Som när H&M köpte hela aftonbladet.se och placerade sidan i en iframe?
Det finns en tradition som säger att annonser och redaktionellt material ska skiljas åt tydligt. De flesta dagstidningar lägger ett tydligt streck mellan annons och text, om annonsen inte tydligt skiljer sig från tidningens övriga form ändå. Och så "Hela denna bilaga är en annons från Majas korv", ni vet.
Metro har börjat gå ifrån denna princip med sina cirkelformade annonser som går in i texten, omslagsannonser, annonser på förstasidan som fungerar som en puff för en stor annons i tidningen precis som tidningens egan puffar med mera.
Det handlar om redaktionell integritet. Annonser är köpt plats och artiklar är vad redaktionen står för. Spiegel, Aftonbladet och Metro låter annonsen innesluta det redaktionella materialet och hyr då ut sin integritet. Visst framstår ett HP-omslag med en metro-logga eller en Aftonbladet-site med HM-bakgrund mer som en reklamprodukt än en redaktionell produkt?
Varför brinner ni så för marknadföring av iPod och andra produkter från Apple? Jag avgudar min iPod och min Powerbook, men blir inte alls upprymd av att Apple marknadsför sig. Kan ni förklara?