Jag har alltid haft låg puls, av naturen. 40 slag/minut, och jag har aldrig motionerat.
Därför hade jag enorma problem när jag gjorde lumpen. Min plutonchef gjorde tillvaron till ett halvt helvete för mig, som om han hade nåt personligt agg mot mig och ingen annan. han "visste" nämligen att jag var en fuskare som gjorde allt för att slippa jobba.
Det var 1972-73, och på den tiden mätte man konditionen hos folk genom att kolla vilopuls och kroppsvikt på nåt sätt. P.g.a. min låga puls, så hamnade jag alltid bland maratonlöpare och skidåkare när dom testade konditionsvärdet. Jag tyckte det var enormt lustigt, eftersom jag inte orkade springa särskilt långt eller fort alls innan jag lät som ett ånglok och fick håll.
Så småningom, tyvärr alldeles försent, fattade jag att det var just det som plutonchefen hängt upp sig på. Han var övertygad om att jag kunde springa tre dygn i sträck utan att svettas, och blev förljaktligen vansinnig när jag alltid kom bland de två sista i plutonen när vi hade terränglöpning...
Sens moral: Njut av din höga puls.