Imac Retina: miljontals pixlar för tusentals pix
Apples nya frontfigur bland stationära datorer har dykt upp i 99mac:s testlabb, och genast utreder vi hur mycket den nya 5K-skärmen egentligen orkar med.
Skärmtest
Imac Retina:s IPS-baserade 5K-skärm har 5 120 x 2 880 pixlar och har alltså fortfarande bildförhållandet 16:9. Jämfört med en 4K/UHD-skärm med 3 840 x 2 160 pixlar är det 40 procent fler pixlar men det är inget du direkt tänker på, utan som Imac Retina fungerar är det exakt samma storleksförhållande som de gamla 27-tummarna. Då med den omedelbara skillnaden att text och grafik är så mycket skarpare och utsökt renderat. För ögat på ett ergonomiskt avstånd är pixelstrukturen så pass liten att det inte längre upplevs som pixlar. Väldigt behagligt!
Till skillnad från många andra av de högupplösta UHD-skärmar du idag kan köpa för under 5 000 kronor är skärmen hos Imac Retina riktigt bra, för att inte säga överlägsen. Budgetskärmarna baseras på TN-teknik och är överlag ganska dåligt intrimmade i fråga om färger samt har förstås mycket sämre betraktningsvinkel. Ställ dig upp och vitt blir turkost. Kliv åt sidan och bilden blir gulbrun och mörk.
De skärmarna bjussar även på besvärande eftersläpning där text och konturer gärna smetar iväg vid all typ av arbete från Facebook-skrollning till Photoshop-panoreringar. Så kallade overdrive-funktioner kan ge stabilare rörelser och mindre släp men då till priset att du får ljusa eller mörka skuggor efter rörelser.
Inget släpande
Hos Imac Retina finns inga sådana tendenser utan det är stabilt, lugnt och tydligt samt förstås väldigt behagligt renderad text i OS X Yosemite. Här sköter sig Apple riktigt bra och med de inställningar du kan göra under "Bildskärmar" i OS X kan du växla mellan motsvarande 1 600 x 900 till 3 200 x 1 800 pixlar där den normala inställningen är att motsvara 2 560 x 1 440 pixlar (Imac 27-tums "grovskärm") vilket också ger idealiska förhållanden för skalning.
Att köra 5 120 x 2 880 pixlar och få ett 1:1-förhållande är däremot inte möjligt med de verktyg som Apple erbjuder via systeminställningarna. Här kan möjligen något tredjepartsverktyg komma in i bilden för den som verkligen vill ha myrstacksliknande text och har synskärpan för den typen av användning.
Färgåtergivningen är som vi väntar oss från Apple och vi känner igen oss på gott och ont. Imac Retina är inte fri från fel men dessa fel är samtidigt så milda och hanterbara att de inte ställer till med problem för andra än er som verkligen måste lita på skärmens färgåtergivning.
För mörk i botten av skalan
Vi börjar med det ondaste. Retina-skärmen klipper i svart och först vid digital #6, där #0 förstås är svart, #255 är vitt och #1 ska precis kunna urskiljas som en gråare ton mot svärtan, kan vi börja urskilja en svagt mörkgrå nyans ovanpå det svarta. Sedan dröjer de mörkgrå nyanserna kvar för länge i det mörka. Resultatet är ett lite skevt kontrastintryck och en tonkurva som är för mörk.
Gamma snittar på 2,37 vilket är rimligt ifall du arbetar med video enligt EBU:s rekommendationer. Fast även då är skärmen för mörk i botten av nyansskalan. Behöver du följa en 2.2-gamma eller sRGB-gamma med ljusare botten? Kanske till och med en modern BT.1886-gamma? Då behöver du komplettera med mätverktyg.
För vanligt bruk kanske man inte tänker på detta utan skärmen ter sig ”kontrastrik”. Nu mäter vi trots allt ett relativt högt kontrastförhållande, kring 1 300:1 med en något blåtonad svärta. Eller rättare beskrivet, upplever du Imac Retina som blåsvart har du för hög ljusstyrka eller sitter i en dålig vinkel.
Maximal ljusstyrka är 440 cd/m2 vilket är högt för en skrivbordsskärm när de flesta skärmar sällan når över 300 cd/m2. Motsvarande justering nedåt ger så lite som 5 cd/m2 och här kan du smygsurfa i kompakt mörker utan att bli bländad. Reglaget för ljusstyrkan är linjärt så halvvägs igenom mäter vi 220 cd/m2.
Sitt rätt framför (helst)
Betraktningsvinkeln är lite sämre än de befintliga modellerna med 27-tums grovskärmar, men det ska mycket till innan vinkeln blir ett problem även på denna modell. Än en gång är skillnaden milsvid mot utbudet av 4K/UHD-skärmar i budgetklass. Så länge som du har ögonen parallellt mot ytan och inom panelens kanter på ett normalt arbetsavstånd är det svårt att se problem med vinkeln. Ställ dig upp, flytta dig åt sidan och det får en lite tydligare effekt jämfört med äldre modeller.
Ja, skärmen är blank och reflexfiltret är förhållandevis effektivt. Undvik att placera Imacen så att ljusskällor och fönster speglas direkt och det är inga problem.
Vitbalansen hos testexemplaret drar synligt mot gröngult. En gissning är att detta beror på att det är nytt ur kartong och att lysdiodernas gula fosfor är ungdomligt och entusiastiskt. Apples skärmar brukar annars dra åt det blåa hållet och det är mycket möjligt att det balanseras efter några hundra timmars drift för att sedan, sakta men säkert, bli allt blåare med tiden i takt med att fosforn slits.
Gulstick från färska lysdioder?
Färgomfånget är inte problematiskt och följer standard ganska väl. Tittar vi lite mer på djupet och inuti färgrymden snarare än omfånget ser vi en hel del intressanta fenomen. De 24 standardiserade Colorchecker-nyanser visar på att skärmen har lite problem med gula nyanser.
Tittar vi på avvikelsenivån (deltaE 2000) är det inom rimlig gräns för en skärm som kommer direkt ut ur kartong. Avvikelser på deltaE 3 (det gröna strecket i grafen) eller lägre är mycket bra och vid kalibrering och ”perfektion” når vi under deltaE 1, nivån där mänskliga ögat inte längre ska kunna skilja nyanserna åt. Det går också att titta på hur varje färg avviker i fråga om luminans, färgton och mättnad.
DeltaL-avvikelsen pekar överlag på en svag avvikelse nedåt, det vill säga att Colorchecker-färgerna inte är riktigt så ljusstarka som de ska vara. Detta hänger ihop med Imac Retina-skärmens avvikande gamma som helt enkelt ger mörkare nyanser jämfört med en 2.2-kurva.
DeltaC-avvikelsen har däremot några nyanser som slår mot det röda strecket och deltaE 10 vilket är tydligt avvikande återgivning. Detta inträffar hos nyanser som innehåller mycket gult och dessa nyanser är alltså för mättade. De återges med en kraftfullare nyans än tänkt. En gissning är att detta ännu en gång beror på just ett purfärskt exemplar med färsk fosfor.
DeltaH visar hur tonen hos färgen avviker. Till exempel att en röd ton går mer mot gul (och därmed orange) eller mot magenta (och därmed mot rosa) än den är specificerad. Inte några större problem här.
Retinaskärmen får klart godkänt.
Retinaskärmen i ett nafs
Färgåtergivningen hos Imac Retina kan alltså beskrivas som tillräckligt bra för dig som inte behöver bry dig om helt exakta färger. Du kan i stort sett lita på vad du ser. Ganska typiskt för Apples skärmar med andra ord. Bättre direkt ur kartong jämfört med det mesta. Fortfarande inte perfekt för dig som har de kraven.
Felen som finns är små och kommer inte att sabotera något viktigt. Däremot kan du inte använda Imac Retina-skärmen för att särskåda färger och peka ut exakta nyanser. Det skiljer sig en del och det lär också skilja sig mellan exemplaren.
Behöver du lita till färgerna från Imac Retina är skärmen tillräckligt bra för att låta sig bättras på med mätutrustning och en färgprofil som styr upp färgsticken och den mörka tonkurvan. Det är ett komplement som rekommenderas för dig som behöver lita på skärmen så mycket som det går utan att du tar till plånboken och köper en yrkesskärm.
De tekniska egenskaperna hos Imac Retina-skärmen ger inga stora överraskningar utan den stora behållningen med Imac Retina-skärmen är i första hand upplevelsen av att få text och grafik så utmärkt och skarpt renderat. Det blev någon extra timme av slösurfande på eftermiddagen bara för att det var så behagligt och elegant.
Förklaring till graferna
RGB Balance: Vitbalansen i förhållande till D65 från svart (0 på X-axeln) till vitt (100 på X-axeln). Grafen visar avvikelsen i procent i förhållande till vitpunkten D65.
Gamut/Färgrymd: Visar räckvidden i färgnyanser. Hela ytan, ”hajfenan”, visar alla för ögat synliga nyanser. Den vita triangeln är den uppmätta färgrymden och den ska idealiskt följa den ljusare triangeln som är färgrymden hos sRGB/ITU Rec.709.
Gamut Luminance: Visar hur ljusstarkt färgerna lyser i procentuellt förhållande till standard ITU Rec.709. För starkt lysande färger ger ett pastellaktigt intryck. För svag luminans gör färgen mer jordnära och dämpad.
Gamma Point: är tonkurvan/gamman i förhållande till målet, den gula linjen, med vilken ljusstyrka skärmen tonar från svart till helvit. Fel gamma ger fel kontrastintryck. Enstaka avvikelser inom ±0,15 ska inte leda till problem.
deltaE uv: är storleken på felet i gråskalan och bör ligga under dE 3 för att räknas som korrekt. DeltaE uv (dEuv) används enbart för vitbalans/gråskala och är den formel som tydligast klargör avvikelser hos mellantoner och högdagrar. dEuv på 10 räknas som synbart fel. dEuv-formeln är dock missvisande på väldigt ljussvaga gråtoner i skuggor och där blir det alltid höga felvärden för små skillnader som våra ögon knappt kan urskilja.
deltaE 2000: beskriver felen hos färgnyanser. Målet är att ligga under dE 3 för att räknas som tillräckligt bra.
Kalibrering: Apples skärmar kan inte kalibreras i ordet fullt bemärkelse och det är ganska få skärmar som faktiskt kan kalibreras – det rör sig främst om yrkesskärmar vilka har den möjligheten. Du kan däremot profilera skärmen med hjälp av mätutrustning som sedan påverkar grafikkortets signal för att kompensera för skärmens avvikelser.