Jag har en 8-tummare liggande någonstans. Den kom från en fotosättare som var i drift under '87 eller så.
5 1/4-tummarna var roliga. Folk hade så mycket hyss för sig med dem. Följande var min fru med om:
En kund kom tillbaka andra dagen på datormässan och sade att floppyn inte fungerade. Ok, så hon gav honom en ny. Tack sa han och tog floppyn, vek den två gånger och stoppade i bröstfickan.
En kollega tog en backup floppy och och sa att den skulle hon lagra väl för kanske de behövde ladda in projektet igen. Hon tog floppyn, stoppade in den i hålslagaren, gjorde hål och sedan arkiverade den i en pärm.
Min fru bad om en kopia av en floppy från en kollega så hon skulle kunna titta på ett jobb de skulle lämna offert på. Hon fick en fotokopia av floppyn.
En annan kollega tog en floppy med ett färdigt projekt och skulle skicka den till kunden. Han tog brevet och floppy och stämplade ihop dem med en häftklammer.
När 3.5 tums disketterna kom så blev det lite bättre, men hon hajade till när en kollega bad om att få en "hårddisk". Hon fattade inte alls. Detta var när man inte hade portabla hårddiskar. Till slut gick det upp för henne att det var en 3.5 tummar som menades, då dessa inte var "floppy" (eng. sladdrig) utan "hårda".
