Välja ljusmätningsmetod?

Ställ modellen i stallet i stället....jag menar skuggan.....det blir sällan snygga modellbilder i solsken -om det inta just är solkisande man är ute efter, förstås.
Vad du väljer för mätmetod beror ju på hur du vill att kameran ska uppföra sig.

Evaluerande = genomsnitt av alla zoner i sökaren. (vet inte hur många det kan vara...någon annan kanske vet) dvs allt jämnas ut till ett genomsnittsvärde.

Centrumvägd = Nästan som evaluerande, men tyngdpunkt i centrum (som symbolen i kameran visar)

Spot = exakt vad det säger, en 10%ig mätning av ytan, just bara där i mitten. Så det gäller att sikta på rätt sak när man mäter ljuset. Sikta på något ljust = allt annat blir mörkt, och tvärt om....

Om man nu absolut ska fota kritvita ansikten i vårsol, så kan man ju använda filter. Polfilter (cirkulärt för AF-kameror) gråfilter och annat sånt.

Ljusmätning är ett krångligt kapitel - man måste ta hänsyn till motivets ljushet och hur film eller bildchip reagerar.

Grundläggande är dock att ljusmätaren inte vet vilken ljushet motivet har.

Tänk dig att du har ett motiv med alla ljusheter, från vitt till svart.

Exponera efter ljuset från det vita partiet så blir det vita grått och allt annat för mörkt.
Exponera efter ljuset från det svarta partiet så blir det svarta grått och allt annat för ljust.
Exponera efter ljuset från det mellangrå partiet så blir allt rätt exponerat ...
... men är det solsken så kanske vita partier i solen blir "utfrätta" och svarta partier i skuggan kanske "sotar igen" på grund av att film/bildchip inte klarar av den höga kontrasten.

Har ett motiv bara ljusa partier så skall man släppa in mer ljus.
Har ett motiv bara mörka partier så skall man minska ljusinsläppet.

Således, rikta ljusmätaren mot något mellangrått, om det finns, och använd det exponeringsvärdet.

Om det ändå inte blir perfekt så har man ju med digitalkamerorna en fantastisk möjlighet att utan kostnad ta serier med olika exponering för att skaffa sig erfarenhet, något som på den analoga tiden var kostsamt och långsamt. Använd de digitala möjligheterna, vet jag!

Nu är jag säkert helt ute och cyklar. Men alla pratar om det där med 18% grå och det är väl ungefär vad en vit människas hudfärg ska vara. Så min gissning är att mäta i det ljusa området med centervägd eller spot-mätning. Men är det hårda skuggor så bör man nog lätta upp med en blixt eller en bit vitt papper eller annan typ av reflektor. Det går förvisso att ställa modellen med solen bakom sig (så att det blir du som blir bländad) och sedan fyra av upplättningsblixten, men bilderna blir ganska ofta rätt mjölkiga, beroende på hur lågt solen står.

Fast har man hårda skuggor kan man "trolla" lite med Skuggor/Högdagrar i Photoshop och lätta upp skuggorna där. Det är faktiskt förvånande hur mycket detaljer man kan få fram och använder man inställningen moderat så blir resultatet naturligt.

Försöker själv klura ut detta med exponeringar och bästa sättet att exponerar bilder, så jag hoppas att våra mer professionella fotografer bidrar med många härliga tips här. Gärna inför lite olika situationer, inte bara extrema fall.

Här finns lite bra läsning.

Kolla på exponeringskompensation

http://www.fotosidan.se/docview.htm/1088

/ Anders

Sen kan man ju söka i forumet också, eller ställa en fråga.

Att ta porträtt i skuggan - i diffust ljus - är för det mesta bäst, precis som Marans skriver. Man kan pröva med upplättningsblixtar eller vita lakan för att lätta upp skuggorna om man nödvändigtvis vill ha det gjort i solen. Stora skuggor från näsa, haka och andra delar av ansiktet tänker man kanske inte på i verkligheten, men på ett fotografi är det en annan sak.

Pröva att ta en bild med evaluerande mätning - därefter en serie bilder med +1, +2, -1 och -2 stegs exponering. Jämför bilderna i datorn och se vilken som blev bäst.

Gör så med ett stort antal motiv. Till slut kommer du att bli en exponeringsexpert. Helt gratis.

Här är en liten guide till ett enklare sätt att använda Zonsystemet...
http://www.normankoren.com/zonesystem.html

Grejen är att du i ditt motiv ska identifiera runt zon 4 och mäta efter det. (Jag hoppas det funkar liknande på digifoto...jag har inte testat så mycket med min D10:a.) gräs i skugga brukar vara ett bra riktmärke när det gäller färgfoto. då får du med alla zoner i din bild, från zon 1 till zon 10.

Kom ihåg att kameran är dum. Det är du som måste tala om för den vad du vill få fram.

Marans, superintressant länk!! Sitter just och läser en bok där fotografen pratar om att han hela tiden mäter exponeringen på andra ställen (typ gräs, osv). Nu fattar jag vad han menar! Tusen tack!

Varsågod....fastnar du för Zonsystemet så ska du försöka läsa Ansel Adams böcker i ämnet. Det var han som utvecklade detta sinnrika system.
http://www.amazon.com/exec/obidos/ASIN/0821221868/kenrockwellcom/002-1452133-7066423

http://www.srphotography.co.uk/srpzone.html
http://www.cicada.com/pub/photo/zs/

http://dizzy.library.arizona.edu/branches/ccp/education/guides/aaguide/zonesys.htm

Här finns en schysst sida med "Cheat-sheets" dvs snabbguider för olika kameror om hur man kan använda zonsystemet... scrolla ner så hittar du fler kameramodeller...
http://www.simplifiedzonesystem.com/zsc10d/

bl.a info om hur man ställer om kameran för att ta olika f-steg, och hur stor spotmätningsvinkeln är.

Om man ska hålla på så där så blir det ju ingen tid över till det man är ute efter egentligen - det vill säga att fotografera.
Jag brukar köra med manuell exponering, eller programautomatik, ratta lite upp och ner för att kompensera. Det blir bra. Ett halvt steg upp och ett ner. Den gamla vanliga patentlösningen.
Man ska inte vara apparatbög om man ska plåta, konsten att ta bra bilder ligger på ett annat plan än att läsa manualer och stå och dribbla med kamerans menyer.
Vem fan höll på med såna här problem när man hade film i kameran?
Nu har fotograferandet blivit en nisch för datanördar också och då ska det tuggas om än det ena och än det andra.
Tillfället kommer som en snigel och försvinner som en blixt.
Det gäller även idag.

Tillägg: Ett bländarsteg med en analog kamera är samma sak som ett bländarsteg med en digital kamera. Det finns ingen vetenskap som kan göra en bild mer eller mindre "bra exponerad" med andra tricks. Slutartid och bländare är det som avgör hur exponeringen blir. Oavsett om det är film eller ett chip i kameran.

Absolut, hr. Nurell. Man får inte glömma att känslan för att se motivet inte är det minsta kontrollerbart. Känslan kan inte ersättas av något zonsystem. Får jag ut en bra bild av hundra, så na jag vara lite nöjd, iallafall. Att missa en bild för att det ska ställas in & micklas är väldigt synd och än mer frustrerande än att misslyckas med en tagen bild.
Det är som sagt bara att knäppa på....

Själv är jag glad för 1600iso, så jag slipper använda blixteländet....

förutom alla bra svar kommer ett till
Eftersom det tonala omfånget inte är så stort på en digitalkamera som med negativ film så får du bestämma vad du tycker är viktigt i bilden.
Ett bra sätt och kvitto på att du exponerat rätt är att kolla histogrammet, se till att bilden inte är klippt i högdagrarna. Att histogrammet ligger inom ytterändarna.
Har bilden ett för stort kontrastomfång så får du börja prioritera vad som skall kunna återges i bilden.
Har du bilden inom histogrammets gränser kan du sedan ändra den tonala kurvan i ditt bildbehandlingsprogram, dvs dra upp ett mörkare parti, eller sänka i bla kurvor eller nivåer.
Det viktigaste är dock att du får den största mängd information i bilden återgiven inom det område som sensorn kan återge.
Histogrammet talar om för dig om du har exponerat rätt eller ej. Sedan kan du som Nurell och andra säger variera exponeringen för att ytterliggare förbättra, men du förbättrar då en del av bilden, dvs antingen i skuggpartiet eller i högdagrarna.
För att komma bort från en del av problematiken kan du därför fotografera i raw, där du senare har chansen att dels göra en bild i rawkonverteraren med bra högdagerteckning och en med bra skugg och mellanparti teckning, samt slutligen kombinera båda bilderna i en.
På så sätt får du absolut störst tonalt omfång i en svår kontrastrik bild
mvh

Jag visste att miri skulle komma med en kommentar.
Hur mycket handlar det om att plåta? Eller handlar det om att läsa manualer och göra "vetenskapliga" mätningar?
Jag tycker att det mer handlar om att gå ut med kameran, titta i hålet och trycka på knappen.
Har man tur så blir det bilder.
Blir det inga bilder så är man en klant.
Sen kvittar det om man har en Olympus, skitmodell eller en Nikon värsta fläsket. Har man inte känsla för bild så har man inte.
Om man är road av att plåta tegelväggar och analysera det så är man inte road av fotografi som uttrycksmedel och konstform. Då är man en en äkta nerd, eller nörd.
Och då är man bara att beklaga.
Tammefan.

Är Nurell på dåligt humör.
Idag har jag plåtat studiojobb, mätt ljuset med blixtmätare på klassiskt vis men framförallt kollat histogrammet.
Jag behöver alltså inte gissa mig till min exponering eller att bilden ligger rätt.
Uppdragsgivaren tycker nog att det finns en poäng i att veta vad man håller på med.

Mvh

Jag tror man får gå en medelväg. Alltså, om man fotar någon maffig naturscen som man har god tid på sig att experimentera med olika inställningar, så ska man göra det. Mäta i olika områden för exponering osv. Men sen finns det ju tillfällen då det är bäst att låta kameran sköta allt själv, dvs man kanske bara ställer in ett skärpedjup (dvs en speciell bländare) man vill ha och sedan låta exponeringen bli vad den blir, dvs man justerar för eventuell brist på ljus genom att kanske pilla lite på ISO-reglaget eller något annat. Eller köra rubbet per automatik.

Dvs all fotografering ska inte kräva att man ska pilla jämt med olika inställningar, utan man ska också glädjas åt att peka och skjuta och kanske även hinna tänka lite på kompositionen medan man fångar den där bilden.

Att förstå sig på exponering tror jag är viktigt och något som jag väldigt gärna vill lära mig. Sedan hur ofta jag kommer att applicera det jag lärt mig, dvs att jobba helt i manuellt läge, ja det får vi se. Men med ökad förståelse så kanske man snabbare kan justera för en extrem situation... å fota i RAW så man kan rädda sin lilla bak i Photoshop sen, när man riktigt ställt till det.

Ansel Adams var en enastående fotograf, som förutom sin konstnärliga blick hade stenkoll på det tekniska.

Jag kan tänka mig att hans kunnande gjorde att han tänkte väldigt lite på det tekniska när han var ute och fotograferade. En snabb koll i ljusmätaren på några delar av motivet, så var exponeringsvärdena bestämda. Skriv värdena i anteckningsboken - sen var det klart.

Samma sak måste gälla digitala fotografer - teknisk kunskap ger mer tid för Bilden.

Zonsystemet skapade han för att kunna göra de perfekta förstoringarna i mörkrummet. I princip gäller det att "exponera efter skuggorna" och "framkalla efter högdagrarna" för att sedan kunna förstora alla bilder på normalt papper.

Ansel Adams fotograferade sina motiv med storformatskamera och bladfilm. Det blev en bild i taget. Därför måste varje bild bli helt rätt. Slöseri var uteslutet. Alternativexponering, vad var det?

Skillnaden mot dagens situation är att vi inte framkallar film eller papper. Det är i princip ingen kostnad för en bild förrän den kopieras eller skrivs ut på någon sorts skrivare. Och dessförinnan har fotografen hur många möjligheter som helst att påverka bilden. Ansel Adams må ha haft god kontroll på alla led i bildframställningen, men han hade inte tillgång till Photoshop eller andra bildbehandlingsprogram. Han skulle säkert ha gillat det.

Vilken digital utrustning och kunnande krävs idag för att göra en landskapsbild i samma kvalitet som Ansel Adams åstadkom med 9x12 cm eller större, svartvit bladfilm, zonsystemet, mörkrumsarbete och selentonade förstoringar på fiberpapper?

Jag bara undrar ...

Om inte så kan det vara värt att köpa en extern ljusmätare, så kan man lätt få 100% koll på ljus värderna..

Fred

Håller fullständigt med, om man känner att man har råd. Jag köpte en via en affär på E-bay för mindre en halva svenska priset och är jättenöjd. Det är så lätt att få bra exponeringar.

Anders

Då bör det vara en riktig spotmätare, med 1° mätvinkel. Först då kan man tala om 100% koll ...

Beror på vad/vart du plåtar,, jag måste säga att min spotmätare är ytterst lite använd trots att jag haft den i min kameraväska i 7-8år..

Zonsystemet light:

Mät på ett ställe som du vill ska vara vitt, och överexponera tre steg.

Är skuggan viktig gör du precis tvärt om, mäter det som ska vara svart och underexponerar tre steg.

Häpp!

(reservation för att olika kameror kräver olika kompensation)

Boken jag läst (som jag nämde) rekommenderade ofta att ta exponeringsvärde i himlen efter man valt bländare, då skulle man få en bra exponering. Har inte provat detta själv, men det lät onekligen intressant. Författaren menade då inte att man skulle ta en mätning direkt i solen eller liknande utan vid solupp(och ned)gångar skulle man mäta vid sidan om solen för att få en bra exponering. Om himlen reflekterade i vatten eller något så skulle man mäta där. Finns inte möjlighet att mäta i himlen så skulle man mäta i gräset eller träden och sedan kompensera med -2/3 steg. Men den killen fotade nog 99% av alla sina bilder på stativ och då är det många "stock art"-bilder han fotar. Inte direkt min stil kanske, men det kan vara spännande att prova just för att få rätt exponering och se om det stämmer.

Något som däremot inspirerade när jag läste den boken var att faktiskt skaffa ett riktigt polariseringsfilter. Några bra, men överkomliga märken, som man ska kika på?

Man mäta i handen också... den har man alltid tillgänglig. Sen kan ha en färdigställd kompensation inställd, som man tycker är bra. Min hand har "perfekt" exponering.

Jo, det brukar funka bra om man plåtar mitt på dagen och om det är klarblå himmel utan moln. Men det är det ju inte alltid. Kamerans automatiska zonmätning brukar annars funka jättebra för mig i de allra flesta situationer.

Digitala kameror har ju annars den stora fördelen att man kan kolla histogram och bild direkt i kamerans display, men det kräver kanske lite erfarenhet för att veta hur det bör se ut (lär man sig snabbt).

Höll på att leta efter annan info när jag ramlade över den här tråden. Vill bara komplettera med "gamla", men utmärkta, artiklar om zonsystemet på den här sidan (längst ner):

http://old.photodo.com/nav/artindex.html