Gigabit nätverk närmar sig

Vi kör 10Mbit på mitt kontor.

Vi har ett fiber-backbone på 1 Gigabit. Switcharna kopplar sedan upp användarna på 10 eller 100 Mbit beroende efter behov mot servrarna.

Själv ska jag koppla upp mig med 1GBit när jag får min nya TiBook. Sedan ska det flyttas filer

[ 30 Oktober 2002, 13:13: Meddelandet ändrat av: Marcus Holmer ]

När jag frågade en polare om vad han trodde om gigabit-nätverk så sa han ett gigabit-kort i vår NT förmodligen skulle göra att processorn skulle gå på knä. Stämmer det att ökad i/o är en stor påfrestning för systemet?

Jag tycker inte att filöverföringar kräver mycket av NT. Däremot behövs det mycket snabba diskar (Fibre Channel-Raid) för att dra nytta av Gigabitethernet.

Kan stämma delvis... det underlättar om Servern har stöd för PCI X. Vi bytte på jobbet ett tag sen till gigabit nät på alla maskiner i repron. PC servarna var jobbigaste att få att funka väl. Men efter att kört praktisk taget alla servicepack som finn, verkar det funka relativt bra för tillfället.

Ja, särskilt PCI-bussen blir överansträngd. 132 MB/sek är det teoretiska maximum man trycka genom en 33 MHz PCI med 32-bits bussbredd, och lägger man en ATA/133-kontroller och ett gigabitkort på en sån buss har man i ett "worst case scenario" en PCI-buss som bara kan leverera halva kapaciteten till båda korten.

Ytterligare något som ökar belastningen är paketstorleken. Ethernet är en rätt gammal standard, och konstruktörerna hade förmodligen knappt ens kunnat föreställa sig 100 Mbps. Paketstorleken är satt till lägst 64 byte (av fysikaliska skäl, mer än hälften av paketet får inte befinna sig "i sladden" på samma gång) och högst till 1500 byte. 1500 byte-gränsen är ok för 10 Mbps, för lite för 100 Mbps och rent löjligt i 1 Gbps. Standarden har ändrats så att gigabitkort kan skicka större paket, men då måste båda sidor klara det. Kör man i 1 Gbps med 1500 byte stora paket blir det prestandaförluster, eftersom informationen som skickas ska delas till upp till ca 83300 paket per sekund (förutsatt att hela den teoretiska kapaciteten nyttjas), och då ska kontrollsummor och annan overhead beräknas och läggas till på varje paket.

Processorn ska naturligtvis hantera det hela också. En modern processor ska inte ha några problem alls att skyffla de datamängder det rör sig om, men har man ett mindre lyckat OS (*host* *harkel*) kan det bli ett problem. Men en modern server med ett modernt OS ska alltså inte ha några problem med det.

Litet förtydligande: PCI-bussen i en del nya datorer (Powermacar iaf ) är 64 bit bred och arbetar i 66 MHz. Alla jobbar inte i 32 bit @33 MHz alltså.

Förtydligande igen: Nya powermacar har dessutom ethernetadapter och diskgränssnitt på olika bussar, så diskarna ligger alltså inte på PCI:n.

[ 30 Oktober 2002, 19:45: Meddelandet ändrat av: Samuel Kvarnbrink ]

Ovanstående talare har faktafel. Här kommer korrekt information:

Xserve har PCI-buss på 64 bitar/66 MHz men inte senaste PowerMac G4 "DDR" som har 64 bitar/33 MHz.

Här kan man ladda hem PDFer för Apple Hardware Developer Notes med blockdiagram för moderkorten och massa teknisk information.

http://developer.apple.com/techpubs/hardware/hardware.html

PowerMac G3 blåvit har, om man räknar bort PCI-platsen för grafikkortet (32 bitar, 66 MHz om jag minns rätt), 3 st PCI-platser som är 32 bitar på 33 MHz.

Minns inte exakt med vilken revision PowerMac G4 Apple satte in 64 bitar och 33 MHz - nån som minns?

Vill klargöra ett par saker..

Gigabit Ethernet kom till...
- PowerMac G4 - 19 juli 2000 (400, Dual 450 och Dual 500-modellerna)
- PowerBook G4 - 16 oktober 2001 (550 & 667 MHz-modellerna)

Källor:
- http://www.apple.com/pr/library/2000/jul/19g4.html
- http://www.apple.com/pr/library/2001/oct/16powerbook.html

Ett Gigabit Ethernet "koppar" PCI-kort kostar ca 1000 kronor nu. Juli 2000 kostade sådana mellan 5 och 10 tusen. Apple fick väl bra pris vid deras stororder hos nån lycklig underleverantör

PS. Minns jag rätt så hade Apple ett Gigabit Ethernet-tillval för PowerMac G3 Blåvit server-versionen i januari 1999. Eller så kunde man skaffa sig ett Fast Ethernet-kort med 4 st RJ45-kontakter.

Nån som minns hur det var med Gigabit Ethernet-kortet i januari 1999?

G3 blåvit har en 32bit/66MHz (grafikkortet) och 3 64bit/33MHz...

Vi har Hp ProCurve 2524 med Gigabit stacking i kabelskåpen, GigaBit Fiber mellan våningarna och 1000Base-TX till OSX-servern, totalt 6st 2524 i huset, alla sammanbundna med Gigabit.
När alla 35 NetBootade iMaccar drar igång samtidigt ligger överföringshastigheten från servern på över 40MB/sekund (mer än 1MB/iMac vilket borde vara mer än vad man får ut från orginaldiskarna, Maxtor 10GB som är urskruvade).
Tack vare en 15krpm U160-disk och 1GB internminne (det räcker för att cache:a nästan hela NetBoot-imagen) så kan man utnyttja GigaBit Ethernet rätt bra och processorlasten håller sig runt 50%.

[ 31 Oktober 2002, 19:02: Meddelandet ändrat av: bollman ]

Konfigurationen är onekligen imponerande. Men, nog måste väl orginaldisken i en iMac vara magnituder snabbare än 1MB/Sek i läshastighet?

Inte nödvändigtvis. Man kan inte påstå att de Maxtor-diskarna är särskilt snabba och IDE-interfacet i iMaccarna är inte megasnabbt. Uppstarten känns faktiskt snabbare än med disk. Jag kan ju prova på datorer med disk och hålla nere N så startar de ju från NetBooten. De flesta datorer känns riktigt rappa när man startar över nätet.
Kan ju vara så att IDE-intrfacet kräver mer av processorn än Ethernet?

Det kan vara så att vi båda har rätt. (Eller båda har fel om vi så vill

)

Jag är säker på att en iMac får mycker bättre fart än 1MB/sek när den läser från disken. Men, det är säkert så att bootprocessen inte består av kontinuerlig läsning från disken. Dessvärre sker nog många saker synkront. Dvs, datorn läser ett delsystem. Initierar det. Läser sedan vidare, osv. Ditt mått på 1MB/sek (på nätverket) är på så sätt inte direkt jämförbart med datorns teoretiska läskapicitet på disken. Det är alltså mycket möjligt att din nätbootning går snabbare än diskbootning, trots att nätbootningen visar modesta överföringshastigheter.