3-skrivare vilket är imponerande med tanke på vad den gör. Bravo II hanterar 25 skivor åt gången och kan uppgraderas med ett ”Kiosk”-kit så att den klarar av 50 skivor åt gången.
Jag vill först påpeka att recensionen är skriven ur en macanvändares perspektiv. Då jag inte äger en PC och således inte testat windows-programvaran så ska man ha i åtanke när man läser recensionen.
[U]Installation[/U]
Systemkraven för Bravo II på en Mac är att datorn är utrustad med en USB 2.0-port, något som min PowerMac G4 inte har. Men, Bravo II fungerar på en USB 1.0-port, dock rekommenderar jag USB 2.0 om man tänker använda brännarfunktionen då den kräver snabb dataöverföring. Utksriftsfunktionen fungerar utan problem på en USB 1.0-port.
Bravo II är en bläckstråle-skrivare och är uppdelad i två patroner, svart och färg. I inställningsprogrammet för skrivaren kan man övervaka färgkonsumtionen vartefter man skriver ut. En negativ aspekt med att ha all färg i en patron är att färgmängden bestäms av den färg som har minst kvar. Så om man skriver ut helt röda skivor så måste man byta färgpatron även om gul och blå nästan är oanvända.
Jag fick med en MacOS X-installations CD med Bravo II, men internetskadad som jag är så går jag hellre in på tillverkarens hemsidan och laddar ner så att jag är garanterad att jag har de senaste drivrutinerna.
Installationen gick bra, jag var dock tvungen att starta om datorn för att Bravo II skulle dyka upp i ”Skrivarinställning”. Jag noterade också att jag hade två nya programvaror installerade i program-mappen. Nämligen ”Discribe Robot” och ”Discus”. ”Discribe Robot” är brännarprogrammet och ”Discus” är själva labeldesign och utskriftsprogrammet.
[U]Discus[/U]
[CENTER]
[/CENTER]
Vana Mac-användare kommer att få en smärre chock när de öppnar progravaran ”Discus”. Programmeraren har missat precis allt i Apple’s riktlinjer för utformande av GUI. Så förvänta er inget läckert aqua-interface här inte.
Det första steget var att lokalisera ”Sound off”-funktionen då det swischade och swoschade så fort man gjorde något i programmet. Idéen att över huvud taget använda ljudeffekter i ett program som detta är ytterst märkligt.
Nåväl, jag noterade att programmet var uppbyggt i fem olika "lager". ”Canvas”, ”Paint”, ”Photo”, ”Text” och slutligen ”Print”. När man befann sig i ”Canvas”-läge fanns det redan färdiggjorda ”bakgrunder” i alla tänkbara, och otänkbara, former och färger. Inte så använbart kanske, men praktiskt om man snabbt vill ha en bakgrund och lägga lite text över.
Jag låter mallen vara vit för jag vill vara lite kreativ och skapa något eget. Nu hamnar jag i ”Paint”-läget och inser att upplägget är hämtat från något ritprogram för barn, t.ex KidPix. Man kan helt enkelt rita lite symboler och fylla med färg. Raskt klickar jag in mig i ”Photo”-läge och ger upp. Det går inte att skapa något speciellt grafiskt-avancerat med hjälp av programvaran. Jag laddar ner en CD-mall för Photoshop och designar min label där. Trist men sant.
Eftersom Discus klarar av att importera ett flertal filformat via ”Photo”-läget så är det mera praktiskt att skapa labeln i ett mera avancerat grafikprogram och importera till Discus. Med rätt mall för Bravo II så skulle man kunna utesluta Discus helt och hållet och använda t.ex photoshop för hela processen.
Jag valde att inte lägga någon text i Photoshop utan importerade labeln i Discus via ”Photo”-läget och hoppade till ”Text”-läget. Skriver min text och fixar med typsnitt och färg och hittar en fiffig funktion som gör att texten automatiskt löper runt skivan. Anser mig vara klar och hamnar nu i ”Print”-läget.
Labelutskrift
Sanningens minut, hur pass bra blir label-trycket? Som ”default”-inställning är upplösningen satt till ”Presentation 1200” där sifferkombinationen representerar dpi’n. Jag väljer inställningen ”UltraPhoto 4800” för jag vill verkligen se hur pass bra kvalité det kan bli med en bläckstråleskrivare.
Det går inte att skriva på vilken typ av skivor somhelst utan specialbehandlade skivor med helvit ovansida krävs.
Jag ställer alla inställningar på bästa kvalitét och skriver ut. Det är fascinerande att se den lilla robotarmen plocka upp skivan och lägga den i utskriftsfacket, i alla fall de första 2-3 gångerna. Det tog c.a 1 minut och 45 sekunder med alla inställningar på max för Bravo II att skriva labeln på min CD-Rl, det ska dock sägas att Bravo II var kopplad till en USB 1.0-port, något som kan ha påverkat tiden.
Men resultatet är enastående. Trycket på skivan är imponerande och det enda som egentligen saknas är det där ”plastiga” ytskiktet som ”riktiga” CD-skivor har. Det går tydligen att köpa en fixeringsspray som ger just den där slutgiltiga plastfinishen och som också skyddar det realtivt ömtåliga bläckstråle-trycket. Jag hade inte tillgång till sådan spray men var mer än nöjd med resultatet ändå. Nu provade jag att skriva ut samma label i ett par olika ”upplösningslägen”. Vid defaultinställningen ”Presentation 1200” så är trycket väldigt bra och utskriften tar inte mer än 15 sekunder per skiva och man skonar färgförbrukningen enormt jämfört med den bästa kvalitén. Går man lägre än ”Presentation 1200” så ser man missfärgningar och ränder och är nog mer användbart om man enbart bara skriver text på skivan.
[U]Discribe Robot[/U]
[CENTER]
[/CENTER]
Med detta program styr man CD/DVD-bränningen. Programmet är uppbyggt med ett enkelt menysystem. Om man äger Toast så kan man hellre använda det då brännaren är kompatibel med andra CD-bränningsprogram. Discribe Robot har dock ett par funktioner som inte andra brännarprogram klarar av. Dels så kan man bara använda ”Kiosk-mode” ihop med Discribe, men även den smarta CD-copy funktionen som är perfekt för den som vill göra säkerhetskopior på sina CD-skivor. Man lägger varannan skiva original och varannan CD-R i CD-hållaren. Bravon läser in originalet, bränner, läser in nästa original, bränner, osv, osv. Det mest imponerande är att se Bravo II synkronisera både labelutskrift och bränning så att rätt label hamnar på rätt skiva.
[SIZE="3"][U]Färgkonsumtion[/U][/SIZE]
Enligt tillverkaren själv så räcker varje färgladdning till c.a 150 skivor om man skriver ut i ”Presentation 1200”-läget. I verkligheten så ligger antalet skivor, innan färgen tar slut, runt 100 om man skriver ut färgintensiva motiv. Färgpatronerna kostar 574 kronor ink. moms på Macoteket vilket skulle generera en kostnad på c.a 5,74 per skiva i utskriftskostnad. Macoteket säljer även de CD-R skivorna med vit utskriftsyta för 11 kronor ink.moms. Så den totala produktionskostnaden per skiva landar runt 16 kronor. Gör man skivor utan bakgrund och enbart text så räcker färgpatronerna längre och kostnaden per skiva blir därför naturligtvis mindre.
+
Kompakt maskin
Utskriftskvalitén är oerhört bra
Synkroniserad bränning och utskrift
Smart CD-kopieringsfunktion
[B]-[/B]
Label-programvaran ”Discus” för Mac är inte speciellt imponerande.
Dålig färgpatronslösning som inte utnyttjar all färg.
USB 2.0 istället för FireWire
Slutbetyget blir 4/5, Bravo II presterar oerhört snygga och proffsiga utskrifter och gör hela processen att bränna och trycka enkel för de med behov av ”print-on-demand”-lösningar. Programvaran kunde ha varit bättre, men eftersom man kan designa sin label i annat program så borde det inte vara något problem. Att tillverkaren valt USB 2.0 kan tyckas underligt, alla nya Macar har i och för sig USB 2.0-portar, men det finns en hel del äldre maskiner som saknar detta. Det kan man lösa genom att införskaffa ett USB 2.0-kort.