Datornostalgi: Så funkar en diskett

Gud så kitschigt. Tur att de lade in lite extra häftig 80-talsmusik till scenerna från fabriken så man förstår hur hi-tech det är. Undrar vad som blivit av Kopparberg elektronik sedan dess?

Extra coolt är det ju naturligtvis att filmen är gjord av James från James & Karin, nu vet vi var han tog vägen också

Företaget verkar inte finnas kvar. Hittade ingenting vettigt på vare sig goole eller eniro.

James Hollingworth finns här

Enligt Bolagsverket: Konkurs avslutad.

Jag minns när en sån där 5 1/4-tumsdiskett ("framtidens datalagringsformat" enligt en beskäftig PC-kille jag pratade med) kostade 20 kr per styck ute i handeln.

20 kr? Dom kostade mycket mer.

Just. Att köpa ett tiopack i Tyskland till C64:an för 200 spänn var ett riktigt kap.

Jag har en 8-tummare liggande någonstans. Den kom från en fotosättare som var i drift under '87 eller så.

5 1/4-tummarna var roliga. Folk hade så mycket hyss för sig med dem. Följande var min fru med om:

En kund kom tillbaka andra dagen på datormässan och sade att floppyn inte fungerade. Ok, så hon gav honom en ny. Tack sa han och tog floppyn, vek den två gånger och stoppade i bröstfickan.

En kollega tog en backup floppy och och sa att den skulle hon lagra väl för kanske de behövde ladda in projektet igen. Hon tog floppyn, stoppade in den i hålslagaren, gjorde hål och sedan arkiverade den i en pärm.

Min fru bad om en kopia av en floppy från en kollega så hon skulle kunna titta på ett jobb de skulle lämna offert på. Hon fick en fotokopia av floppyn.

En annan kollega tog en floppy med ett färdigt projekt och skulle skicka den till kunden. Han tog brevet och floppy och stämplade ihop dem med en häftklammer.

När 3.5 tums disketterna kom så blev det lite bättre, men hon hajade till när en kollega bad om att få en "hårddisk". Hon fattade inte alls. Detta var när man inte hade portabla hårddiskar. Till slut gick det upp för henne att det var en 3.5 tummar som menades, då dessa inte var "floppy" (eng. sladdrig) utan "hårda".

Jag minns dem som mer robusta än man kan tro. Jag satt och spelade TestDrive II en kväll under 80-talet och blev så frustrerad när jag blev prejad utför ett stup på sista banan så att jag slet ut disketten, knölade ihop den, slängde den på golvet och rullade över den med kontorsstolen ett antal gånger. När beslutsamhetens friska hy övergick i eftertankens kranka blekhet så försökte jag släta ut disketten så gott det gick. Jag stoppade sedan in den i datorn igen och den fungerade! Otroligt

Hårddisken, själva hjärnan i datan, är den där stora, beiga plåtlådan som står på golvet.

Är det där modermodemet sitter?

Det finns faktiskt många som kallar datorn för "hårddisken" och skärmen för "datorn". Inte ett dugg ovanligt.

Om en nyuppackad iMac 20 tum:

"-Jovisst, jo jo, jag ser datorn. Men var är hårddisken, själva hjärnan?"

Sen minns ni väl hur man "klippte upp" disketterns för att få dem dubbelsidiga?

Och på tal om 8-tummare - en gymnasieklasskompis funderade alvarligt på att bokstavligen klippa ner 8" och stoppa in i kasserade 5 1/4"-fodral. På så sätt skulle han kunna få billiga disketter till skolans ABC80 genom att utnyttja sin morsas tillgång till 8" på jobbet. Det var tider det...

Den där datorn, ursäkta, datamaskinen som sekreteraren använder ett par minuter in på filmen får ju original-Macen, som kom två år tidigare, att framstå som högteknologisk sci-fi.