pellemell

Om du är lite händig och gillar unix kan du ganska lätt skripa en egen kring ex. mencoder och ffmpeg

lftp - http://lftp.yar.ru/

Kan allt. Och lite till. Helt fantastiskt bra, faktiskt

Licensmässigt - ingen aning fråga en advokat, Saida, Satan eller nån.
Praktiskt - samma kopia kommer fungera i bägge.

enklast är att pipa filen till skriptet och läsa från stdin medelst read

while read allan ; do
 set $allan
 echo $1
 echo $2
done

Eller i vart fall att den inte finns på nuvarande utvecklingsburkar; av mailinglistan att döma så vet de inte ännu vad de ska använda, eller iallafall är det inte offentligt än.

Nja, det finns fler, men de du nämner är onekligen de två mest troliga.

Ja, onekligen. BIOS skulle också betyda att befintliga pc-kort (såsom grafik-kort) går att använda men det betyder inte nödvändigtvis att OS-X kommer stödja allt och alla kort (ang. tidigare inlägg i tråden).

En variant är att de börjar med BIOS för att få så pc-lik hårdvara som möjligt, för att senare migrera till andra metoder att boota, alternativt att de väljer olika modeller för dyra resp. billiga datorer. Med tanke på OS-X och hur det laddas är det, ur just den synvinkeln, inte så viktigt vad som sitter under. BIOS har uppenbara fördelar i kompatibilitet, och uppenbara nackdelar i brist på extra-funktioner som mac och unix-användare (sun, ...) vant sig vid.

När bestämdes detta? Jag har försökt följa diskussionen om x86-macar och så vitt jag har kunnat se har Apple inte påstått att de ska gå över till BIOS-baserade system. Utvecklingsplattformen som används just nu använder visserligen just BIOS, men det framgick ganska tydligt på deras utvecklingslista att man inte skulle utgå från att så är fallet för de färdiga produkterna.

Fultipset är att fixa en ftp-server på linux-burken och ta ner filerna med en ftp-klient som kan konvertera. Exempel på en sådan är captain ftp.

Jodå visst finns det fler system än Windows/NTFS som använder ACLer. Nu är ACLer iofs bara en av flera saker (jag nämnde ett par till ovan; finns fler) som gör NTFS överkomplext.

Vi får hoppas att ACLerna som Apples använder är implementerade så man inte måste använda dem (såsom exempelvis i TrustedBSDs användning av UFS2) för jag är helt säker på att jag inte vill att min laptop ska bränna cpu-cykler på skryt-funktioner som blott stora företag och Comon Criteria-fantaster behöver.

Inte svar på frågan men en bra hjälp att hitta det som tar plats

http://www.omnigroup.com/applications/omnidisksweeper/

Dravelfaktor > tillåten nivå => kan inte hålla mig.

Nej. Eller, typ nej i alla fall.

OK att allokeringspolicier kanske kan hävdas ligga i operativsystemet snarare än filsystemet (om du nu definierar det sistnämnda bara som ett dataformat), men detta tar oss snabbt till kärnproblemet med NTFS; överkomplexitet. Låt oss nu ta en liten titt på detta med dina inlägg som guide så återkommer vi till detta påstående.

Komplexitet
NTFS designades på en tid då det var oklart vad som skulle behövas för ett klientoperativsystem (som NT marknadsfördes som då) och ett serveroperativsystem (som MS i hemlighet hoppades att det skulle bli). Detta ledde till en design med fokus på extrem flexibilitet, vilket först kan låta väldigt bra, men så är inte nödvändigtvis fallet.

Exempel på saker man inte visste var huruvida flera dataströmmar per fil skulle bli vida använt (jmf resuser i macos eller filer i VMS) så man lade in stöd för godtyckligt många strömmar med tanken att i efterhand kunna definiera stöd för kärn-forcerat dataformat (tänk resurser igen). Allt detta kodades i i filpather vilket bland annat lett till allvarliga säkerhetsproblem med IIS. Ingen vet riktigt hur många andra program som eventuellt kommer lida av samma problem.

En annan sak som diskuterades då och som fortfarande diskuteras är det här med accesslistor och MAC (i detta fallet är MAC=mandatory access control) Låt oss nu titta vidare på det här med rättigheter som du talar så varmt om;

Om vi bortser från det här med "NTFS är det enda Microsoft har gjort ordentligt" som ju så uppenbarligen är dravel i bästa fallet och billig propaganda nån tryckt ner i halsen på dig i värsta, och i stället fokuserar på sakfrågan, nämligen konsekvenserna av UID-baserad, eller snarare UNIX-modellen för, autenticering och accesslistor med globalt unika användare och samtidigt sneglar lite på det här med komplexitet så ska vi se vad det bär.

I ett UID-baserat accesssystem har man en typiskt liten namnrymd (16 eller 32 bitar) där varje subjekt har ett eget unikt id. i UNIX är detta kallat uid eller "user id". Skyddsmodellen i UNIX bygger på enkelhet (snarare än flexibilitet) och varje objekt har en ägare och en grupp. Därefter definieras rättigheter på filen i tre dimensioner (ofta, men inte alltid "läs", "skriv" och "exekvera" som dock alltid kallas read, write och execute respektive) för ägaren, gruppen och övriga. Detta system används också i OS-X.

Om man tar ett rått filsystem från en dator till en annan kan man därför inte behålla användarinformationen på något bra sätt. På grund av detta flyttar man ofta filer i andra format än i råa filsystem där TAR är ett sådant exempel. TAR sparar mer information om exempelvis användarnamn (snarare än ett numeriskt ID) och kan därför bättre packas upp på andra datorer. Även system som backup/restore är vanliga.

I praktiken innebär detta att om man kopierar filer från ett flyttat filsystem blir man själv ägare av de nya filerna. I vanliga fall är detta inte ett problem, men i vissa specialfall kan det bli knas.

Fördelen med detta system är just enkelheten. Den ter sig nämligen i två former;

• Det är (förhållandevis) lätt för användare att förstå innebörden av ett visst skydd. Sålunda är det svårt att göra fel

• Det är (förhållandevis) lätt att skriva program för detta. Via råttan-på-repet-principen innebär lätt i detta fall få buggar och annat elände

I NTFS använder man accesslistor med arv och hela baletten där en fil eller annat subjekt skyddas av vad vi kan tänka oss vara en lång lista per användare och/eller grupp. Där finns för varje möjlig operation (som är fler än de tre vi tidigare nämnde och som kan ändras med tiden) ett beslut om access som typiskt är "ja", "nej" eller "ärvt". För att modifiera detta tarvas en hel del pyssel. Nu till verkligheten;

• Accesslistor är komplexa att använda. Även om MS ger dig ett rart grafiskt gränssnitt (och ett fint diplom) för att trixa med sånt här så är det lätt att göra fel.

• Det är komplext att skriva program för detta. När man kommunicerar med Windows tarvas på många håll en s.k. LPSECURITY_ATTRIBUTES där man beskriver dessa rättigheter ett nytt objekt ska ha. Jag har hitintillsaldrigsett ett värde annat än NULL på detta. NULL betyder "öööh vet inte; ge mig rimliga standardvärden, bitte"
  

• En accesslista är lite som en diskussion på 99mac. Om det vill sig illa ligger många irrelevanta inlägg i listan innan man kommer till det man är på jakt efter. Detta gör modellen långsam.

Nu till en kort praktisk övning för den som inte tror mig. Betänk att du är i situationen att du vill att en användare ska kunna köra ett program men inte kopiera (läsa) det. I UNIX löses detta med x-rättigheter men utan r-rättigheter. Detta går att åstadkomma i Windows också; se hur lång tid det tar att få rätt på.

Detta räcker naturligtvis inte för komplexiteten i NTFS utan man drog dessutom på sig saker som inplace-komprimering, kryptering och ett komplext system för stora/små bokstäver i filnamn. Det sista hör kanske (men jag är inte helt övertygad) hemma i ett filsystem, men ta en titt på valfri UNIX (såsom MacOS) och titta var man lägger saker som krypterade hemkataloger (det ligger GARAN-JÄVLA-TERAT INTE i filsystemet).

Vidare törs jag påstå att den överväldigande majoriteten av både Windows och Mac-OS-installationer används på platser där det inte finns ett behov av en komplex autenticeringsmodell. Även om man har många barn fruar och hundar att dela dator räcker uid-baserade system(1). Om vi dessutom lägger till prestandaförlusten i NTFS så är det nog rätt få som vill ha det, egentligen. Men, eftersom MS ger dig så många valmöjligheter eller vad de nu snackar om finns ju FAT32 som inte har stöd för NÅGON autenticering, journalisering eller filer större än 4GB. Med andra ord så är det antingen att använda trehjulingen eller flygplanet. Och betala för den du väljer snarare än den du behöver.

Vidare vad gäller filsystem och komplexitet kan jag varmt anbefalla den intresserade läsaren att ta en titt i "Practical File System Design with the Be File System" av Dominic Giampaolo som finns gratis att ladda ner. Även en titt i "Design and Implementation of the FreeBSD Operating System" är nyttig. Varför, kan man undra. Jo för att man vad gäller ett normalt filsystem kan beskriva det i en bok eller delar av en bok så att någon kan implementera det. Det gavs ut en bok i slutet av nittiotalet (har jag för mig) som beskriver NTFS. Det är en introduktionstext som inte tillnärmelsevis räcker för att implementera en filsystemsdriver.

Bortsett från implementationen i Linux (som i princip är den alla andra öppna system också använder) finns det i princip ingen dokumentation på NTFS och hur det _verkligen_ fungerar. Om filsystemet är helt kan du montera det i en del operativsystem och läsa filerna. Skulle filsystemet bli skadat (ja, även journalförande system kan skadas) står du där. Har för mig att sysinterals säljer ett system som typ kan rädda lätt skadade filsystem. Om du har tur.

Så nu tillbaks till de här med allokeringspolicier (som är det som avgör fragmenterings-benägenhet). Visst, de ligger kanske i operativsystemet och inte i filsystemet som sådant. Men, och det är ett stort men, ska du in och rota i NTFS rotar du i ett filsystem som är bland de mest komplexa används. Det är dessutom tyngt av en accessmodell som så gott som ingen använder. Vidare måste förändringar testas så det inte blir knas i filsystemet, för blir det knas finns i princip inga verktyg som kan fixa till det. Av olika skäl som vi naturligtvis bara kan spekulera i har vissa saker som auto-defragmentering inte hittat sin väg till NTFS och på senare år har MS aktat sig rätt noga för att själva rota i soppan.

1) Med reservation för mormoner och 16-bitar, då 16-bitar tar slut vid 65536 så det kanske inte räcker till både barn, fruar och hundar. På en dator.

Nja

Inluderar man <iostream.h> så hamnar standardstuff i default namespace (alltså inte i std). Detta är det gamla, omoderna, sättet

Inkluderar man <iostream> hamnar standard-stuffet (inklusive iostreams) i std därav using namespace.

Om du inte är rädd för lite skal kan du ta en titt på rsync. Jag tror att det följer med alla os/x-installationer, men eventuellt måste du installera utvecklarverktyg

Det ligger normalt sett under /usr/bin/rsync och som exempel följer här mitt lilla skript som jag har för att synka över iTunes-musik till min daapd på min hemmaserver:

[FONT="Courier New"]
#!/bin/sh
cd ~/Music/iTunes
rsync -e ssh --delete --bwlimit 3000 -va "iTunes Music" [email protected]:/mount/c0/media/music/daap_shared/
[/FONT]

(raden som börjar med "rsync" slutar med "daap_shared/" så ignorera radbrytningen)

lycka till.

Onekligen lovande att de får upp buss-frekvensen, men ska jag göra en gissning står den sig nog ändå rätt slätt mot nya Centrino. Om inte annat så för att ingen annan har så mycket pengar att investera i en arkitektur enbart för laptop-datorer.

Känner att det börjar bli dags att summera argumenten här såsom jag se dem och försöka röja lite i träsket av icke-argument och motsvarande.

Att vilja vara anonym
En del personer, inklusive undertecknad, gillar inte att ständigt skylta med sin egentliga identitet. Det finns som regel flera skäl till detta och dessa skäl tenderar vara just personliga. Exempel är;

• Man har ett arbete eller andra sociala åtaganden där man inte vill bli förknippad med de åsikter man framför under sin pseudonym

• Man vill inte skylta med vem man är på forumet (omvänt den förra). Praktiskt för personer som är offentliga eller av andra sammanhang inte vill diskutera _annat_ än forumets tema på forumet (vem vet, jag kanske är just din superidol - och nej du kan inte få en autograf)

• Man har en politisk övertygelse om att det är förkastligt med det pseudo-övervaknings-samhälle som utvecklas. Det känns personligt tillfredsställande att ta på sig en tillfällig identitet och prata med människor under denna.

Det finns möjligtvis ett par till principiella argument man kan lägga fram, men ofta rör det sig om olika invarianter av de ovan nämnda.

Vissa personer upplever, tvärt om, att det är bra att använda sitt riktiga namn på forum. Det viktiga här är att integretets-diskussionen på 99mac som regel inte rör möjligheten att välja att uppträda under sitt riktiga namn eller pseudonym, utan om att tvinga alla personer att använda sitt riktiga namn. Vad jag kan se framförs tre principiella argument för denna syn;

Personer som missköter sig
Resonemanget här rör sig om att personer kan missköta sig och vad man gör med anonyma personer som missköter sig.

Naturligtvis är det ett relevant argument att personer kan missköta sig och, som vi alla vet, händer detta på så gott som alla större forum då och då. Det viktiga att påpeka här är att "pellemell" precis lika gärna kan missköta sig som "Karl Karlssson" eller kanske "Hjul Tom-ten". Om någon missköter sig finns två principiella möjligheter att hantera detta;

1. Stänga av kontot eller inte acceptera trafik från en viss ip-adress

2. Polisanmäla personen (Polisen kan spåra personer, och har juridiskt stöd att göra detta)

Här bör nämnas att för bägge fallen spelar det ingen roll om man har personens riktiga namn eller inte.

Seriösa Individuella Inlägg
Nästa principiella argument är att personer som skriver under pseudonym har en tendens att skriva inlägg av lägre kvalitet. Som en följd av detta (och/eller fördomar hos läsaren) uppfattar somliga att den typen av inlägg är mindre seriösa. En light-version av detta framfördes av Adrian B om att det första intrycket av den här typen av inlägg är att de är mindre seriösa men att man sedan ser till innehållet.

Viktigt att påpeka här är alltså att problemet ligger hos åskådaren. Om du som läsare finner detta inlägg vara mindre seriöst än andra inlägg ska Du naturligtvis fundera på varför du har den uppfattningen. Är det för att jag skriver irrationellt babbel, så visst - låt gå; är det för att jag skriver under pseudonym, kanske har annan hudfärg och religion än du har eller kanske för att jag är vaken mitt i natten bör du snarare reflektera över din uppfattning än över mina (och mina anonyma vänners) inlägg.

Vad beträffar individuella inlägg som inte är önskvärda, oavsett vem som postat dem, se föregående punkt. Således är en persons namn inte heller här av intresse - bortsett från att det kanske hjälper dig behålla en världsbild du officiellt inte vill försvara.

Seriöst forum
Det tredje, och sista, principiella argumentet jag kan se rör att forumet som sådant blir mindre seriöst eller trovärdigt för att man tillåter inlägg från pseudonymer.

Detta argument sönderfaller i två klasser.

1. Forumet som sådant blir mindre seriöst eller trovärdigt på grund av att det förekommer en för hög grad av individuella inlägg som är oseriösa

2. Forumet känns mindre seriöst på grund av anonyma inlägg, helt utan att jag kan precisera rationella argument för detta

Så, med risk för att låta lite som vi-i-femman, så på 1. svarar jag se föregående punkt (om din referensram för seriösa inlägg) och på 2. svarar jag att vi ska inte beakta irrationella argument.

Om du på allvar har problem att ta råd av personer du inte känner eller att prata med någon utan att känna till dennes hemadress eller telefonnummer är det din värdemodell och uppfattningsapparat du bör reflektera över.

Slutsats
En del personer uppskattar att skriva under pseudonym. Jag har försökt förklara vissa typiska skäl till detta för att hjälpa dig att förstå. Förståelsen är egentligen inte viktig, men det som är viktigt är att det är rätt många människor som föredrar detta.

I denna detta forum har det framlagts vissa argument mot anonyma inlägg. vad jag kan se kan dessa argument brytas ner i de klasser jag visade ovan. Inget av dessa argument är relevant, och givet det faktum att det inte tycks finnas ett enda rationellt argument mot anonyma inlägg och att en del personer uppskattar att skriva anonymt föreslår jag att vi tillåter även dessa människor att bidra till innehållet i 99mac.

MVH pellemell

Uppdatering 0.35: Stavfel

Hela diskussionen om att inlägg från signaturer skulle vara mindre seriösa än inlägg från personer som vi tror oss ha ett riktigt namn på är löjeväckande. På samma sätt som man sakta men säkert lär sig att värdera åsikter från människor man känner (kanske bara ytligt - till förnamn) kan man göra med signaturer. Uppenbarligen är det innehållet i inläggen som är det viktiga här - inte att någon av er kan hitta mitt hemtelefonnummer och ringa mig mitt i natten.

Det är kanske också viktigt att påpeka att det är pseudo-anonymitet (ibland kallat psedonymity) som gäller här. Om någon begår ett brott kan myndighet med enkelhet spåra vem - om någon är allmänt otrevlig kan en administratör stänga av kontot och/eller ip-adressen.

Så luta Dig tillbaka, ta det lugnt och värdera inlägg efter innehåll och inte vem du tror skriver dem. Du kanske träffar mig någon dag och, visst, du kanske tycker det vore kul att hälsa, du kanske tycker det vore kul att ta en öl, men kanske, bara kanske, vill jag inte det. I alla fall inte med just Dig - jag trivs ganska bra med en long distance-relation till macforumfolk.