På gymnasiet fick jag lära mig BASIC på ABC 80. Det var verkligen dötrist! Jag bestämde mig för att aldrig någonsin hålla på med datorer (som min far). Ja, såtillvida de inte blev radikalt bättre och mänskligare. Men mänskliga datorer var ren science fiction så det kändes som en helt säker brasklapp.
Efter gymnasiet (85) jobbade en klasskompis med att sälja en ny datormodell. Jag fick använda den en hel del och insåg att den mänskliga dator jag drömt om faktiskt redan var ett faktum. Helt otroligt. Ryktet sa dock att den var oerhört komplex att programmera, i någon mening det logiska priset för att den var enkel att använda.
Att det var en sådan man skulle använda om man alls skulle använda en dator stod dock helt klart. I matteutbildningen på universitetet (86) ingick tyvärr en del programmering på UNIX och det var precis lika trist som på gymnasiet. Faktiskt ännu mer själadödande nu när man använt en Mac.
Så för min mentala hälsas skull undvek jag alla datorkurser efter det. Gick dock en kurs i C++ senare (93) men läste in den på egen hand och gjorde alla övningarna hemma på macen. Det gick bra men kändes som fusk för kursen blev ju betydligt enklare för mig. Trista kompendier om EMACS behövde jag ju inte ens köpa, än mindre läsa och lära mig.
Så efter en massa roliga kurser i matematik, fysik, logik och teoretisk filosofi var det dags för kneg 97. Jag nappade på ett erbjudande som macprogrammerare, och på den vägen är det. Mitt rebelliska avståndstagande från min fars yrkesval varade alltså inte så länge...
Däremot håller jag fast vid att inte hålla på med datorer som ger mig samma stenåldersvibbar som ABC 80 gav mig. Och då finns faktiskt inget annat alternativ än Macintosh än till denna dag.
PS. Läser just nu Revolution in The Valley: The Insanely Great Story of How The Mac Was Made av Andy Hertzfield, en mycket intressant bok som jag rekommenderar till alla macintresserade.
