Jag har hört att iPod'en ska vara väldigt dålig på att ta emot stötar. En kompis till mig som har en 4G tappade den en gång i marken från fickhöjd på byxorna och efter det så har den bråkat som bara den. Det har blivit lite hackigt ibland och scrollhjulet buggar ibland. Jag var därför skitskraj för att tappa min egen iPod och har vårdat den som ett litet barn. Idag sprack dock hela bubblan på att ta hand om den.
Jag var påväg till skolan och cyklade som vanligt. Jag hade slut på batteri och hade stoppat iPod'en i en påse, hörlurarna fortfarande ipluggade. Givetvis händer det som inte fick hända. Det gick hål i påsen och min iPod ramlade ut och slog ner i den kalla asfalten. Som grädde på moset så lossnade inte hörlurarna utan slet med sig iPod'en studsandes och skrapandes längst den hårda marken tills jag uppfattade vad som hänt och tvärnitade mitt i en bilväg. Jag tog upp den och kollade på den med dunkande hjärta. Jag konstaterade att den fått grova repor på framsidan och att ena underkanten var stött och repig. Eftersom jag inte hade något batteri kvar alls så kunde jag inte testa den utan fick med oro cykla till skolan för att plugga i min laddare. Jag blötte ett finger och började gnugga på reporna på framsidan då jag till min stora glädje insåg att 98% av det jag trodde var repor bara var smutts. Även det i hörnet var skräp och gick nästan bort helt.
Nu hadde jag fått den fräsch igen och de grova repor jag trodde jag fått syntes knappt. Nu var det bara slutfinishen kvar. Skulle den funka? Med hög puls stoppade jag in laddaren i iPod'en och direkt kommer det fina äpplet fram. Jag startade min iPod och tryckte på play. Till min enorma glädje strömmade den ljuvliga musiken ut och i slutänden var min iPod nästintill orörd. Inga stora repor, inga buggar, fungerande scrollhjul och precis lika fint ljud som vanligt i mina HD497-lurar från Sennheiser.
Trodde inte att min iPod mini skulle klara detta med tanke på de skräckhistorier jag hört, men mini'n öveträffade mig och skapade en glädje jag inte känt på länge.
