Givetvis söker sig många arbetare till städerna och gruvorna där jobben finns, det är inte det som är problemet.
Problemet är att många av de här arbetsplatserna har allvarliga säkerhetsbrister, som till exempel byggnaden i Bangladesh som rasade ihop pga korruption och dåligt bygge.
Gruvarbete i Kiruna är precis lika farligt som ett gruvarbete i ett Afrikanskt land. Men skillnaden är att i Sverige, så är säkerhetstänket betydligt högre vilket leder till att riskerna minimeras och att dödsfallen är färre. Anledningen till det är bra att organisationer sätter ljus på det är att om en arbetare flyttar från sin familj för att jobba några år ska denne kunna återvända utan att vara svårt skadad eller ha förkortad livslängd (pga alla gifter).
Givetvis kostar högre säkerhet (och högre lön) pengar. Det är ingen som bestrider något sådant, det är därför exempelvis FairTrade-produkter kostar mer än vanliga produkter (kritik mot FT hör inte hemma i det här forumet, argumentet håller ändå).
Vad frågan ofta slutar i är: Är vi beredda att betala mer för våra produkter för att de som tillverkar dem ska få bättre villkor?
Villkoren brukar oftast vara just säkerheten, betald övertid (t.ex. extrabetalt), möjlighet till fackanslutning, samt humana villkor (t.ex. att få gå på toa-rast). Det är inte alltid dessa villkor finns, men det har blivit bättre än vad det var för tio år sedan, se Foxconn som exempel.
