Varför vill de inte starta nytillverkning?

Synt i dator.
Kom visserligen tidigare men slog inte igenom förrän runt millenieskiftet.

Säger det igen. Rolands V-synth. Där har vi potential som går utanför workstation-tråkeriet.

Starta en tråd om det vetja.

Analog botten. Vilket år har varit sämst map försälning/tillverkning av analog synthar? Var det alesis andromeda som var vändningen?

andromeda hade ju knappt ingen råd med när den kom.
sen gick den ialla fall ner till överkommligt pris, om än försent
(nu har jag iofs inte testat den själv utan bara följt prisutvecklingen)

Ska man döma av den här diskussionen så är det inte så konstigt att ingen vågar sig på nytillverkning, eftersom det verkar som det bara är två personer som köpt nya analogsyntar av alla i den här tråden.

Men delvis tror jag också det är en fråga om att inte se skogen för alla träd. Det finns fler nya analogsyntar och -tillverkare på marknaden än det gjort på länge, kanske upp mot 20 år, definitivt om man räknar in alla mindre modularsyntar.

Jag tror också att det är en omöjlig kompromiss som många vill ha, man vill ha en ny synt som är billig, låter bra, och som har hyfsat med funktioner (och i det räknar jag in gränssnitt - rattar osv). Två av tre går att hitta många exempel på, men att få in alla tre i en maskin verkar väldigt svårt.

Så precis som sawtooth skriver så tvekar ändå de flesta när prislappen sticker iväg upp mot 20000kr-strecket. Inte ens Prophet-08, som om man ser det strikt egentligen är ett riktigt kap när man börjar jämföra med motsvarande polyanaloger, verkar ju blivit något riktig storsäljare.

(Samma sak verkar gälla avancerade och/eller nyskapande syntar för övrigt - se tex på Neuron - men det är ämne för en helt egen tråd.)

Jag har köpt ny Moog LP och ny DSI MEK de senaste 2 åren så då är vi tre iaf. O:-)

Hårdvarusynten är tämligen död.

För mig blir den levande först när den tokreas.

Så jag är nöjd med mitt syntinköp '08, en sproilans Alesis Fusion 8HD till "88-tangenters controller-pris", att jag sedan mest använt den som en 88 tangenters controller är förvisso bara dumhet och mjukvaruanvändarens slöhet inför något som är mer meckigt.

...och just moderna workstations tycker jag är rätt lustiga som fenomen. Ser man vad de innehåller i form av syntes, sequencing, sampling osv så gör de allt vad folk efterlyser i en ny Fairlight eller liknande (ännu mer om man tittar på Korg Oasys). Men det är kanske dansbandsvibben eller det PF är inne på, gränssnittet, som gör att folk bortser från dem?

Eller är det helt enkelt så att det bara är ljuspennan som fattas?

Och det är inte svårt att räkna upp nyskapande syntar som floppat (eller iallafall inte blivit någon storsäljare) de senaste 10 åren, allt från Yamaha VL-1 och FS1r, Korg Z1, Kawai K5000, Roland V-Synth och VP-550, den redan nämnda Hartmann Neuron och ytterligare ett gäng, beroende på vad man har för förväntningar på "nyskapande".

Samma sak under tidigare epoker: vektorsyntes, wavesequencing, wavetabling osv är ju knappast särskilt vanligt idag, och då är det ändå de mest framgångsrika exemplen på andra syntesmetoder än sampling eller subtraktivt.

Så även om många säger att de vill ha nyskapande syntesmetoder så blir det ändå inget köp om synten inte fixar antingen 1) feta analogsyntljud, eller 2) ett tillräckligt bra piano för att funka på Ålandsfärjan.

(Lite samma sak med gränssnitt, men där skulle jag hävda att det mesta sker inom mjukvaruvärlden idag, från DIY till sånt som Monome och Lemur.)

Här är en ägare till nyinköpt Evolver som missade att anmäla sig.

Vad gäller Neuron så tror jag inte det var det nyskapande som var problemet utan motsatsen. De som ville ha något nytt blev gruvligt besvikna. Det var fränare att läsa om än att lyssna till. Måhända var tekniken under huven ny (eller var det marknadsföring?) men speciellt fantastiskt nya ljud blev det inte trots det.

Det är inte svårt att under tidigare epoker räkna upp nyskapande syntar som blivit storsäljare. DX7 är väl det bästa exemplet.

Kort och gott en helt annan tid och helt andra förutsättningar. Idag kan nog 9 av 10 musiker inom den elektroniska sfären göra alla sina ljuddrömmars klanger med den bunt programvara de redan har. Det är just den analoga mystiken som lever kvar, som om det konstigaste och mest underliga vore att få fram vore ett s k genuint, "äkta syntljud" även om man har pianon, stråkorkestrar och all sköns klanger...

I sådana fall tillhör jag minoriteten 1 utav 10, och vad kallas man då; "audionär"?!

Däremot förbehåller jag mig rätten att inte hålla med dig just på den punkten. För hade så varit fallet så hade de tidigare nämnda ekonomerna lätt kunna stänga alla synthfabriker och gå vidare till nästa pappersvändartjänst i en helt annan bransch som de hade tjänat betydligt bättre på.

Vartenda gång som dom i synthmontrarna vid synthdemonstrationer genom alla år sagt "Nu kan du äntligen göra alla ljud du fantiserat om" så har man ju blivit besviken, vilket placerat demonstratören i en utav följande kategorier 1) lögnaktig säljare 2) person med dålig fantasi.

(Därmed inte sagt att man inte blivit imponerad av synthen i fråga, utan bara att när en säljare påstår att "endast fantasin sätter gränser" så talar denne antagligen om sin egen bristande förmåga)

Jag gick till min vänliga lokala handlare med 20 lök i fickan och skulle köpa en Prophet 08. Efter att ha spelat på den och jämfört med andra synthar en hel eftermiddag gick jag hem med en Blofeld istället (och mycket pengar kvar). Som synth är P08 inte dum, men inte alls vad jag förväntat mig av en Prophet efter all hype (och jämfört med de Prophet femmor och 600 jag tidigare använt). Är detta hur en modern analog låter så bli det inget köp av mig. Min ATC-1 låter så mycket mer "analogt", hade de bara satt in ett gäng rattar vore den en perfekt monosynth.

Skulle jag köpa en nyproducerad Jupiter 8 elller en CS80? Bara om de lyckas hålla kvar det magiska i ursprungsmodellen. En nyproducerad Juno-106 vore inte så dumt heller (se bara till att komponenterna håller och tangentbordet är anslagskänsligt, keep the rest as is).

depulse: du är ett perfekt exempel på det jag försöker säga.

Fairlightliknelsen funkar för mig, jag tenderar att se min Fusion som nutidens Fairlight, med förbluffande mycket möjligheter. Dock inser jag att det nästan skulle krävas med en egen maskinist för att komma igång med den helt, man måste göra så mycket manuellt så att säga. Vänder mig till Reason och har skapat ett nytt groove på 10 minuter... men visionen & viljan lever kvar - jag VILL göra nåt ballt med Fusion'en. Men helst vill jag ha utfört allt i en dröm och hitta en färdig mp3 på skrivbordet...

Hehe, så tänker jag också ibland. Men sen kommer jag på att det ju är resan som är det roliga, inte slutstationen. Det är då jag kommer på varför jag pillar så mycket, antingen det är i mjukvara eller med bandekon. Det roliga med att göra musik är ju att man har roligt när man gör musik.
Jag har hellre kul under processen, snarare än att få en låt färdig så snabbt och effektivt som möjligt.

Detta är inte en diss mot dig på något sätt, PF. Jag ser din smiley samt är medveten om att du gör musik för att det är roligt. Snarare är det en diss mot del delen av mig som ibland bara vill, eller måste, färdigställa en låt och då glömmer bort det faktum att göra musik också ska vara kul.

Haha. It'd blow my mind!

Det finns ju mjuksynthar med superschyssta gränssnitt. T.ex. Steinbergs Wolfgang Palm-designade "Plex", Virsyn Tera eller NI Absynth. Med dagens pekskärmar borde det gå att testa liknande lösningar även för hårdvara.

Nu har jag redan en hel hög analoga klassiker och några nya, så den analoga biten är ganska väl täckt hos mig men den lyxen har ju långtifrån alla och jag kan förstå att man vill ha "äkta analogt" till vettiga priser. Men det finns ju MoPho och Evolver. Studio Electronics, Moogs, Analog Solutions och Futureretros grejer. Begagnat kostar exempelvis en Pulse inte mycket. Juno 106 och Polysix är inte tokdyra (ännu). Bara för att ta några exempel.

Så jag är nog personligen mest intresserad av nya digitala synthar, inte nödvändigtvis superutspejsade och jättekomplicerade, men som är enkla att skapa helt nya ljud med. Roliga att programmera. Inspirerande. Om någon hade gjort Reaktor lika enkel att jobba med som NM G2 och stoppat i ett schysst keyboard och smarta kontroller så hade jag rusat till affären imorgon.

PF: Vill du göra en mer rättvis jämförelse mellan workstations och mjukvara så sätt en person som inte har använt det ena eller det andra tidigare fram för bägge varianter, och se vilken som personen lär sig fortast. Du är ju mjukvaruskadad i det testet, och kan redan ditt mjukvaruverktyg till 99% (finns alltid kvar minst en procent att lära sig!).

Mja, mjo. Jag har gjort testinspelningar med många workstations och tycker inte de är direkt intuitiva alltid. Rolands senaste Fantom har ett kul Cubase-liknande "GUI" men allt är inte upplagt på ett sånt vis som jag skulle velat göra det på. När jag testade Cubase på Atari första gången hajade jag direkt. Det var en otrolig känsla. Att liksom se GUIt och direkt inse att "wow! I get it! Ge mig!", världen hade inte sett linjär inspelning på en skärm på det viset innan, inte många iaf. Men det var otroligt lättjobbat! Cubase-prylen apades ju efter av alla sedan, från videoredigeringsprogram till whatnot. Fick samma kreativa rus av att se Reason första gången, pang! Så ska man ju göra. Och det gick att göra musik på en gång där med. Men visst, det är mina intryck, jag vet dock att vissa delar dem.

Det intressanta jag upplevde var ju det här:

Cubase på Atari: "Wow, jag fattar allt - enkelt som en hårdvarusequencer, men överskådligare!"

(några år senare)

Cubase på PC: "Wo.... WTF?"

Jag skulle vilja se fler hybridsyntar; tänk en workstation med 8/16 analoga filter. Typ en Waldorf Q+ korsad med en Alesis Fusion. Jag är mestadels en giggande musiker, och analogsyntar är fantastiska live. Låter roligare och är oerhört mycket lättare att få fram i en ljudbild än de flesta VA-syntar. Jag giggade med en lånad Virus för ett tag sen; på soundcheck lät den strålande, fet och trevlig. Sen på giget med fullt band o PA-stöd försvann den i det närmaste totalt... Volymen drog jag till max, lamporna på mixerbordet visade att det var bra signal, men det var ta mig tusan svårt att höra den. Sen kom jag till mitt eget rack med 2xPoly Evolver Rack och en ATC-1, och då var det inga problem att höra även de subtila sakerna, och när jag gasade på ATC:n fladdrade det bra i PA:t.
Oddsen för nya analogisar från Japan är väl små, men men får hoppas på fler roliga syntar från Studio-Electronics, DSI o de andra. Leipzig t ex verkar ju mycket lovande, liksom SEMblancemodulerna. Om det kom en ATC med klaviatur o rattar skulle Moogarna få stygg konkurrens.

Studio-Electronics är ett konstigt företag, verkar vara hippies med lödkolvar. De gör vad de själva vill (och tar betalt därefter).

Min ATC-1 är min favorit bland mina monophona analogsynthar (till den grad att jag sålde min Pulse, det stod bara och samlade damm efter jag införskaffat min ATC-1:a) och en liten keyboard variant med fler rattar vore kanon, men jag har inte fått uppfattningen att Studio-Electronics är särskilt intresserade av att sälja stora mängder och "go mainstream".

Deras websida är kaosartad, fram till nyligen gick det inte att ladda ned några manualer, de ville ha 20 dollar för ett 20 sidigt häfte, ATCX såldes utan egen manual, de skickade med ATC-1:ans, etc, etc. Antagligen för att de är ett litet företag och inte har nog med resurser att marknadsföra sig OK.

Men Studio-Electronics visar att det går att göra moderna analogsynthar som låter lika bra som de gamla.

Ha ha, indeed...

Nä, de verkar nöjda med verksamheten som den är. Synd, en ATC-key vore ju i det närmaste optimal. Jag sålde min Moog LP, skaffade en ATC-1 och saknar inte Moogen alls...

...och för att de är hippies med lödkolvar. Sällan är folk bra ingenjörer och marknadsförare, och det känns väldigt tydligt i SE-fallet. De gör sjukt bra syntar dock.

Exakt! Om man med deras relativt begränsade resurser kan göra ATC-1/X, SE-1/X och Omega/Code så blir man ju sugen på vad ett större företag skulle kunna göra. Jag tycker att Tom O ska bygga vidare på Xpander/Matrix 12; både delarna och syntarna börjar bli till åren, men har en otrolig potential. En ny Xpander med samma oscillatorer o filterchip men en snabbare processor (och enveloper!) vore nåt.

Alesis gick ju nästan i konken när dom gjorde sin Andromeda A6... Men jag är glad att dom byggde den

Försökte spåra när den här nya analogvågen startade och kom till 1992 med PAIA Fatman, en DIY-synt.
93 startade Studion Electronics med SE-1, tror jag.
94 kom Oberheims OBMX,
95 kom Doepfer
96 Spectral Audio, Technosaurus
Sedan var ny-analogvågen snart igång på allvar. Så säg att mellan ca 1986-92 fanns bara digital tillverkning, förutom några digitalmasikner med analoga filter, tex Prophet VS och Emulator III. Men vad jag minns av de åren så var intresset för analoga ljud bland användare skapligt stort ändå. Det var mest tillverkarna som inte ville/vågade satsa på det.

Undrar om inte Serge är den enda av alla analogsynttillverkare som aldrig upphört. Någon som har koll?

Oberheim tillverkade väl M-12 och Xpander fram till -92 eller kanske t om -93? Men det fanns fler. Waldorf gjorde ju MicroWave de här åren. Från -90 iaf. Roland Juno 1/2/MKS-50 levde väl ett tag in på -90 de också...

Möjligt, men bland nya releaser kom det nog ingen under de åren.

Menar du fler hybrider? för det finns ju några. Waldorf är väl en hybrid med sina vågformsbanker. Nämnda Roland har DCO:er. Listan avsåg syntar med helanalog signalkedja.