Test: Huawei Mate 10 Pro

I början av året testade min kollega Andreas Huaweis mobilmodell Huawei P10. Redan då samarbetade företaget med Leica när det gäller kameramodulerna, något de har fortsatt med. I höstas släppte den kinesiska telefonjätten Mate 10 Pro, en telefon som nu genomgått diverse tester i vårt testlabb.

Formfaktor

På många sätt är Mate 10 Pro en dussintelefon som följer många av mobiltrenderna för året. En slimmad formfaktor i en diskret färg (testexemplaret vi har är moccabrun) med metallkonstruktion. Skärmen har det avlånga bildförhållandet 18:9 och täcker i princip hela framsidan. Baksidan pryds av två kameror och en fingeravtrycksläsare som är placerade på en vertikal linje. Längst ner sitter Huaweis logga men i övrigt är designen väldigt sparsmakad och ren.

Hörlursuttaget på 3,5 millimeter är borttaget och för att ladda använder du USB Type-C, men det medföljer en liten adapter för 3,5 millimetersljud i förpackningen. Den enda trenden som Huawei inte följer är den trådlösa laddningen, något jag saknade under testperioden nu när jag blivit van vid trådlös laddning med Iphone 8 Plus.

Knapparna är alla placerade på telefonens högra sida och jag upplever de som lätta att hitta och använda. Telefonen har även fått en IP67-klassning som betyder att den ska klara vatten och damm betydligt bättre än sina föregångare.

På många sätt är det en väldigt stilig telefon och jag tycker att formspråket förmedlar elegans men telefonen smälter också in något i mängden och skulle det inte vara för kameramodulernas vertikala placering på baksidan hade jag haft svårt att skilja denna telefon från många andra märken.

Personligen har jag märkt att jag verkligen inte gillar att ha fingeravtrycksläsaren på telefonens baksida. Som vänsterhänt passar Samsungs placering riktigt dåligt eftersom den är utformad för en högerhänt, och på det sättet är en placering i mitten bättre. Jag har dock blivit van vid en tvåhandsfattning och det här är inte en så liten telefon att enhandsfattningen ligger nära till hands. Detta gör att placeringen av fingeravtrycksläsaren aldrig känns naturlig och det är knöligt att låsa upp telefonen när den ligger på exempelvis ett bord, men detta är också något av en personlig preferens.

Oreo ur förpackningen

Mate 10 Pro har Oreo i botten, alltså version 8.0 av Android, tillsammans med Huaweis eget pålagda användarmiljö EMUI 8.0. Precis som i tidigare EMUI-versioner går det att bestämma hur du vill organisera dina appar och din startskärm. Antingen kan du välja det mer IOS-liknande gränssnittet med samtliga appar och mappar på hemskärmar, eller så kan du välja att ha vissa appar och widgets på hemskärmen och en mjukvarugenväg från hemskärmen till en app-meny på ett sätt som känns igen från andra Android-lurar.

Du kan välja själv hu du vill att hemskärmen ska se ut.

EMUI är en rätt tungt anpassad användarmiljö men det går att välja flera olika teman. Jag tycker på det stora hela om gränssnittet och jag har hittat ett tema som jag trivs bra med. Vissa widgetar funkar så klart bättre än andra men jag har stor valmöjlighet när det gäller hur mobilen ska se ut och hur jag vill använda den.

Det var dock mer eller mindre omöjligt för mig att flytta från min Iphone till Mate 10 Pro utan att det skulle ta två dygn. Efter att ha testat tre olika sätt gav jag upp och hoppade in i telefonen utan någon historik. Skulle jag ha flyttat in permanent i telefonen hade jag antagligen varit ännu mer benägen att få med mig innehåll från min andra telefon men nu kan jag bara konstatera att det var långt ifrån smidigt att försöka, och ännu svårare att lyckas.