don buchla och bob moog (med input från morton subotnik resp. walter/wendy carlos) hittade väl samtidigt (oberoende av varandra) på att samla ihop vco, vcf, vca:s etc (alltså spänningsstyrda - "voltage controlled" - oscillatorer, filter och "förstärkare") till nåt slags instrument att spela blip-blop resp. "rhapsody in rock" på.
Buchla och Moog tror jag var de första som populäriserade (modul-)syntar, det fanns ju ett antal olika universitetsbaserade modulärsystem innan dess, tex RCA Synthesizer mkII (1956).
Rörbaserade oscillatorer, hålpappers-sequencer, inbyggd vinylgraverare - en komplett DAW för den seriöse tolvtonskompositören.
(Och på KTH fanns tex OVE, fast den var specifikt gjord för talsyntes. Fast bandpassfilter, oscillatorer, CV-styrning och moduluppbyggnad känns ju ganska likt en modulsynt...)
Annars är mitt favoritinstrument bland riktigt gamla syntar Mixtur-trautonium. Subharmonisk syntes, steglös pitchkontroll och använd för soundtracket till Hitchcocks "Fåglarna" - vad mer kan man begära? Tidningen The Wire hade en bra artikel för ett par år sedan om Oskar Sala, som i princip var den enda som kunde spela trautonium. Den verkar inte finnas online dock, däremot en rätt intressant text om thereminer och andra halvt bortglömda elektroniska instrument (bortglömda bland vanliga människor alltså, inte bland syntvetarna på 99musik..).