Varför vill de inte starta nytillverkning?

Propellerheads omsätter runt 45 miljoner om året borde betyda runt 22000 licenser sålda per år.
Toontrack är med di.se idag. De omsätter runt 10 miljoner borde betyda run 15000 licenser/per år.
Clavia omsätter 70 miljoner men har ganska många produkter. Men det borde vara i storleksordningen 5000-6000 instrument / år.
Några andra svenska aktiebolag i branchen känner jag inte till.

Elektron?
Fast det kanske inte är ett aktiebolag.

Jag har aldrig riktigt fått grepp om hur stora Clavia är utomlands. Kan man tänka sig att DSI är i samma storlek vad gäller antal sålda instrument?

ELEKTRON MUSIC MACHINES AB
4 "gubbar" och 8 miljoner i omsättning. Runt 800 instrument per år.

Touché!

Men en recappad klassiker låter ju bättre!
Nya mönsterkort med gamla banor, i med
nya komponenter och fulländningen är ett faktum!

De flesta 99:or, även om de säger motsatsen?

Inte ens här är kvoten nya analogsyntar vs VA/mjukvara/vintageanalog särskilt hög. Inte ens en (relativt sett) budgetsynt som Little Phatty är särskilt vanlig. (Mopho verkar lite poppis när jag kikar i "Senaste syntköpet", men i övrigt är det tunt.) Se också hur det gick för Alesis med Andromeda.

Så det är inte så konstigt om de stora drakarna drar sig för att sätta igång nytillverkning av analogsyntar.

Att inte Roland nytillverkat TB-303 ännu förvånar mig. Är det något som skulle ha sålt de senaste 15 åren så är det väl den.

De flesta delarna tillverkas ju inte längre. Då blir det inte en lika bra produktion....

Jag vill se en korg ms-70 med ytmonterade kretskort
Nice!

Men frågan är om 303, till exempel, verkligen skulle ha samma status idag om tillverkningen inte lades ner? Skulle det göras nya måste de priserna matcha det nya marknadsvärdet och inte det idag som pressas upp av efterfrågan. Och skulle folk vara lika pepp på att köpa en nytillverkad som en original? Det känns som att de som verkligen vill lägga massa pengar på grejer som har blivit kult inte bara gör det för ljudet skull utan vill ha autenticiteten också.

Fender har ju vissa dyra gitarrer, men sen öser de ju på med strator och telor i alla tänkbara klasser däremellan. Om man ska använda den liknelsen så vill nog de flesta gitarrnördar ändå ha en gammal gitarr före en nytillverkad. Bryr man sig inte om det runtomkring så kan man ju köpa en för mellan 5-10000 och vara nöjd med det.

det e en billig dockskåps synt och dom maskinerna som tillverkade 303\606 i samma mould kunde du köpt under 90-talet .. med restlager av div komponenter -- men bassline\drumatix va inte intressant för roland då -- dom va inne på att EMULERA allt på den tiden .. då fabrikens makiner var till salu... som jag fattade då ..:)

\\ nu e det dax att gräva ner det hela med att vara efterklok!

Det skulle också vara intressant att veta hur stort intresset för analoga syntar är bland japanska användare. Vill de heller inte "blicka bakåt" som det heter? säljer DSI och Moog och alla modulsynt-tillverkare där?

Jag tror den stor skiljnaden nu jämfört med "det glada 70/80-talet" är att då kunde endast de mest välbärgade musikerna köpa "top of the range" syntharna (typ Prophet V, Jupiter 8). En Prophet kostade 50 lök, antagligen närmare 100 papp i dagens penningvärde. Ingen skulle betala detta idag, men DSI har visat att de kan bygga någotying liknande för en femtedel av priset.

Många som köper analogsynthar idag är av typen samlare. Vi som växte upp under synthens gyllene dagar och som idag köper vad vi inte hade råd med på 70/80 talet.

Checka vad används i många "professionella" studior idag och med undantag av en Triton eller en MPC så är det ofta plugins. Det potentiella marknaden för analogsynthar är antingen live eller hobbymusiker.

Jag tror oxå att en av anledningarna att tex Yamaha eller Roland inte gör en ny analogsynth är att det inte längre har kompetensen samt att den potentiella marknaden är för liten. Return on investment versus potential risks som en ekonom skulle uttrycka det.

De stora kommer fortsätta paketera gamla romplers i nya förpackningr och försöka sälja fler workstations.

Fast någonstans där borde det bli spiken i kistan! För vem behöver en workstation när du har en DAW och ett par fantastiska pluggar?
Omvänt, titta tex på Ibanez, som ger ut nyutgåvor på den klassiska tubescreamern ts7/ts808 (detironiska är att de aldrig tillverkat dem själva, utan att det är Maxon som gjort det)
Fender tillverkar fortfarande Rörhäckar i nyutgåva som tex superreverb, twinreverb & deluxe. De har customshops med 54" strator (svajndyra)

Vad skiljer klaviaturspelaren mot gitarristen?

Vad jag förstått är gitarrmarknaden väldigt mycket större än syntmarknaden. Hur mycket större vet jag inte, men det går väl att gissa utifrån golvyta i musikaffärer och justera efter hur stora prylarna är.

Jag tycker problemet med nya analogsynthar är utseendet, jag vill ha max två LED-tecken, inte en hel LCD, därför har jag skickat Baltic Inkasso till AS för att de pajade Leipzig Keyboard som i övrigt ser perfekt ut.

Jag tror nog att Roland skulle kunna sälja en hel drös med enkla monofoner, tänk SH-7/5, ovanliga saker, såna grejer som alla studios med självaktning vill ha, eftersom de, som sagt, har alla VA och romplers i sin DAW. Nu önskar vi alla äkta analog, äkta trä, riktiga rattar att vrida på, vem vill porrsurfa på datorn om man har riktig hårdvara på plats. Jag tror inte det blir så dyrt, tekniken går ju framåt på alla områden.

Jag är tveksam till om det verkligen säljs så många Fantomer/Motif, så många dansband finns det turligt nog inte och de som köpte en Motif för ett par år sedan vill nog inte betala 30k för senaste utgåvan, eftersom Workstations som bara är ett par år gamla fortfarande låter väldigt bra.

Kan det finnas ett samband mellan att många av de gamla märkena som dyker upp idag med obskyra analogsyntar, konkade fett på 80-talet medans Yamaha och Roland klarade sig?

Jo, det kan säkert finnas en revanschlust. Även Oberheim planerar en remake: Matrixsynth: Synth Pioneers - Update: A New Synth by Tom Oberheim?

Det är ganska intressant att läsa om den amerikanska instrumentindustrin på 80-talet jämfört med den japanska. Medan flera av de stora amerikanska företagen fick svårt att klara sig när de växte ur garagenivå, ofta genom att bygga sin teknikdröm i form av ett flaggskepp som blev dyrt, tog för lång tid att ta fram och sedan var svårsåld, eller hade ofungerande mjukvara (Linn 9000 någon?)

Samtidigt som detta skickade Roland och Korg mfl. sina bästa ingenjörer på skolor i USA för att man skulle lära sig marknaden och andra tekniker bättre, och strategierna låg på 10-års horisont i många fall. Jag vet inte om det gäller idag, men man fokuserade i japanska företag väldigt hårt på kunden, inte på tekniken. Jämför gärna Toyota.

Byggde inte många av 80-tals syntarna på samma kretsar? Det borde vara en baggis att kopiera dessa idag. Och rättighetsinehavarna kan nog tänka sig ta emot lite pengar om
de inte behöver göra något...

För övrigt kan jag säga att det nog är ganska lätt att få en uppblåst bild av 99ornas köpvilja. Det snackas väääldigt mycket om G.A.S. så fort som något nytt är på gång men när specifikationerna väl dyker upp är det alltid något som lyckas fälla hela affären för vissa ("Va, kan man inte synka tredje LFOn inverterat med filterfrekvensen?! Då är det inte så intressant." eller så är det bara för dyrt (Åh, GAS! Fast då blir den säkert jättedyr. Men man kan ju alltid hoppas på att detta nyproducerade analogmonster med extra allt kommer att kosta under
10 000,- :)" ..

Jag tror att det vore en mycket dålig affär för Roland och co att börja nyproducera sina klassiker.

Baltic Inkasso? Är dom igång igen?
Baltic Inkasso misstänks för grova brott - Bank & Finans - E24.se!

Man kan inte starta nytillverkning baserat på 100 pers i Svedala, det bär sig inte, sen är det ju så att det är mycket prat ock lite handla när det kommer till kritan som Sissilätte utryckte det
och jag är benägan att instämma i den tanke tesen.

Ja jag råkade avvika lite från det japanska och menade analogsyntar generellt. I USA är ju analogtrenden i full blom sedan ett bra tag. Det analoga bruket är mer eller mindre globalt. Det har hänt en hel del på tio år. Vem trodde för 15 år sedan att modusyntar överhuvudtaget skulle börja tillverkas? mycket prat kan behövas för att 100 pers i Svedala ska veta att de inte är ensamma analoganvändare. Men visst kan det säkert krävas en del extra för att påverka de japanska jättarna.

Nio miljoner svenskar, 1,3 miljarder kineser, nu efter OS har säkert hela Kinas befolkning råd att köpa en riktig synth och det är klart de vill det!

Skämt åsido, USA har 300 miljoner invånare varav många är köpstarka, det märks inte minst på alla rika hiphopare i "Cribs"på MTV. Om det finns hundra personer i Sverige som kan tänka sig att köpa en ny analogis borde det finnas (insert algebra here) personer i USA som vill detsamma.

Ser man till gitarrsidan så är faktiskt situationen väldigt lik den på synthsidan. Det finns ett par pedaler som fortfarande tillverkas men många av klassikerna och de kultförklarade pedalerna är sen länge ur produktion och nytillverkas bara som exklusiva boutique-kloner av diverse källarföretag. Roland själva däremot gör digitala pedaler med namn som ska associera till klassikerna, RE-20 nån?

Dock så har ju Behringer lyckats göra ok massproducerade kloner av många av de gamla bosspedalerna till humana priser. Så där gick det uppenbarligen att starta nytillverkning. Iofs så bygger ju deras affärside på att sälja volymer så det är kanske tveksamt om det går att göra samma sak med analogsynthar. Men om de skulle sälja en analog monofon för 2-3000 så kanske det skulle gå.

(Den här typen av diskussion har förts massor av gånger på 99musik, det som är mest förbluffande att jag ser en massa långtida medlemmar som hittar ny trollmat och börjar säga samma saker som man sagt för 2-3 år sedan eller mer.)

Ånej, ska vi börja med "sök innan du skapar en ny tråd"-diskussionen här också?!

Att gnälla på vad andra på 99an (eller skall vi säga PFan) pratar om blir iallafall ALDRIG gammalt