Nu tänker jag låta bli att snobba mig och snacka om svindyra prylar, men jag tänkte redogöra kort, lite tekniskt, vilka de största problemen är vid uppspelning av digital audio.
1) Dålig DAC: Som jag och några andra redan berört, väldigt låg kvalitet på DAC och utgångssteg i spelare och ljudkort. De flesta billigare spelare/ljudkort (och en del dyrare) klarar inte av att återge de översta 3dB (distar sönder transienterna).
2) Jitter:
Förenklat: Problem med att korrekt synkronisera samples genom utrustningen (instabil klockning). Jitterartefakter påförs i stort sett hela tiden, redan i inspelnings och masteringsprocessen. Uppspelningsutrustning av låg kvalitét påför ofta mycket jitter. Typiskt kan man höra detta genom att center-imagen blir otydlig, stereoseparationen odistinkt och inexakt, ljudet förlorar djup och dimension.
3) Felkorrigering från CD: CD-spelaren gissar inte så mycket rätt som den gissar för att smidigt överbrygga saknade samples på ett sätt som inte stör ljudet på ett uppenbart sätt. Om mycket felkorrigering sker kan det ge konsekvenser i stil med jitter ovan.
4) Inter sample peaks: Digitala nivåer bra mycket lägre än 0dB kan skapa otrevlig distortion p g a kummulativa effekter. När man som nuförtiden mastrar högt, överkomprimerar och pressar upp nivåerna blir dessa kummulativa effekter avsevärda och vi kan få tämligen kraftig digital distortion (clipping) utan att ens överskrida 0dBFS.
5) Clipping som avsiktlig metod för att höja volymen. Detta är ett riktigt monster och har tyvärr blivit ganska vanligt. I kampen om högljuddast skiva så nöjer man sig inte med hårdlimitering utan man överstyr avsiktligt digitalt för att så att säga "kapa" fram några extra dB. Jag behöver väl inte nämna att det distar rätt otrevligt och det är hejdå till harmoniska övertonsregister och transienttoppar.
