Jag kan inte påstå att det var oväntat, men min känsla var mer av en chock snarare än förvåning när det väl hände.
Det har varit en riktig jävla bergochdalbana sedan 2002 när jag började fundera på att skaffa en Mac och 2003 när jag väl köpte min allra första egna. Spänningen inför varje Keynote. Alla kommentarer och debatter på forum efter varje produktintroduktion. Med Apple och Steve Jobs har det dock aldrig bara varit produkter. Det har handlat om filosofi och om ett resonemang om vad som är viktigt och värt att prioritera. Att gå in i butiker och klämma på alla nya iBooks, PowerBooks, MacBooks, MacBook Pros, iPods, iPhones har alltid varit kul. Men det har aldrig varit lika kul som att försöka ta ett steg tillbaka och se vad de representerar för tänkande. Vi som gillar Apple har också varit lyckligt lottade med skribenter och observatörer av högsta klass: John Gruber, Andy Ihnatko och John Siracusa. Vem skulle kunna tänka sig att alla tre skulle skriva om något annat företag? Apple under Steve Jobs har kommunicerat väldigt lite i ord och väldigt mycket i produkter. Apple är unikt för att det talar med en klar och tydlig stämma. Hur många andra företag kan marknadsföra sina produkter med en enda mening eller mindre?
Det är nog ingen slump att Tim Cook har Steve Jobs fulla förtroende. Han kommer med all sannolikhet göra ett utomordentligt jobb, men känslan av att en era är över är svår att bortse ifrån. Jag tror att Apple kommer att växa och att deras bästa tid ligger framför dem. Men jag kommer att sakna Steve Jobs. Det kommer aldrig bli likadant igen.
Tack för allt, Steve.