jag postar det här i två trådar, lika relevant/irrelevant i båda...
det låter ibland som att det skulle vara omöjligt att applicera givna teorier på just musik men deadbeat är inne på ett bra spår. ersättningsvaror till låga eller obefintliga priser påverkar priset som kunden är villig att betala för en given vara eller rättare sagt förändrar den efterfrågan som finns på en vara. det är grundläggande ekonomisk teori som används på det flesta marknader. den som hävdar att priset och efterfrågan på en given vara inte påverkas av substituvaror till låga eller obefintliga priser har ansvaret för att skapa en applicerbar teori som ersätter den rådande.
så att fildelning påverkar efterfrågan på traditionella varor inom medieindustrin är nog inget som man ens behöver bevisa. vad man däremot kan ägna sig åt är att fastställa till vilken grad efterfågan kommer att påverkas, men att det påverkar borde inte vara något man behöver vara oense om.
ovanstående resonemang utgår från att musik kan betraktas som en vara vilken somhelst. om musik istället skulle vara en konstform behöver inte resonemanget och de ekonomiska teorierna stämma så där är första vägskälet egentligen. är musik en vara som är underkastad ekonomisk teori (vilket den är för musikindustrin) eller en konstform som kan ha ekonomiskt värde men som också har helt värden under helt andra premisser?
om musik är en vara uppstår andra intressanta frågor som t ex när i produktionen värdet uppstår. en del resonemang tycks utgå ifrån att nedlagt arbete alltid förtjänar en efterfrågan och därmed betingar ett pris men det behöver inte vara den enda sanningen. en marknads efterfrågan är i jämvikt med utbudet när priset är det rätta men utan efterfrågan på varor med ett givet pris måste priserna sänkas alternativt varan slutligen upphöra att produceras. substitutvaror kan ha eliminerat efterfrågan på den givna varan t ex.
några har gett exempel på varor som har haft ett givet pris på en marknad där olika orsaker har lett till att varan inte längre kan betinga samma pris eller till att varuproduktionen till slut har upphört på grund utav att efterfrågan totalt eliminerats.
arbete och en given arbetsinsats har inget bestämt värde utan betingar det pris som marknaden är villig att betala. alltså är resonemaget "klart man skall ha betalt för sitt arbete" inte hållbart i det här fallet. om jag väljer att producera en vara som har en marknad full av substitut varor och en fallande efterfrågan så kommer detta arbete till slut bli lika "värdelöst" som att producera VHS- eller skrivmaskiner. man kan som producent tycka att arbetet man har lagt ner "förtjänar" eller "borde" betinga ett värde men det är som sagt ingen självklarhet.
det enorma utbud som präglar musikindustrins marknad och nutidens billiga produktionsmetoder har också tvingat ner det pris som varan musik kan betinga eftersom fler aktörer skall dela på en efterfråganskaka som inte jäser i takt med utbudet.
ser man däremot musik som konst har musiken möjlighet att frigöra sig från en varufiering. den behöver inte underkastas ekonomiska teorier, värdesättas med pengar i form av ett pris eller kopplas till specifika medium. kopplingen till det medium på vilket musiken har lagrats är också en del i den varumodell som undergrävt musikens värde i min mening, musik är ju inte mediet den lagrats på men det är mediet i sig som har kopplats till det pris som den egentliga "varan", musiken, har betingat.
med synen på musik som konst och inte som en ekonomisk vara förflyttas också problematiken till dess verkliga ägare, producenten, vilket jag tror är en del i den skräck som hindrar nytänkande i frågan. som tidigare varuproducent på väg in i en avvarufierad "marknad" för musik finns inte längre möjligheten att tjäna pengar på det sätt som skett tidigare. det är ett hot dels för producenterna men också för den industri som växt upp kring producenterna för att generera de mervärden som ingen längre vill betala för.
själv tror jag inte att en modell där man tvingar folk att agera på ett visst sätt kommer att fungera, möjligtvis under en mycket kort period. till slut kommer dock de mervärden som industrin erbjuder att te sig så värdelösa att efterfrågan kommer att mättas med substituvaror istället.
jag tror inte heller på att fånga musiken i en varuform som den inte passar i, varuformen är alldeles för trång för att kunna husera alla de värden utöver de ekonomiska som musik har (iallafall i min värld). musiken vill vara fri men vi producenter vill gärna tjäna pengar på att paketera den i form av en vara. förmodligen kommer inte den modellen att hålla speciellt länge till.
så man kan se det som att vi står inför en möjlighet att avvarufiera musiken som konstform vilket kan skapa enorma fördelar för hela vår civilisation (kreativt, kulturellt, miljömässigt mm). eller så ser man det som att vi står inför ett hot om bristande brödföda både för producerande individer och industrier vilket kan skapa nackdelar (förlorade arbetstillfällen, ekonomiska förluster mm). oavsett vilken syn på saken man har så kan vi kanske vara överens om att ingenting har påverkat vår syn på musik så mycket som pirat/fildelning/digitaliseringen har gjort.
med mike banks ord i bakgrunden "find your strength in the sound. and make that transition" så kanske det slutliga resultatet ändå kan komma att bli "revolution for change".
