Priser på lägenheter i Stockholm

Jag tycker till och med att priserna har passerat gränsen för vettiga investeringar.
Jag har alltid hävdat för min nya vänner i norr som ojar sig titt som tätt över priserna i Sthlm att man får se det som en investering. Du ska klara månadsbetalningen och få en bra avkastning när du sedan säljer.

Men frågan är om den som köper denna lgh för 2,5 miljoner kommer få någon avkastning när denne väl säljer? Och vad händer om räntorna hoppar upp några procentenheter.

Luftslott kommer få en helt annan betydelse är jag rädd för.

Visserligen sitter jag med ett hus på Alnö som minst har dubblats i värde sedan vi köpte det för 3 år sedan och då hade vi behövt göra ett skit...

Så lite sugen är man på att sälja... men man behöver någonstans att bo också.

1992. Eller var det redan 1990? Dom som hade resurserna då (typ min polare i lägenheten under mig) skaffade ju sig ett *mycket* billigt boende. Själv kom man in i branchen (så att säga) 1998.

Flytta till norrland, städer som Sundsvall och Umeå är tillräckligt stora. Visst, Sundsvall har rejäl bostadsbrist, men bo lite utanför så är det lugnt. Umeå däremot har gigantiska ytor att bygga på.

I Umeå hålls det MacPub rätt flitigt också.

Det ordnas här i Sundsvall också

Huspriserna i Umeå är ju inte så låga direkt... 3 miljoner är inget ovanligt pris om du vill bo i de centralare delarna och bosätter man sig utanför borde värdet vara mer osäkert eftersom det som du säöger finns gigantiska ytor att bygga på utanför stan.

Priserna i Umeå har blivit helt galna, ungefär i nivå med stockholmsförorterna, så Sundsvall är rena rean vid jämförelse. Områdena där det byggs nytt är dessutom otäcka villaghetton på utdikad myrmark. Men jag klagar inte, köpte bostadsrätt för fem år sen

Men något måste man ju betala för att bo i ett samhälle med mycke folk
Annars rekommenderar jag Kramfors, sveriges billigaste kommun
När de byggt om järnvägen och E4an mellan Sundsvall och Härnösand kan man bo i det billiga härnösand och pendla till Sundsvall, utan att förlora mer tid än att ta en stadsbuss i Sundsvall.

Det är galet. Och lägenhetspriserna här nere i Malmö fortsätter att öka, inte lika galet som Stockholm ännu men det vandrar stadigt uppåt. Och husprisen drar det med sig, utropsprisen på dom nybyggda husen här nere i bunkeflo börjar på 2.5 mille och landar kring 3.5-4. Stor chans man har att komma in på en sånn bostadsmarknad utan snorrika päron.

Det kan inte vara en vettig investering att köpa en lägenhet i centrala sthlm/gbg/malmö nu, om man inte kan betala direkt och slipper oroa sig för lånet. Kika istället på områden lite utanför centrum som inte riktigt har samma höga status ännu. När priserna är så höga på de attraktivaste områdena så kommer folk börja leta sig till dessa bubblare och med åren kommer deras status att stiga.

Ett exempel från Göteborg är delar av hisingen som är på väg att växa ihop med nybyggda och dyra Lindholmen. jag tror att dessa områden kommer stiga mer i värde än centrum. Men jag kan ju förståss ha helt fel..

Önsketänkande? Det där har folk pratat om i 30 år nu i Stockholm, men priserna i centrala stan bara stiger. Det finns nog ingen övre gräns så länge det finns folk som har gott om om pengar och som hellre lägger dem på ett centralt boende än en villa till exempel. Centrala Stockholm blir helt enkelt inte större, och folk vill bo mitt i smeten, trots att det är ganska obekvämt, smutsigt och bullrigt (och dessutom saknas parkeringsplatser). Men visst har priserna i närliggande områden som Solna och Bromma och även Sundbyberg stigit avsevärt de senaste åren. En kollega till mig betalade nyligen osannolika 1,6 mille för en liten etta i Sundbyberg!

Lägenheter som är lite utanför stan, som min, har däremot skyhög månadskostnad och är relativt billiga i inköp..

Har det egentligen något med läget att göra? Är väl snarare föreningens ålder och således ekonomi som styr det?

Nej.. det är faktiskt lite olika. Man kan verkligen inte säga att den här föreningen har en dålig ekonomi, men ändå har ingen motsvarande lägenhet på stan en månadskostnad som är högre än runt 5000:- i månaden. Här är avgiften rätt mycket högre än till och med det.

Jag tror att det beror lite på vad det är för människor som köper lägenheter i olika stadsdelar som prissättningen baseras på, så verkar det vara är i Stockholm i alla fall. Betalar man riktigt mycket för lägenheten på stan betalar man mindre summor per månad, och en lägenhet lite utanför kostar kanske mindre i inköp men betydligt mycket mer per månad. Lite av en balansgång, beror på vad man själv anser vettigast.

Alltså; anledningen till att det finns en månadsavgift för bostadsrätter är att föreningen har kostnader. En ny förening har högre kostnader då de vanligen har lån att betala ränta och ammortering på. En äldre förening har vanligen inte lika höga kostnader (kan visseligen ha fått genomföra stambyten och liknande) och således blir månadsavgiften lägre.

Det har ju inte med saken att göra. Köparens pengar för lägenheten går ju till säljaren, inte till föreningen.

Jag vet att det vanligtvis är så men det stämmer inte på föreningen jag bor i och antagligen fler runtomkring här.

Där försökte jag förklara vad man ska räkna med när man köper lägenhet, om det sedan har med saken att göra eller inte har inte med saken att göra för att vi är i Loungen.

Huh? Va?

Loungen handlar om att man får skapa trådar som är lite mer öppna och toleranta.
Däremot bara för att man är i loungen betyder inte det att OT är vägen att gå. Samt, relevans i en diskussion är hela meningen med en diskussion.

VI har precis skrivit kontrakt på ett hus en bit utanför Malmö och kommit undan riktigt billigt om man jämför med vad en motsvarande kåk skulle kosta med bara tio minuters bilresa in till stan. Den magiska gränsen verkar ligga strax efter Svedala och vi hade lätt fått betala det dubbla om huset legat där i stället - fast då hade vi aldrig köpt det.

Skurup ligger för nära E65:an, därmed högre priser. Vi sökte oss lite längre söderut och hamnade i Södra Åby. Mitt tips skulle vara att kolla vad som finns mellan 101:an och 9:an.

Vi lever i en global värld, grabbar! Priserna ska ses i det perspektivet. Kvadratmeterpriset i Stockholm skiljer sig inte inte så mycket om du jämför med städer som Oslo, Köpenhamn och London. Bostadsmarknaden i Stockholm ska jämföras med marknader med liknande förrutsättningar, inte med Umeå och Sundsvall. Det finns bara EN parameter att räkna med vid bostadsköp och det är LÄGET! Allt annat är irrelevant.

Jag flyttade till Stockholm 1986. Flyttade som alla andra, runt i olika andrahandslägenheter de första åren. 1990 köpte jag en enrummare på 18 kvadrat för hundratusen. Sålde den ett par år senare för det dubbla. Flyttade ihop med min tjej och köpte en risig trerummare i Gamla Stan för omkring 1 miljon. Sålde den för tio år sedan för det dubbla. Vi flyttade till Bromma och gjorde vad vi trodde en riktig dumhet. Vi köpte ett hundra år gammalt hus med renoveringsbehov för den då svindlande summan 2,5 miljoner. Förra året sålde vi huset, kosmetiskt renoverat för 6 miljoner!

Under hela resans gång trodde vi att vi gjorde dåliga affärer, men se vilken affärsman man är trots allt. Det enda råd jag kan ge; är läget bra så är det en bra affär!

På sätt och vis känns priserna höga i Sundsvall också. Beror förstås på vart man tittar för i Granloholm kan man få en trea för under 100'000 eller nåt sånt men i tex Haga som inte heller är direkt centralt så ligger priserna runt 500'000 för en tvåa.

Själv vill jag gärna bo på Västergatan men med utgångspriser som börjar på 350'000 för en tvåa och slutar efter budgivning kring de 500' så hoppas jag innerligt att jag får ett jobb eller åtminstone vinner storkovan på lotteri.

Det roligaste (?) är att ingen, som vanligt, lär sig av historien. Mäklarna är givetvis glada och säger glatt att rpiserna kommer fortsätta uppåt. I USA har bostadsmarknaden kraschat totalt, folk har förlorat allt och hus står öde. Men folk här hemma säger att det kan inte hända i Sverige. I mitten av 80-talet (kanske senare) hände exakt samma sak i USA, och folk här sa exakt samma sak, det händer inte i Sverige. Men givetvis hade de fel. Och givetvis har de fel nu.

Är faktiskt riktigt rädd för bostadsmarknaden nu. Och för de stackare som inte förstått bättre, utan lever på marginalen redan som det är med 100% belånat boende. Det är inne nu att lägga mycket pengar på sitt boende, alla vill bo snyggt och flashigt, så man lägger stor del av familjens inkomst på boendet. Men om räntorna sticker iväg kan man ligga riktigt risigt till. Tyvärr.

Det som förvånat mig när vi planerat vårt husköp är att så många tycker att vi inte ska bry oss om att amortera på lånet. Om det nu vore så att räntorna aldrig någonsin går upp kan jag förstå resonemanget, för då blir lånet billigare för varje år som går och boendekostnaden sjunker hela tiden, men det kan man ju aldrig vara säker på.

Sett ur bankens perspektiv förstår jag om de inte vill att vi amorterar alls, eftersom det är gratispengar för dem, men när jag fick veta att det kommer att kosta om vi vill göra extra amorteringar blev jag sur. Det är lite väl sniket.