- gpd
- Medlem ●
- Ängelholm
Jaha, här dröste det in åsikter på kvällskvisten, intressant läsning om än kanske lite vasst i tonen här o där
Jag sitter just nu och fördjupar mig ännu mer i Photoshop så jag är medveten om den delen, läser till landskapsarkitekt så jag kan en del sedan förut. Men jag tänker också att man med en bättre kamera kanske skulle slippa detta eftersom den ger ett bättre resultat direkt?
Jag tycker mig fått en idé om att systemkameror har en större sensor och därför kan ta bilder med kortare skärpedjup, korrekt?
Borde ju ta upp modeller i en annan tråd men testerna jag läst av Sigmas kameror har inte varit särskilt positiva. Vill någon hävda annorlunda?
Jag blir irriterad när folk kommer med påstånden som är grundlösa och direkt felaktiga, speciellt när tråden skall försöka råda någon.
Irrelogical har delvis rätt, skärpedjupet beror av brännvidden, men i förhållande till sensorns storlek. Motsvarande bildvinkel ger motsvarande skärpedjup för olika brännvidder och sensorstorlekar.
Det ang. skärpedjupet är helt korrekt, men hänger även på optiken. Större bländare = kortare skärpedjup.
Skärpedjupet hänger också på objektivets brännvid. Du kan alltså få kortare skärpedjup med ett 135mm och bländare 2.8, än med ett 28mm och bländare 2.8
Självklart kan du ta sämre bilder med en systemkamera än med en kompaktkamera om du inte ställer in den rätt. Det är ju en liten inlärningskurva, men troligen går det fort att hitta rätt bland inställningarna. Dessutom får du mer verktyg att göra det du vill.
Tänk på att optiken är viktig eftersom det är ganska stor chans att du behåller objektiven längre än kameran (i alla fall om du köper flera).
Skärpedjupet hänger också på objektivets brännvid. Du kan alltså få kortare skärpedjup med ett 135mm och bländare 2.8, än med ett 28mm och bländare 2.8
Självklart kan du ta sämre bilder med en systemkamera än med en kompaktkamera om du inte ställer in den rätt. Det är ju en liten inlärningskurva, men troligen går det fort att hitta rätt bland inställningarna. Dessutom får du mer verktyg att göra det du vill.
Tänk på att optiken är viktig eftersom det är ganska stor chans att du behåller objektiven längre än kameran (i alla fall om du köper flera).
Efter att ha sommarjobbat køpte jag min førsta systemkamera 1977, en Chinon CS med nedblændningsmætning och M42 skruvgænga. Den var ljusår svårare att hantera æn de kompakter som fanns då. Några år senare gjorde jag misstaget att sænda med min Canon EF med mina førældrar på semester, jag tror inte de fick tagit en en enda bild...........
Dagens systemkameror ær helt annorlunda enligt min mening. Stæll dem på motivprogram eller fullauto så ær de lika lætta att hantera som en kompakt, om æn tyngre och større.
Dagens systemkameror ær helt annorlunda enligt min mening. Stæll dem på motivprogram eller fullauto så ær de lika lætta att hantera som en kompakt, om æn tyngre och større.
Jo, men varför ska man då ha en systemkamera? Motivprogrammen och auto finns ju på nya kompakter också (jag kände igen mycket från Canons Powershot när jag köpte en EOS-kamera). Lätt att hantera blir de ju men man får inte full kontroll över kameran, vilket man (jag i alla fall) vill ha.
Skärpedjupet hänger också på objektivets brännvid. Du kan alltså få kortare skärpedjup med ett 135mm och bländare 2.8, än med ett 28mm och bländare 2.8
Inte med samma avbildnings-skala väl?
Inte med samma avbildnings-skala väl?
Där ser man, tycker jag upplevt det med mina objektiv och hört andra säga det. Kanske beror den känslan på att en större brännvidd ger ett snävare perspektiv.
Det är rätt vanligt att de som går från en digital kompaktkamera till en systemkamera, blir besviken över den nya kamerans bildkvalitet. Detta därför att kompaktkamerorna gör mer bildbehandling i kameran och pumpar upp skärpa, färger och kontrast mer. Dessutom har den mindre sensorn i kompaktkameror den fördelen att skärpedjupet blir större, så tills man har vant sig vid systemkamerornas mindre skärpedjup (och hur man använder det kreativt) så kan man tro att kompaktkameran har bättre skärpa/fokuserar mer rätt.
De mer konsumentinriktade systemkamerorna brukar i utgångsläget ha inställningar som liknar kompaktkamerorna mer, alltså skruvar upp skärpa och kontrast. Många av dem har även bildlägen och andra automatiklägen som påminner om kompaktkameror, men lika hård bildbehandling brukar de ändå inte ha. Detta därför att bildbehandling förstör data i bilden och ger sämre förutsättning för extern bildbehandling i Photoshop och liknande.
Tillverkarna vet att många av de som köper systemkameror gärna jobbar lite mer med bilderna, än de som köper kompaktkameror. Därför har systemkamerorna mer inställningar, men även lägre nivå på den inbyggda bildbehandlingen för att ge bästa möjliga förutsättningar för bra bildbehandling i Photoshop etc. Samtidigt som de inte vill skrämma bort de som vill uppgradera från en kompaktkamera, så det är en intressant balansgång de är ställda inför.
När man väl har lärt sig en systemkamera, då kan man ta bättre bilder med den än med en kompaktkamera. Men direkt från start så säger jag - nja, ofta så tar kompaktkameran bättre bilder, iaf på låga ISO och i små till normala storlekar, än en systemkamera gör. Åtminstone för de flesta konsumenter.
På Mac finns "Corel tools" inbyggda i systemet. Det går att göra en hel del med de medskickade programmen. "I alla fall hyfsat vardagsmek". Har fått bättre resultat med Mac OS inbyggda program än med de program som följer med både kompaktkameror och sytemkameror. Ska man köra RAW eller avancerad bildbehandling får man gå till Photoshop eller liknande. Man kan gör aeller ladda hem script i Automator tex för att rutinmässigt "ställa skärpan" eller" korrigera färger".
Bildinehållet rent breättarmässigt och kompositionsmäsigt kan bli lika bra med en hålkamera gjord av ett mjölkpaklet men rent tekniskt kan absolut en dyr fin kamera hjälpa dig. Nåt som är viktigt att tänka på är att inte bara räkan pixlar utan även fundera på hur stora pixlarna är. Dom mäts i micron men tillverkarna berättar aldrig hur stora dom är. Det kan dan man dock rätt enkelt få en hint om. Enkelt. på en stor sensor får man plats med stora pixlar. Det är altså inte bara antalet utan hur stor plats får dom att sprida ut sig på. Stora pixlar ger ett större tonomfång med mindre brus som en mycket välkommen gåva. Med lite brus kan du plötsligt börja anväda ISO 800 och kanske 1600 utan att du ser nåt nämnvärt brus i bilden. Problemet är att det är svårt att få in stora censorer i små kameror. Nu har det dock dykt upp en som jag har börjat snegla på. Sigma Dp1. Men Absolut! En större dyrare kamera med bättre optik med bra glas och större bildsensor och alla inställningsmöjligheter ger skarpare bilder med mindre brus och friheten att bestämma skärpedjupet och rörelseoskärpa kontra skärpa själv. Man får dock inte glömma att detta kräver lite teknisk kunskap. Men det är det enkla. Det är det känslomässiga innehållet i bildspråket som tar tid att lära sig. Och man blir aldrig full lärd. Det är det som är skoj
Tjena! Hittade ingen specifik tråd angående köp av systemkamera. Men jag hade iallafall tänkt köpa en EOS 1000D. Canon är ett måste för mig, sen är det vilken EOS då. 450 har ju bara fler fokuspunkter och 2 extra megapixel. Megapixel spelar ingen stor roll.
Det är väl mer objektiv och fotografen som spelar roll, eller?
Så, ska man köpa med originalobjektiv (EF-S 18-55 IS) eller bara med ett Canon EF 50mm f/1.8 II (https://www.inet.se/recensioner/6201330/canon-objektiv-ef-50mm-f-1-8-ii/)
EF 50mm f/1.8 II: Den saknar väl zoom? Bra för att ta på långa avstånd och närbilder? Live-View med detta, går det?
EF-S 18-55 IS: Har zoom, men det förstör väl bara bilder?
Tacksam för svar.
Förstör bilder är att ta i, men det presterar enligt mina erfarenheter inte jättebra, kvalitetsmässigt sett. Däremot skulle jag vilken dag som helst valt Canons fasta 50mm:are framför kitzoomen, visserligen saknar den zoom, men både 1,8 och 1,4 presterar galant!
Tack för svaret!
Ingen orsak!
Dessutom är det värt att överväga den stora bländaren på 50mm:arna, eftersom de tillåter fotografering i dåligt ljus till en otroligt mycket bredare grad jämfört med zoomen.
Som exempel så kunde jag förr nästan inte ta bra bilder på kvällen i mitt rum med kitzoomen, men med 50mm 1:1,4 behövde jag sänka ljuskänsligheten för att inte få äckligt ljusa bilder.
Om det är din första systemkamera och inte redan har något "normalzoom"-objektiv tyckte i alla fall jag att det var trevligt att börja med ett sådant. Sen tycker jag att 50 mm, motsvarande runt 70 mm är lite för långt att använda om man bara har ett objektiv och inte kan växla. Det blir svårt att ta foton inomhus och liknande..
Dammpartiklar tycker jag att man kan bortse ifrån. Hellre kreativ fotografering än känna sig begränsad av en sådan detalj. Man behöver inte byta oftare bara för att man har fasta objektiv. Jo förresten, man behöver byta position lite oftare, men det är bara bra för fotografen.
Är det så?
Den professionelle naturfotografen Bjørn Rørslett skriver i sin recension av Nikon D3:
"If you swap lenses a lot like I do, you really need to pay attention to the dust issue and clean out the camera on a regular basis. Blowing out the specks of dirt, metal shavings, and dust, from inside the camera’s bayonet mount should be done frequently. If time permits I try to do this each time I change a lens." (min kursivering)
Är det så?
Den professionelle naturfotografen Bjørn Rørslett skriver i sin recension av Nikon D3:
"If you swap lenses a lot like I do, you really need to pay attention to the dust issue and clean out the camera on a regular basis. Blowing out the specks of dirt, metal shavings, and dust, from inside the camera’s bayonet mount should be done frequently. If time permits I try to do this each time I change a lens." (min kursivering)
Nåväl, ts pratade om en Canon och då jag själv kör Canon så fortsatte jag på det spåret. Just D3 (även kallad dammsugaren) är visst en helt annan historia där din synpunkt passar perfekt. (även om jag fortfarande inte tycker att det ska hindra fotografen från att byta objektiv.
edit: Jag måste lägga till (innan jag blir kölhalad av Nikonisterna ) att jag tycker att D3 är en fantastisk kamera jag gärna skulle vilja ha själv.
Dammproblematiken består i, vad jag kan förstå, att D3s sensor av någon anledning drar åt sig mer skräp än andra kameror. I kombination med avsaknad av inbyggd sensorrengöring gör det att man måste göra rent den oftare än andra kameror.
Det är inte kameran som drar åt sig damm! -Det är du!
Statisk elektricitet byggs upp av kläderna och drar åt sig damm till kläderna. Problemet uppmärksammades först när nylonskjortorna kom, det blev små vita prickar på filmen. Gnistbildning efter statisk elektricitet när fotografen hängde upp filmen i framkallningsramen.
Lösningen är lika enkel som naturlig, undvik nylon och jorda dig innan du tar i kameran. Tex genom att beröra elementet (vattenburen värme) eller diskbänken.
Bjørn Rørslett har nog lite andra krav än vad dom flesta av oss har, likaså dom flesta D3-användare.