Test: Huawei Mate 10 Pro

En AMOLED-skärm som inte sticker ut

Skärmen täcker som sagt i princip hela framsidan och har det nya populära skärmförhållandet 18:9 som är något mer långsmalt än det klassiska skärmförhållandet på 16:9. Det finns inte mycket att klaga på men det är inte heller så mycket som sticker ut. Det är en 6 tum stor AMOLED-panel och precis som på LG:s och Samsungs telefoner går att ha på ett alltid-på-läge som gör att du ser klockan och lite annan information utan att skärmen slukar batteri. Även om detta är en uppskattad funktion hos många blir jag mest nervös av den, men detta är i allra högsta grad en smaksak och jag är glad att valmöjligheten finns för den som gillar läget.

Precis som många andra OLED-skärmar skiftar den något i färg när man lutar den, en vit skärm går i olika nyanser av magenta och cyan när man vinklar mobilen. Den är betydligt mer grön i ton än exempelvis Iphone X och ljusstyrkan är okej men något lägre än både Iphone X och Samsung Note 8. Det är helt enkelt en duglig men inte så imponerande skärm med trevliga extrafunktioner som ett alltid-på-läge.

Ett PC-läge utan docka

Mate 10 Pro är även utrustad med ett PC-läge, där du kan ansluta telefonen till en skärm varpå telefonen växlar över till ett skrivbordsläge. Till telefonen kan du sedan ansluta trådlöst tangentbord och mus för att på så sätt konvertera telefonen till en skrivbordsdator. Detta följer vad Samsung erbjuder med Dex-dockan till Galaxy S8- och Note 8-telefonerna, men Huaweis lösning kräver alltså ingen docka som telefonen ska anslutas till.

Vi har fått lösningen demonstrerad för oss på presseventet där telefonen lanserades, men på kontoret har vi inte kunnat testa detta då vi inte har haft tillgång till en skärm med USB Type-C-ingångar med videostöd, och vi har inte heller haft tillgång till en kabel som konverterar USB Type-C till HDMI. Att Mate 10 Pro inte behöver en docka för att användas i PC-läge lyfts fram som en konkurrensfördel över Samsungs lösning, men Samsungs lösning använder vanliga HDMI-portar vilket betydligt fler har tillgång till.

Skärmar med USB Type-C-portar som stöder videoöverföring lär inte vara allt för vanligt hos majoriteten av telefonköpare, inte heller hubbar eller kablar som kan konvertera videosignaler från en USB Type-C-anslutning till HDMI. Huawei inkluderar inga sådana i paketet och säljer inga egna, så kunder måste införskaffa dessa själva. Vi kan alltså inte fördjupa oss i hur det är att använda Mate 10 Pro i skrivbordsläge i något längre praktiskt test, men det är bra att veta att möjligheten finns för dig som är spekulant och dessutom kan tänka sig att inhandla tillbehören som krävs för att använda funktionen.

En extra smart men också lite för spexig kamera

När det kommer till kameran har Huawei lagt mycket krut på artificiell intelligens eller AI för att sticka ut. Den extra hjälpprocessorn ska märkas tydligast här då den snabbt ska kunna känna igen olika föremål och ställa in optimala inställningar för just det motivet. Jag kan ge den att detta sker snabbt men jag är minst sagt tveksam till resultatet.

Att bli igenkänd som en människa verkar vara en förbannelse. Kameraappen har bland annat ett försköningsfilter som ljusar upp huden, slätar ut den och gud vet vad mer den gör mer, men det ser förskräckligt ut. Det går att sätta försköningsfiltret på noll men det är som smuts som inte försvinner från skärmen, bara det att smutsen sitter på telefonens insida. Värst är det när man använder den främre kameran och jag tror att jag lyckades ta ungefär en bra bild under hela testperioden.

Kameran känner av att det är mat jag fotograferar och ställer in optimala inställningar för detta.

När min kollega Andreas testade Huawei var han besviken på fotoresultatet i svagt ljus. Nu som då samarbetar Huawei med Leica, och resultatet är inte så mycket mer imponerande i Mate 10 Pro. Svag belysning är verkligen utmanande för kameran och bilderna blir väldigt fort smetiga, brusiga och får ett lite lustigt ljus. Ibland lyckas den dock men det är färre än ofta.

Det finns en uppsjö ”roliga effekter” och funktioner i kameraappen, bland annat att kameran kan ta ett foto så fort den ser ett leende (vilket i och för sig resulterade i väldigt mycket fniss och ungefär 100 bilder på samma gång), men dessa funktioner är överlag väldigt störande och ger snabbt en känsla av att befinna sig i en cirkus. Kameran har ungefär alla effekter en modern mobilkamera ska ha idag men mitt intryck är att utförandet är snällt sagt mediokert i de flesta fallen.