Varför används inte det fysiska minnet?

har inget svar på din fråga, men om jag får så undrar jag hur kollar man sånt? är det ett program eller?

Det undrar jag också!

Vad betyder "inactive", och varför är det det?

Programmet är Aktivitetshanteraren och inaktivt minne är sådant som är allokerat till program men som inte används. Det är alltså "reserverat" men ledigt och kan "reserveras om" till något annat program om det behövs.

Det här ämnet har varit uppe ungefär hur många gånger som helst, sökfunktionen bits inte, men ett kort svar:

I den mån det är onödigt är det åtminstone betydligt effektivare att låta inaktiva data ligga kvar än att kerneln tvångsmässigt skulle flytta tillbaka dem så fort det blir en ledig lucka i minnet. Det finns helt enkelt ingen poäng i att skyffla runt en massa oanvänt skrufs, det skulle bara stjäla en massa processorkraft, diskprestanda och minnesbandbredd.

Storleken på virtuella minnet är inte densamma som mängden diskutrymme som tas upp för swapfiler. Det virtuella minnet är, just det, virtuellt - det existerar inte i sig, utan är bara ett sätt att transparent adressera data utan att bry sig om huruvida de ligger i fysiska minnet eller i swapfiler. Det nyttjade diskutrymmet kan du ta reda på genom att kolla storleken på /var/vm, själv ligger jag på 6 GB VM men 64 MB swap just nu...

Ok svaret på frågan blir ganska långt om det inte bara ska bestå av termer som ändå inte betyder någonting för den som frågar. Mitt förslag vore att införskaffa en bok om os-teori. Personligen gillar jag "Operating System Concepts" av A. Silberschatz. Den är tjock men förklarar enkelt och ganska omfattande.

Extremt kort svar: Därför att virtuellt minne, till skillnad från vad alla gamla os9-skadade mac-användare tycks tro INTE används enbart då det fysiska inte räcker till. Det används ex, för att slippa läsa in hela program innan de startar och för att ge en lämplig illusion till program. Om du googlar på saken finner du hur Apple tvingades maskera detta för ppc os9 ety mac-användare blev galna av saker de uppenbarligen inte hade en susning om hur de fungerar.

Ah, tänker du möjligen på minnesmappning av filer med mmap. 10.3 gillade inte riktigt plågsamma mmap-försök, återstår att se hur Tigrr hanterar det.

Mmmmuuuuuuu!

jwi:

Mmm, där har du alldeles rätt, och det kan vara ett tips till alla er barn därute. Här kommer en läsa-lätt-version av hur ett program jag och kakmonstret zeta (som inte hänger här pga den sunkiga personupppgiftspolicyn) skrev fick JWIs lilla powerbook att gå på knäna, gissningsvis till följd av 10.3-s kassa hantering av buffer-cache, virtuellt minne och som en följd av att 512M inte är så mycket RAM.

1. Skriv ett program som går igenom en mapp-hiarki och för varje fil den hittar:
1.1 öppnar filen
1.2 mappar filen i virtuellt minne (medelst din vän mmap)
1.3 rör vid varje byte i filen (bara läsa; det räcker)
1.4 avmappar filen ur RAM
1.5 stänger filen

2. Kör detta på en stor (ett par hundra gig helst) mapp-hiarki

3. Invänta att OS-X dör. Totalt. Inget svarar. Burken verkar thrasha

Detta är väsentligt svårare att få fram med mer RAM i burken...

Vinkevink, och Gose-gos

//pellemell