"Lättare att byta till Android än jag trodde"

På ett sätt var det mycket lättare att byta plattform än jag trott. Det är inte så stor skillnad på grunderna i Android och IOS egentligen, det är snarare övergripande filosofier och mindre detaljer som skiljer dem åt. Båda telefonerna ger mig tillgång till i stort sett samma funktioner och erbjuder långt fler appar än vad jag behöver.

Men tröskeln in i Android efter många år med IOS var trots likheterna ändå hög. Mina första dagar med den nya telefonen kantades av ständiga misslyckanden att göra till och med enkla saker. Jag tryckte på fel knappar och det tog tid innan jag började förstå hur allt är uppdelat och hur man hittar runt.

En del gäller inte Android i sig, utan de fysiska skillnaderna mellan telefonerna. HTC One M8S har en femtumsskärm och har en annorlunda form och storlek än Iphone, men det som tog mest tid att vänja sig vid var placeringen av strömknappen.

Det var samma sak när Apple flyttade ned strömknappen på sidan av Iphone 6 och 6 Plus, muskelminnet gjorde att fingret hela tiden letade sig till ovansidan av enheten, men till slut fastnade den nya rörelsen. På HTC-luren sitter det volymknappar på sidan av enheten så i början när jag ville sätta enheten i viloläge lyckades jag istället ändra volymen eller rent av sätta enheten i ljudlöst läge så att jag senare missade samtal.

Till vänster syns två skärmdumpar från telefonen med Sense 6.0. Till höger syns två dumpar med Googles motsvarigheter.

Resten av mina bekymmer handlade om det nya operativsystemet. Min första känsla var förvirring och jag kände mig mer än en gång korkad. Jag la in jobbmejlen i Gmail-appen, men ibland när jag försökte kolla mejlen så hamnade jag i en guide för att lägga till en e-postadress och förstod ingenting. Det visar sig att det finns två appar för mejl med snarlika ikoner. Varför då? Det finns också två för kalendrar och två webbläsare. Otroligt dumt ur användarsynpunkt.

Det visar sig efter lite hjälp från Android-vänner att den ena Mail-appen är för mejladresser som inte är Gmail och den andra är Gmail-klienten. Den ena kalender-appen är troligen HTC:s variant, medan den andra är Googles. Efter lite trixande tycks det som att det går att inaktivera en del av de här dubbelapparna och jag börjar lära mig var jag ska trycka för att göra olika saker som att gå tillbaka eller komma till hemskärmen.

En annan grej som gjorde mig förvirrad är den lilla ikonen med ett litet rutnät längst ned på telefonen. När man trycker där får man upp en massa appar och det påminner en hel del om hur mina hemskärmar ser ut i IOS. Hemskärmar i Android är dock något annat insåg jag till slut, jag kan välja appar från listan och lägga ut efter eget huvud tillsammans med något annat fiffigt som inte finns i IOS.

I IOS finns widgets bara i Notiscenter, men här kan jag lägga ut dem på hemskärmarna. Jag kan exempeplvis se vädret direkt på hemskärmen om jag vill, eller lägga ut en snabbbvalsknapp för att skicka sms till sambon. När jag snickrat ihop mina hemskärmar blir min upplevelse av Android tusenfalt bättre.

Det bra och det mindre bra

Jag flyttar med glädje tillbaka till min Iphone efter det här experimentet, det känns ungefär som att komma hem och hoppa i mysbyxorna. Men det har varit ett par intressanta och väldigt lärorika dagar så jag ångrar inte att jag tog chansen.

Det finns styrkor och svagheter med båda plattformarna som konstaterats många gånger förr. Det finns saker jag gillar och inte gillar med Android. En del av funktionerna gäller Android i stort, andra kommer specifikt med HTC-telefoner.

Några av godbitarna

• Ändra som du vill – det går att ändra i stort sett allt efter eget huvud.

• Strömsparläge – telefonen går automatiskt ner i både ett strömsparläge och senare ett extremströmsparläge för att försöka hålla igång tills du hittar tillfälle att ladda.

• Hemskärmarna är inte samma sak som att visa alla dina appar. På hemskärmarna kan jag lägga det jag vill, resten samlas i en egen meny. Det går också att dölja/ta bort appar i Android.

• Kontrollpanelen – i Android kan jag inte bara slå på och av Wifi, jag kan också byta nätverk. Smart!

• Multitasking – jag kan inte bara hoppa mellan appar, exempelvis kan jag också hoppa mellan flikar i webbläsaren.

En del av det här skulle jag gärna se i IOS, men sammantaget känns det inte som att fördelarna med Android är tillräckliga för att jag ska överväga en flytt på riktigt.

Borta bra, men hemma bäst

Det främsta skälet är att jag faktiskt är tacksam över att någon fattar vissa beslut åt mig och ser till att "allt bara fungerar". IOS har mycket färre inställningsmöjligheter, där det finns flera sätt att lösa saker på i Android, finns det kanske bara ett sätt att göra det på i IOS. Men det är ofta enkelt att förstå hur det fungerar i IOS. Systemfiler och annat hålls dolt och jag behöver inte fundera på om jag vågar ta bort något eller inte.

Ett annat plus för Apple är att det kommer uppdateringar till de flesta enheter, medan det inte är säkert att man ens kan få den senaste Android-versionen till sin telefon beroende på tillverkare och modell.