Min första Mac var en Apple II. Sedan blev det alla modeller till 1995 då hade vi så mycket multimedia produktion på företaget att det var dax att anställa programmerare som kunde ordentlig Lingo.
Efter 2 år kastade dom ut alla Macar och sa att Apple är död! Som företagsledare litade jag på deras kunskap, dessutom var det en tid då min MAC bombade hela tiden. 2003 var det dax att kasta ut all personal utom en, att vara arbetsgivare i Sverige idag är helt meningslöst. Då köpte jag min Powerbook G4. Den dyraste dator jag ägt... Med en PC nöjde jag mig med att kunna skriva räkna och surfa på nätet. Att bara synka en mobiltelefon krävde ju sitt, men det vet ju alla... Med G4an blev allt ett skämt. Jag minns när jag stoppade i första CD skivan, eller när jag kopplade min första Canon Ixus, det gav bara mersmak. Hur ser det ut nu? Keyboard till garageband, Canon 10 D, Ipod, häftiga väskor till datorn, extra hårddisk för att få plats med alla djävla billder, massor av programvara, fjärrkontroll till Kedynote, extra USB minne, en ny 17 tummare Powerbook, det tar ju aldrig slut!
Vad jobbar jag med då? Som konsult där jag coachar företag med kreattiva processer. Detta för att skapa konkurrenskraft. Dessutom föreläser jag i detta, Talarforum bokar mig, så min tid på resor använder jag givetvis till att skriva i min "lilla" 17 tummare.
Avslutningsvis vill jag bara säga: tänk på att du kan älska din dator, men den kommer aldrig att älska dig.
Staffan Ehde
Stockholm
