Den smyger sig på, animerad, på gränsen till försiktigt, hänsynslöst och utan nåder grånar skärmen och "The Black Screen of Death" är där ännu en gång. Sakligt obarmhärtigt meddelar den:
You need to restart your computer. Hold down the Power button for several seconds or press the restart button.
Att stänga av systemet på det mest brutala sätt som tänkas kan är alltså det enda som gäller.
Av erfarenhet vet jag att det inte är någon idé att omgående starta datorn i fråga på nytt förrän efter 5 - 10 minuter. Annars riskerar jag att behöva starta om den flera gånger om innan den startar upp normalt.
Jag har märkt att detta händer när jag har en öppen Samba eller SFTP förbindelse med (och initierad av) en annan dator (i ett lokalt nätverk). Det kan hända mitt in en filöverföring eller när förbindelsen har legat och vilat ett tag.
Senast i går hände det när iBooken hade sovit ett tag med en öppen SFTP mot datorn i fråga, som jag i det ögonblicket arbetade febrilt i.
Någon som har en vettig förklaring till vad som vållar dessa krascher, eller kanske t.o.m. hur man botar denna krämpa?
Systemet ifråga är en blå/vit G3a som uppgraderats till Sonnets G4a på 1 Ghz, 1 GB RAM.
OT: Onekligen påminner situationen om den sk. "Blue Screen of Death" som inte så sällan kan uppstå i ett annat känt system, som ofta hånas för just detta otrevliga beteende. Men jag kör MAC OS X och det är ju för sjutton UNIX, stabilt som en klippa!
Jag som är så mallig med mina Mac OS X och Linux system, de är ju så stabila och säkra! Och jag som hånflinar när de andra på kontoret ajar sig och ojar över det ena och det andra i sina MS system, syrenerna tutar och meddelar "You got virus..."
"Som man bäddar får man ligga" brukar jag då säga. Och lyckligt befriad från sådana världsliga bekymmer demonstrerar jag glatt hur man kan växla skrivbord med kuben-effekten eller minimera fönster med anden-i-flaskan-effekten och hur jag hittar dokumenten och programmen med Quartz. "Kolla! iBooken har en uptime på två veckor nu" säger jag sedan glatt, för att vrida lite på kniven i såret.
Ärligt talat skäms jag något våldsamt när jag sedan drabbas av denna BSoD, och försöker dölja för MSarna att något katastrofalt har hänt...
Ursäkta att jag är så långrandig, men jag har väntat länge med att skriva om detta. Ville först se att det fanns ett mönster.
Mvh,
Helgi Örn
