Andreas testar Oneplus 5

Kinesiska Oneplus telefoner har sedan starten varit populära hos köpare som vill ha en relativt ren Android-upplevelse som ändå kan anpassas i stor utsträckning. Den egna Android-varianten OxygenOS utökar grundsystemet med ett antal alternativ för anpassningar, vilket dessvärre fört med sig buggar i tidigare versioner av Oneplus-telefonerna. Detta faktum gäller även Oneplus 5, som kompletterar ett gäng riktigt bra egenskaper med några riktigt tråkiga brister.

En video-sammanfattning av testet för dig som inte hinner eller vill läsa i textform.

Oneplus 5 byter riktning från det metalliska designspråk som användes med Oneplus 3/3T, och designen känns definitivt "bekant". Det nattsvarta aluminiumchassit är stöpt i en form som har vissa likheter med Iphone 7 Plus, något som ytterligare förstärks av att de dubbla kameralinserna och LED-blixten ser ut och är positionerade exakt likadant. Även den främre selfie-kameran och övre högtalaren delar samma utformning och utseende som dess äpple-motsvarighet. Den mest talande skillnaden mellan de båda telefonerna är att Oneplus 5 har ett skyddande lager plast över skärmen med tydliga kanter.

Att formspråket känns bekant är inte nödvändigtvis något negativt. Oneplus 5 är snygg och välkonstruerad, och den innehåller likt tidigare familjemedlemmar kraftfulla komponenter till ett förhållandevis lågt pris. Telefonen finns tekniskt sett tillgänglig i två olika färger, men dessa är nattsvart och en något mindre svart mörkgrå så du som gillar färgstarka skapelser går bet här. Oneplus strategi med färgerna och konfigurationsvalen är överlag något underliga. Den nattsvarta varianten är utrustad med 8 GB primärminne och 128 GB lagringsminne, medan den mörkgrå varianten håller sig till 6 GB primärminne och 64 GB lagring. Den enklare konfigurationen kostar blott 500 kronor mindre, vilket är en underlig prissättning från Oneplus sida.

Med tanke på att telefonen saknar minneskortsläsare finns det få argument för att välja något annat än modellen med 128 GB lagringsutrymme. I övrigt håller sig telefonen till konventioner, med en fysisk hemknapp som hyser en snabb och precis fingeravtrycksläsare och en 3,5-millimeters hörlursport. På tal om hörlursporten har Oneplus fortfarande inte åtgärdat den bugg som tidigare modeller lidit av där ljud från externt anslutna mikrofoner inte fångas upp. Då problemet varit känt med både Oneplus 3 och 3T borde det vara åtgärdat vid det här laget.

Skärmkonservativ

Oneplus 5 trotsar rådande trender med en skärmupplösning som håller sig till den numera lägstanivån 1080p. Jämfört med rivaler som skryter med allt från 1440p till 4K kan det framstå som futtigt, men sanningen är att få kommer märka av någon större skillnad på den 5,5 tum stora AMOLED-skärmen. Färgerna är starka och svärtan är nattsvart vilket skapar en imponerande helhet i allt från spel till film och foto. Skärmpanelen skryter inte med särdeles tunna ramar eller välvda kanter som hos Galaxy S8, men som en konventionell skärmpanel gör den jobbet riktigt bra.

Att den 5,5 tum stora AMOLED-skärmen håller sig till upplösningen 1080p är bra för batteritiden.

Att upplösningen håller sig till 1080p innebär också färre pixlar som ska skyfflas av grafikkretsen. Det har flera fördelar, exempelvis att prestanda är genomgående god, men också att systemkretsen och därmed batteriet belastas mindre. Med tanke på att Oneplus 5 använder den nya och potenta systemkretsen Qualcomm Snapdragon 835 och hela 8 GB primärminne blir prestandan riktigt bra, och bättre än hos konkurrenter vars enheter måste skyffla fler pixlar. Huruvida så mycket primärminne faktiskt är nödvändigt ska vi låta vara osagt, men det innebär att appar kan hållas i minnet länge innan de rensas ut. Animationer är snabba och växlande mellan flera appar sker utan lagg eller andra prestandaproblem.

Prestandamässigt suverän

Under tiden vi har testat Oneplus 5 har det framkommit att Oneplus har anpassat mjukvaran så att telefonen ska prestera extra bra i vissa spel och prestandamätningsverktyg, eller benchmark-fuska som det också kan kallas. Detta ska handla om cirka fem procents ökning i vissa fall, och trots att vi önskar att Oneplus och andra prestandafuskare upphör med den här sortens aktiviteter spelar det inte särskilt stor roll i praktiken. Snapdragon 835 är en väldigt potent systemkrets, med eller utan fusk, och resultaten för Oneplus 5 ligger i linje med andra telefoner som utrustats med denna krets.

I processortestet Geekbench 4 når Oneplus 5 en enkelkärnig prestanda på 1965 poäng, och i det flertrådade testet blir resultatet 6774 poäng. Detta är något högre än Samsung Galaxy S8, vilket är ett genomgående tema för resten av testerna. Försprånget kan alltså bero på tidigare nämnt prestandafusk, men utan detta fusk skulle Oneplus 5 ändå stå på jämn fot med dess största rivaler, vilket inte är fy skam för en telefon som är nivån billigare. Och precis som brukar vara fallet är Iphone 7 Plus betydligt bättre på enkelkärniga processortester, och något sämre i flerkärniga processortester och grafikrelaterade tester. Men, som sagt, syntetiska prestandatester är inte talande för helhetsupplevelsen, och på denna punkt klarar sig Oneplus 5 alldeles utmärkt.

Duglig men tråkig batteridrift

Med Oneplus 5 har batteriets kapacitet faktiskt tagit ett steg bakåt, från 3 500 milliamperetimmar i Oneplus 3T till 3 300 milliamperetimmar här. Enligt Oneplus ska detta inte vara en försämring då Snapdragon 835, som tillverkas på 10 nanometers tillverkningsprocess, är en mer energieffektiv krets och batterisparande funktioner i Android-basen hjälper till med att minska belastningen på batteriet. Enligt våra tester beror detta till stor del på vilken typ av uppgifter telefonen får arbeta med.

Under vardagliga och enkla uppgifter som webbsurfande, SMS:ande och halvfrekvent chattande på sociala medier håller Oneplus 5 definitivt motsvarande batteritid som sin föregångare, eventuellt något längre. När telefonen belastas frekvent med en rad olika typer av uppgifter kan de batterisparande funktionerna i hårdvaran och Android-basen inte hjälpa till särskilt mycket, och batteritiden blir då något sämre än den blev hos 3T.

Detta fastslog jag när telefonen användes flitigt under några hektiska dagar på Dreamhack Summer. Där tog sig telefonen igenom samtliga dagar, och trots att den var inne på de sista procenten behövde jag aldrig ta till min batteriladdare som låg beredd i ryggsäcken. Så på det stora hela blir det tummen upp för den batterimässiga uthålligheten. Att batteriet kan snabbladdas via Dash Charge-tekniken utan att prestanda blir lidande under laddning är en trevlig aspekt som Oneplus 5 faktiskt sköter bättre än någon annan konkurrent just nu.