Efter en del strul i början har kärleken börjat växa, likt en cancerböld, till min iPod. På mitt förstaexemplar var det inte många rätt, kasst batteri, laddare som gick sönder och hack på hårddisken. Efter lite tjat fick jag en ny, vacker vit blänkande skapelse, och den har funkat som en dröm. Visst, man måste fortfarande ladda den ganska ofta, speciellt om man använder EQ-funktionen, men jag har accepterat det dilemmat. Man kan inte få allt!
Jag reser ganska mycket runt om i världen i mitt jobb. Det har förut ställt till det eftersom jag är en hårdrocksnörd av stora mått. Förut tog jag alltid med mej min portabla CD-spelare och 3-400 CD-skivor varje gång jag skulle resa bort några veckor eller månader, och det innebar ju ganska bökig packning.. Dessutom slutade det alltid med att jag satt och grämde mej över att jag missade "den och den plattan" hemma. Nu har jag öst in nästan hela skivsamlingen i min iPod, och det värsta jag kan tänka mej (förutom sjukdom eller olycka inom familjen) är att jag ska glömma eller tappa bort min nya vän.
Enda problemet är att mitt sociala liv med arbetskamraterna blir lidande. Medans dom sitter i baren eller på nån restaurang och umgås sitter jag som ett fån med ett par vita lurar i öronen. Men vafan, de är förmodligen idioter i alla fall...
