- anjuna_beats
- Medlem ●
- Malmö
- 2006-11-28 22:15
Sådana missar har man ju själv också varit med om....
En eftermiddag efter jobb, satt jag där på perrongen i väntan på mitt tåg hem, mitt i sommarvärmen med iPoden i handen med hög dunkandes Trance musik från lurarna, okoncentrerad som jag var, halvläsandes dagens Metro tidning.....
Jag reser mig upp från bänken, och tåget har inte ens kommit, jag fick syn på något, och där gick hon, alldeles underbar och ståtlig, En lång, vacker, blond tjej i 20 års åldern med håret nersläppt och stora mörka solglasögon.....
Jag blev helt förlamad, jag drog av mig lurarna, stängde av iPoden la tidningen på bänken och bara drägglade....... hon såg mig dock inte och gick vidare, jag satte mig ner på marken i mina dyra kostymbrallor och bara satt där och tittade på henne.....
Tåget kom, jag gick ombord på samma vagn som henne, jag satte mig mittemot henne, men kunde inte komma på ett endaste vettigt ord att säga, så jag lät bli, men där satt jag och stirrade men på ett diskret sätt, jag tänkte, snälla söta du, ta av dig dina glasögon så jag får se på de ögonen du har, hon satt där med sin Creative Mp3 spelare och lyssnade på Hiphop, och verkade inte alls ha sett mig, ledsen som jag blev satte jag på mig hörlurarna igen och fortsatte resan hem med musiken i öronen.... tiden gick och efter 32 min var jag på Malmö C, jag stiger av och tänkte henne lär jag väl aldrig mer se igen......
Dagarna går, veckor går, jag får syn på henne igen, Nu ser hon mig, OOH herregud hon tittar på mig!!, Minns hon mig?? Nej knappast tänkte jag!!.... Där står jag i min kostym och Armani brillor och tuggar tuggumi, tänkte, nu jäklar ska jag gå fram till henne och bara ställa den dummaste frågan jag kunde få fram just då.... men då slog tanken mig, Shit nej här står jag med min kvinnliga kollega, och trots att vi har en diskussion om jobb så hörde jag inte på ett endaste ord hon sa då.... Tjejen jag spanade på tittade på mig, såg min okoncentration och flinade, jag tänkte YES hon har sett mig och upptäckt mig, och jag flinar tillbaka, men där kom tåget och min kollega drar mig till andra vagnen, jag går ombord, sliter tag i min kollega och säger till henne att jag har sett den vackraste tjejen i världen, jag vill sitta där hon sitter, bara för att få se henne igen... Vi går till vagnen hon satte sig på, jag går förbi och tittar på henne och följer hennes blick, krockar med en annan person ombord och allt blir bara pinsamt och jag sätter mig fort ner med min kollega...... och där sitter jag, shit sabbat 2 tillfällen..... MEN! Hon åker ju samma tåg som mig? Alltså måste hon jobba i närheten?
Hur som helst går tiden igen, dagar och veckor går, jag har knappt sovit om nätterna....
Men en dag står jag där i min butik, där kommer hon in, jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag sa Hej och fick ett Hej tillbaka..... Och mer kunde jag inte säga, hon tittade runt 1-2 minuter och gick sedan igen....
På kvällen hem ser jag henne på Perrongen, och tänkte nej nu jävlar..... men min mobil ringer och jag var tvungen att ta samtalet, tåget kommer, jag går in och sätter mig i en helt tom tåg kupé, sätter mig i mitten och vem kommer bakom mig? Jo Hon, hon sätter sig i stolsraden bredvid "HeRReGud tänkte jag" Nu måste jag säga nåt, och precis när jag skulle säga nåt, vad som helst, så säger hon "Hej du" och där kände jag hur allt bara blev fantastiskt, JAG slapp säga hej, och där började ett trevlig samtal, som efter en stund kändes helt naturligt, precis som om vi känt varandra i hela vårt liv.....
Väl när vi kommer fram till Malmö C, stiger vi av och säger farväl..... Och då var jag lycklig, tills jag kom på att jag fortfarande inte visste vad hon hette, hur gammal hon var och vart hon jobbade......
Fan tänkte jag!!
Och nu är det Vinter och här sitter jag ensam......
Resten fattar ni själva....!!