Jag är verkligen ingen dataspelare, det enda jag spelat tidigare är Riven.
Nanosaur för Mac OS 9 var ingen höjdare, men mina små släktingar gillade att spela det på min mammas dator när det var bjudning.
Således öppnade jag aldrig spelet när jag hade Panther. Men nu på Tiger prövade jag på Nanosaur II hatchling och fastnade genast.
Suverän grafik, härlig kontroll, rätt rolig story, läcker musik. Framför allt ger spelet en fantastisk känsla av att flyga. Jag som biolog och fågelskådare kanske uppskattar flygödlans rörelser extra mycket. Men jag har visat spelet för elever på högstadiet, och kommentarerna låter ungefär:
- Vilken fin grafik!
- Vad kostar det spelet!
- En sån dator måste jag ha!
Jag måste ta mig i kragen för att avsluta spelandet när andra - viktigare - arbetsuppgifter pockar på min uppmärksamhet. Jag som aldrig förstått att man kan spela i timmar ...
Nu har jag klarat av första banan med skogar, hyggen och träskmarker. Nu har jag kommit in i ett ökenlandskap med många fler fiender och färre liv, faktiskt har jag bara ett liv från banans start.
Varför visar man aldrig upp Nanosaur i datorbutikerna? Det följer ju med datorn!
Nej, nu måste jag göra någon nytta - och samtidigt låta spelfingret vila. För första gången på många år har jag fått ont i högerhanden av att sitta vid datorn ...
