Jobba för halva lönen?

Moohhaaa, du hade legat raklång innan du ens kommit innanför grindarna

Ådalen, jag säger bara ådalen...

Portfoliojobb är bra jobb, speciellt om det är nån bra kund som man kan spinna vidare på. Jag gjorde webb åt Per Gessle´s bolag under gymnasiet för godispengar, men den relationen håller fortfarande. När det är tuff konkurrens måste man ju dra ned lite på priserna. Men ta ALDRIG ALDRIG ALDRIG ett gratisjobb. Man blir bara utnyttjad.

>>> Organ:

Det är inte dubbelmoral i mitt fall. Jag menar att man aldrig ska arbeta gratis om man blir utvald att göra ett jobb. Det gäller även detta uppdrag som nu är inne i en utvärderingsfas (m a o ingen mer kan anmäla sitt intresse).

Den person som kommer att få uppdraget har förmodligen dessutom - via mig - en anställning att se fram emot.

Kul att någon genererar arbete eller hur?

Punkt.

[ 14 September 2002, 10:59: Meddelandet ändrat av: Kenneth Pilo ]

Jag är med i facket, och förhandlar om lönen efter behag. Fackets lönestatistik hjälper mej att förhandla upp lönen.

Att inte vara med i facket känns som nåt man kunde göra på 70-talet eller 80-talet i trots mot fackets makt, men idag... nej.

Fast åter till ämnet. Jag jobbar gratis när jag jobbar ideellt. Riktiga jobb tar jag betalt för - fullt betalt! Gratis eller fullt betalt, inga mellanlägen!

Tar man för lite betalt så blir ens arbete inte värderat. Jag har varit med om projekt där prislappen kom för lågt, och vad hände? Jo, efter att vi lagt alldeles för mycket tid för för lite pengar så kastades resultatet bort! Det hade ju ändå inte kostat så mycket!

Så var det med den meriten.

Ciryon, fackligt medlemskap står inte i motsättning till att förhandla själv med arbetsgivaren när det känns bättre. Det gäller bara att vara med i ett fack som står på medlemmarnas sida, och inget annat.

De glada åren var det mycket hype om att "det finns inga motsättningar mellan arbete och kapital" och "vi är alla på samma sida", men det senaste åren är det många i IT och reklambranschen som fått lära sig hur mycket de orden var värda i praktiken.

Tänkte reflektera över några tankar i denna tråd, både som arbetsgivare och arbetstagare i reklambranschen sedan 20 år tillbaka...

Fackanslutningar har som tradition gett ett gott grundskydd för de flesta, men reklambranschen har varit och är fylld av ambitiösa, karriärslystna och starkt kunskapsorienterade individer som till stor del har varit lika ohjälpta eller hämmade av fackföreningar som motsatsen.

Branschen präglas av en stor individualism där var och en är sin "egen lyckas smed"...inte alls av ondo utan för att man VILL jobba så som kreativ person. Och det är just där skon klämmer - beroende på vilken befattning du har och vilket typ av arbete du utför så har en ev. fackanslutning olika betydelse.

Som "rookie" i branschen skall du naturligtvis vara försiktig och passa dig för att bli utnyttjad - skaffa dig ommöjligt en säker anställning / sysselsättning och udvik allt vad gratisarbete heter. Med tiden du skaffar olika former av erfarenheter och kunskaper så kan du också börja ställa krav på lön och anställningsvillkor. Är du riktigt duktig så blir situationen annorlunda och arbetsgivaren är då också helt eller delvis beroende av dig på ett helt annat sätt. I det här läget kan en ev. fackanslutning vara lite av ett hinder i förhandlingarna med arbetsgivaren...

Du har i detta läge två alternativ som jag ser det ; antingen stanna kvar på arbetsplatsen och föra bestämda förhandlingar med arbetsgivaren (förmodligen också med facket), eller gå din egen väg och starta egen verksamhet...vilket också är den vanligaste utvecklingen i den här branschen (kanske inte så konstigt).

Alltså: alla har rätt till ett lagstadgat grundskydd, vilket man bör vara speciellt uppmärksam på som ny i branschen - men med tiden bör du alltmer se om dina egna intressen om du skall överleva som "fri kreatör".

Jag kan beskriva det hela ur min andra synvinkel som arbetsgivare: jag anställer folk på kompetens och personlig utstrålning (ev. betyg och referenser från olika reklamutbildningar och skolor kommer i andra hand - det är på arbetsproverna och arbetslivserfarenheterna som man kan avgöra vad folk går för). Vid ev. anställning sker en provperiod på mellan tre till sex månader - därefter fattas beslut om ev.fast anställning...alternativt kan personen ifråga fortsätta sin tillsvidareanställning ytterligare sex månader - därefter är man automatiskt att betrakta som fast anställd.

En annnan reflektion; folk är olika...människor är individer. Och därmed på sitt eget sätt oersättliga. En duktigt, kompetent och lojal och ambitiös person gör sig ganska snabbt förtjänt av bättre anställningsvillkor och högre lön - jag,som arbetsgivare, är naturligtvis intresserad av att behålla personen i firman för att kunna överleva och utveckla verksamheten tillsammans. Inget konstigt med det.

Som liten företagare är också kunskapsbredd en av de viktigaste egenskaperna i kombination med flexibilitet. Det ger dig styrka och stora möjligheter på ett helt annat sätt än vad större firmor och verksamheter kan konkurrera med.

"Liten och stark" - har aldrig tidigare varit en större sanning i nutid !

Let´s face it: världen är BETYDLIGT hårdare, tuffare och mer komplex än för bara femton, tjugo år sedan. I denna miljö måste man försöka skapa sig en egen "oas" av möjligheter och förutsättningar till ett bra privat- och yrkesliv. Alla kan dra sitt strå till stacken - alla behövs på något sätt och har alltid någon unik begåvning som bör tas tillvara på.

Men man måste vara beredd på att göra en stor del av jobbet själv. Som kreativ människa är alltid frihet det största av ting - men det "kostar" också!

Rent struntprat, man kan välja att förhandla sin egen lön eller låsta facket slåss för den. Och du kan fortfarande vara med i facket. Facket är bra för de som inte kan slåss för sin lön, men de är även till för de som slåss för den på egen hand. facket är inte bara en löneförhandlare.

Jag blir så förbannad när arbetsgivare tror att det kan smyga omkring och kräva att man ska stå utanför facket. De har inte ett skit att sätta upp mot facket, och det vet dom. Det är bara du som individ som blir blåst om du lyssnar på arbetsgivaren.

Och ja, det är ett förbannat Stockholmsfenomen det här. Men det är bara att stå emot och inte acceptera företag som förbjuder fackliga organisationer. Det är till och med lagar som reglerar sådant beteende.

Vad är det då som facket kan göra som jag inte själv skulle klara av?

Det finns ju inget de är riktigt bra på.

Sen är det ett faktum, de som är med i facket har minimilönerna att slåss emot. vet flera som jobbar på byråer här nere i malmö där de som är med i facket får lägre lön än de som inte är med.

Sen saknas det ju fackförbund som är partipoltisktoberonde och för olika yrkesgrupper.

Struntprat. Kolla här !

syndicalist

Syn"dic*al*ist, n. One who advocates or practices syndicalism

syn·di·cal·ism Pronunciation Key (snd-k-lzm)
n.

A radical political movement that advocates bringing industry and government under the control of federations of labor unions by the use of direct action, such as general strikes and sabotage.

?

Ha ha! Var hittade du det där?

Här

Prova även en sökning på Google: Sök

Anarkister i mängder verkar det som.

Visst, jag erkänner!
Uppfyller hur som helst kravet som ställdes: partipolitiskt obundet och organiserar alla yrken.
Facket där medlemmarna bestämmer, helt enkelt.

Bara slog upp det för skojs skull då det lät väldigt politiskt med "syndikalister". Och inte särskilt lockande, för min del.

Eye, vi har samma jobbdator!


[ 14 September 2002, 18:16: Meddelandet ändrat av: Linus ]

Fortfarande politiskt jux...

Visst, en opolitisk fackförening är ju liksom en "contradiction in terms". Att stå upp för sina rättigheter är en politisk handling. Att tala och tänka är politiska handlingar oavsett vilket innehåll man ger dem...

Bäst att kyla lite nu innan moderatorerna får slaganfall. :rolleyes:

Exakt: Tona gärna ned det politiska här på forumet, tack.

Lite allmän lönestatistik kan fås hos Reklamförbundet.

Men det skulle inte förvåna om nästa statistikomgång ser något annorlunda ut.

[ 14 September 2002, 21:34: Meddelandet ändrat av: Kenneth Pilo ]

Fast seriöst Kenneth: Kan du förklara hur vi ska tona ner det politiska i en diskussion om att inte acceptera dåliga arbetsvillkor och liknande? Kan du förklara hur vi ska skilja ut det politiska ur diskussionen av ett ämne till sin natur är politiskt.

Jag kan respektera 99mac´s önskan om att inte ha politiska diskussioner i Mac-forum, MEN om man har ett "bransch-forum" som detta om design och media, och det diskuteras yrkesfrågor och arbetsförhållanden kan jag inte se hur de diskussionerna ska kunna hållas opolitiska (vad det nu är...).

...men vi kan diskutera problemen i sak och inte i politiskt ideologiska termer!

Ursprungsfrågan var om man kan tänka sig att jobba för halva lönen mot att få chansen till jobb - ett fenomen som är nog så vanligt i just reklambranschen i synnerhet och kreativa branscher i allmänhet.

Visst måste vi alla ha pengar för att klara vardagen - men utöver det; är det bättre att ha lägre lön och istället få chansen att utveckla sig och skaffa sig erfarenheter - eller är det viktigast att alltid få "belöningen" och "ersättningen" i pengar?

:rolleyes:

På vilket sätt skulle det vara ett problem? Det är ju utmärkt om man lyckas hitta en bra arbetsplats! Chansen att bli anställd då är ändå rätt hygglig. Mindre bra är det när den arbetssökande inte själv tar del i praktikplats sökandet. Då placeras man på någon statlig arbetsplats, ofta i vården, det är rätt värdelöst.

Visst, om man skapar en webbsajt för Kalmars insjöars överlevnad eller vad som, är det väl en sak om man får undermåligt betalt, då handlar det ju om att man vill stödja en ideel förening eller dylikt.

Dock, utför man ett jobb för ett kommersiellt företag med vinstintresse är det väl självklart att man ska ha riktig lön? Går allt för många med på att jobba för halv lön för "erfarenhetens" skull kommer ju halv lön till slut att bli praxis.

...men med högre erfarenhet kan du också ställa högre lönekrav. En begåvad men oerfaren medarbetare skall inte ha samma lön som en erfaren dito...eller hur?!

:rolleyes:

Tror ni, som följer den här tråden med intresse, att just reklam- och mediabranschen är speciellt duktiga på att utnyttja folk t.ex. genom att låta dom jobba för "halv lön" ?!?

Hur ser just era erfarenheter ut och är det kanske mer en generationsfråga än en branschfråga...?

Undvik alltför yviga politiska utspel om fackföreningarnas varande eller inte - det här är en diskussion om reklam och media och de anställningsförhållanden som råder just i den här branschen - ingenting annat!