Ah, nu känner jag mig genast lite mer förståndig. Jag tackar och bockar!
Det finns en del fallgropar/svårigheter och saker som upplevs som ologiska eller knöliga. Samtidigt som vissa grejer är så genialt enkla och briljanta (testa något coredata-exempel så får du se på magi), så kan andra grejer upplevas som direkt idiotiska.
Men håll ut; Aarons bok är bra. Kanske inte väldigt bra, men definitivt en av de bästa. Läs den från pärm till pärm (fuska inte). Ett tips är att läsa tre kapitel, när man gjort det hoppar man tillbaka läser dom igen. Läs ytterligare tre kapitel, hoppa tillbaka och läsa igen. Då fastnar det till slut.
Det finns en inlärningskurva som i vissa fall kan vara lite väl brant, speciellt om man sysslat med "rak" programmering a'la VB. Bara grejen med att allokera i minnet och pekare som pekar på den delen av minnet kan ställa till en del frågetecken i början;
Om man sätter två variabler i VB; a="FOO" och B="BAR" och ställer frågan IF A=B får man ju FALSE. Gör du samma grej med två NSString, sätter dom till samma innehåll som ovan kommer du att få TRUE om du gör en direkt "IF A=B"-jämförelse. Varför? För att i ObjC-jämförelsen så är det två pekare du jämför, inte innehållet i dessa.
I ObjC skulle du istället skriva "if ([a isEqualToString: b])"
Allt sånt kan göra en lite tokig i början. Men som Aaron skriver i boken (har jag för mig); "det _är_ svårt och det är inte du som är dum".