En gång i tiden brukade jag läsa på IDG för att få nyheter från hela världen och hyfsat uppdaterat. Med åren så gick de ner sig i ett fenomenalt träsk av sugighet, så till dem milda grad att jag anser att den bästa tjänst jag gjort mig själv de senaste åren är att ha slutat läsa skräpet helt och hållet. Om IDG.se ska representera det bästa Sverige har att erbjuda inom teknikjournalistik är jag banne mig inte imponerad någonstans!
Recensioner som ofta är baserade på hur många MHz en processor arbetar i, hur många tum skärmen är på och hur många miljarder funktioner som ingen någonsin kommer att använda, tillsammans med en tragikomisk mängd försök att tilltala en yngre publik genom termer som passar bättre på ett gymnasium eller kanske en förskola. Inte vad jag kallar för informativt.
Att alla som skriver år IDG, åtminstone i Sverige, verkar ha fört upp huvudet så långt in i rektum som det bara är möjligt gör inte situationen bättre eller kvalitén på deras artiklar särskilt mer njutbar. Mer oinformerade människor som skriver om ett givet ämne får man leta ihjäl sig för att finna!
Kommentarerna ska jag väl inte ens börja prata om eller ondgöra mig över. Var gång jag var dum nog att glutta på dem så höll huvudet på att explodera, oavsett var det gällde. Självutnämnda experter överallt, som mer än gärna vräker ur sig dumhet och inkorrekt information efter varannan, helt utan självdistans eller ens en gnutta ödmjukhet.
Något av det absolut mest tragiska är ändå deras fysiska publikationer som jag sett många IT-avdelningar förpesta sina arbetare med av någon för mig helt outgrundlig information. I princip en tidning med utskrifter av gårdagens nyheter från webbsidan. Helt fantastiskt dåligt rakt igenom.
