Svante B

Ett litet sent inlägg i debatten… Kul att så många är intresserade av ljudet i svensk film. Jag är en av dem som jobbar med det handgripligen. Vet inte om jag har nåt särskilt nytt att anföra, det blir kanske mest en sammanfattning av uttryckta åsikter och ett par egna synpunkter.

Det är litet lustigt att läsa tvärsäkra inlägg där avsändaren beskriver hur vi spelar in och efterbearbetar ljudet i Sverige och sedan jämför med hur det enligt honom går till i Amerika. Eller att vi inte använder kompressorer eller limiters eller ens filter??? Kanske är det nå´n artikel i en kvällstidning som bildat underlag för detta, vad vet jag.

Rent tekniskt är det inget som skiljer det sätt som filmljud produceras här från i världen i övrigt. Vi använder inte färre mikrofoner vid inspelning än i andra länder. Vi förstärker punkteffekter, bygger upp miljöeffekter, mixar i 5.1 surround osv. osv. Det som skiljer är naturligtvis budget och därmed hur många mantimmar som läggs ned för att få allt perfekt. Jämfört med USA så är det säkert ett förhållande på 1:10. Där vill jag hävda att man får mer ”bang for the buck” i Sverige. Men att slipa på den sista lilla detaljen hinns inte alltid med. Eller snarare: får inte hinnas med, eftersom klockan tickar fort när budgeten är begränsad.

Frågan om eftersynk eller inte har nog mer att göra med typ av film och hur regissören vill arbeta, än om filmen spelas in här eller i USA. I Tyskland och Sydeuropa finns en stark tradition av total eftersynk, om det kan man tycka mycket, men det är nog en annan debatt. Ett par saker som vi brottas lite med när det gäller dialogens hörbarhet i Sverige är att vårt språk inte bär igenom andra ljud lika bra som t. ex. engelska. Det är många långa betydelsebärande vokaler och tonlösa konsonanter som allför sällan får hjälp av tydliggörande konsonanter. Hur tycker amerikaner att svenska låter? Jo som ”the Swedish chef”: oudiduowsouiew ungefär. Finska är nog ett idealspråk i filmsammanhang med sina allestädes närvarande pregnanta konsonanter.

Jag instämmer också med ett par tidigare inlägg där man klagar på språket och artikulationen hos vissa skådespelare. Det finns nåt slags lite sluddrigt teatralisk stil som är rätt allmänt förekommande (jaha, nu gör jag mig ovän med skådisarna också…). Dessutom är det inte alla som är så duktiga på att eftersynka repliker som behöver tas om (nu gjorde jag mig helt omöjlig…).

Det har pratats mycket om pengar i detta forum och det är helt klart ett centralt problem. Men att det snålas beror nog också på att ljudet traditionellt inte har haft en särskilt stark ställning inom svensk film. Vi har mer prioriterat fotot. Att intresset är på väg upp visas väl bl. a. av detta forum. Må debatten rasa vidare!

I ett par år var jag med i guldbaggejuryn och hade alltså förmånen och uppgiften att se samtliga svenska filmer och många utländska också för den delen. Mitt samlade intryck är att svensk film låter alldeles utmärkt. Inte alla, inte alltid, men för det mesta. All utländsk film låter inte alltid bra heller. När det sen gäller film som visas på video eller på TV är det nog så att det tyvärr aldrig görs nå´n separat mix med mindre dynamik av svenska filmer. Då blir det stora slutlimitern på TV-stationen eller i videostudion som får trycka ihop paketet och det blir ju inte optimalt som säkert var och en förstår.

Jaha, var det nå´n som blev klokare? Om ni vill veta mer om filmljud, svenskt eller utländskt, gå in på: www.fsfl.home.se Det är Föreningen Svenskt FilmLjuds hemsida och där finns artiklar och länkar så det står härliga till.

Varma sommarhälsningar
Svante Biörnstad