Jag började min fotografiska bana när jag bytte ut mitt analoga allväderskompakthus till en liten canon powershot S50.
Höll på ett år med den och ville till slut ha nått mer, funderade på en maxad kompakt med mer zoom o så, men i affären blev jag rekomenderad att hellre köpa en systemkamera. Nikon hade precis kommit ut med sin D70 så en sån blev det med sunkiga sigma objektiv till. Hade mycket kul med kameran o anmälde mig samtidigt på fotosidan.se där jag varit medlem sedan 2004 i december.
Efter ett tag kände jag behovet i pryltarmen och var en av de första som fick tag på en D200. Underbar känsla att hämta ut huset dan innan julafton Märkte dock att trots en högre kvalitetskänsla i allt på huset, så blev mina bilder snarare lite sämre rent tekniskt i början. Var ju fortfarande insnöad på skärpa o sånt då och med taskig kamerahållningsteknik så blir det märkbar skillnad när ISO gick från 200 till 100 och AA-filtret dessutom var lite starkare än på D70. Lärdomen härifrån är väl mest att det tar tid o bli inkörd på en ny kamera o lära sig dess starka o svaga sidor.
Sen i vintras blev det en nikon D3 då jag länge suktat efter en FF-kamera med inbyggt vertikalgrepp. Gick ju såklart på hypen om D3an och hade nog lite för höga förväntningar.. Även här så tog det en stund innan jag lärt mig ställa in kameran och trots den sköna byggkänslan i huset, snabbheten osv så är den nog aningens för tung Älskar FX-formatet o att kunna fota på ISO 1600 utan o börja gråta, sökaren är underbar o bildkvaliteten upplever jag som snäppet bättre än tex D200, känns som om filerna tål att behandlas lite kraftigare i PS utan o spricka. Men som sagt, alla fördelar till trots, D3 är för stor för mig för o ta med den spontant ut på stan, att alltid ha den med. Blir mer projektbaserad plåtning, vilket väl iofsig inte alltid är en nackdel. Men sen bidrar ju storleken på kamera även till att den syns mycket mer, folk blir lättare medvetna om att det är en fotograf i närheten, och ganska ofta så märker jag att de blir lite skygga för kameran, speciellt med Nikons 70-200 f2.8 zoom påmonterad...
Nu är ju detta en tråd om kamerahus, men objektiven betyder en hel del oxå har jag upplevt, ljusstyrka ner mot f2.8 är underbart när mörkret faller eller snabba slutartider vill nås, men det kostar oftast på i större o tyngre objektiv.
Sen vill jag även slå ett slag för den aha-upplevelse det kan vara att köpa en lite ministudio. Oerhört kul och lärorikt att kunna styra ljuset och exponeringen mer exakt. Har gett mig ökad förståelse för ljusets totala påverkan på en bild. Ta det här med skärpa tex. Jag hävdar att med olika ljussättning kan man få en Nikon D40 med kitobjektiv från sigma att upplevas skarpare än en Nikon D3 med 24-70 f2.8!
Som nybörjare trodde jag tex att bara jag köper ett obkjektiv som skall vara skarpt o har bra MTF-värden som tex 50mm f1.8 eller Macro 60mm f2.8 så kan jag plåta när o hur som helst o allt blir superskarpt. Eller att bara för att objektivet har bildstabilisering så blir oxå allt skarpt hur o när som helst... nu vet jag bättre, man lär så länge man lever
mvh johan
