Det hette "middag" förr, av det enkla skälet att det var mitt på dagen. Under 50-60 talet kom termen "lunch" från engelskan. Mykke tjusigare, tycktes det.
En bekant, förr 1950, växte upp i Västergötland. Varje sommar kom en familj från Stockholm till sommarstugan i närheten, och man handlade hos lanthandlarn. En dag när Stockholmsfrun var och handlade var min bekant i butiken tillsammans med en tant från trakten och väntade på sin tur. Stockholmsfrun skulle ha litegrann "till lunch".
När hon gått och tanten från trakten skulle handla, så hälsade hon på handlarna med orden "Jag ska ha lite till min luns jag också".
