Nu kände jag att det efter 3 år av enbart läsande var dags att presentera mig, jag har nämligen precis köpt min första egna Mac och misstänker att jag nu kommer skriva här oftare än jag har varit i behov av tidigare.
Jag heter i alla fall Frida och är 24 år. Jag har precis avslutat min fjärde termin på väg till Personalvetare. Jag har två katter som heter Svante och Moz (efter Morrissey, såklart) och på min fritid gillar jag att dricka öl, pyssla och skratta med vänner.
Jag är uppväxt med Mac och Apple tack vare att mina föräldrar (främst far) alltid varit freaks på den fronten. Något jag minns tydligast var att jag fick sitta och köra shufflepuck café när mina vänner hade spel i färg, så som rattlesnake och jezz-ball. Detta frammanade en enorm avundsjuka i mig och jag var blev den där konstiga typen som ställde basic frågor om PC när vi började använda datorer i skolan. Först några år senare insåg jag vilka genier mina föräldrar var, förmodligen när mina föräldrar uppgraderade till den första imacen och den slog till överallt, syntes i varenda tidning och tv-serie. Då blev det plötsligen helballt att vara 13 bast och ha stor Mac-erfarenhet!
I alla fall, när det blev dags för mig att lämna hemmets trygga vrå begick jag det stora misstaget, jag var luspank och i stort behov av en egen dator, att köpa en PC. Denna dator kom att följa mig i fem år och inte en dag gick utan att jag önskade att den skulle självdö så att jag kunde investera i en egen efterlängtad Mac. Så kom plötsligen dagen då den, hör och häpna, verkligen självdog och vägrade starta. Då var det bara att börja spara så mycket som möjligt av studielånet samt ha is i magen med förhoppning om att det skulle dyka upp en ny MB på WWDC - sen beställde jag äntligen och sedan dess har jag väntat och väntat och väntat.
Idag såg jag på jobbet att de magiska orden "Ute för leverans" dök upp på min leveransstatus, ringde sambon stup i kvarten som ett barn i väntan på julafton för att fråga om den dykt upp men icke. Jag pinnade hem allt jag kunde på cykeln för att "lösa av" honom när han skulle till jobbet och tro på fan att under de 15 minuter som lägenheten var lämnad obevakad så hade de förmodligen hunnit vara där, för jag mötte budbilen 500 meter från mitt hem. Sorg! Det var dagens "åhnejsekund", för att dra en parallell till en annan tråd här på forumet.
Nu ska jag sluta, var inte meningen att det skulle bli så långt men så går det! Min poäng (om man nu kan ha en sådan i en presentation) är i alla fall att jag hoppas att jag inte glömt allt jag kunnat från mina forna glansdagar (?) inom Mac-världen, men det återstår förhoppningsvis att se imorgon!
