Ljudkvalitet... Varför bryr sej ingen?!

För alla audiofiler därute som lägger stora pengar på guldpläterade monstersladdar finns det pengar att spara. Hur då? Genom att lyssna på denna podcast: Podcast #4 | Skeptech och inse det fåfänga i att lägga stora pengar på rent självbedrägeri.

Den där podcasten har ju urusel ljudkvalité :D. Och, ja dyrast är oftast inte bäst. Det finns löjligt dyra saker av allt. Snubben som har hört om ett test har dessutom inte ens själv lyssnat/testat.

Really reliable guys..

Och alla macofiler. Det finns mycket billigare datorer där ute som gör allt minst lika bra, känns lika bra, ser lika bra ut... NOT

Bra ljud - subjektivt Bra dator - subjektivt (även om det bara finns en bra tillverkare/designer) Bra mat - subjektivt. Och så kan man fortsätta. Ni som tycker det låter bra med lampsladd och något billigt jox till förstärkare och spelare (bara det låter) fortsätt tycka det. Good for you.

Inget hindrar dig från att köpa dyra guldpläterade monsterkablar om det gör dig glad. Lika lite som någon hindrar någon att betala 30 000 för en handväska för att det står ett visst namn på den.

Men empirisk forskning hindrar dig från att hävda att du får och upplever bättre ljudkvalité för att du använder dyra monsterkablar. Det hindrar inte en subjektiv upplevelse av bättre kvalitet, även om det självbedrägeri, men faktum är att kvalitén inte blir bättre hur mycket du än vill tro det.

Kort sagt, vill man så får man, men kom inte och hävda att man bör.

(Tänk så mycket musik du kunde köpt för alla pengar du lagt på monsterkablar, men alla prioriterar vi olika...)

Attans, jag känner mig faktiskt lite dum nu...
Mina högtalarkablar var för korta när jag flyttade in i nya lägenheten så jag gick till hi-fi-klubben för att köpa nya. De dissade de kablar jag hade och rekommenderade helhjärtat ett par andra. De kostade nästan två papp och jag funderade på om det verkligen var värt det. Samtidigt hade jag lagt tio tusen på högtalarna och sju tusen på förstärkaren så jag tänkte: ”äh, det är kanske lika bra” och killarna på hi-fi-klubben menade att jag kunde ha kablarna resten av livet. Jag köpte kablarna och visst låter det toppen, men vet inte om jag känner någon direkt skillnad mot de tidigare som bara kostade kanske 400 spänn (de var iofs någon meter kortare).

När man ser Denons Ethernet-kabel (jag har en Denon-förstärkare....) för $499 ovan så börjar man onekligen undra om de (och andra företag givetvis) inte bara har en del dyra produkter för att folk köper dem i tron att de är bättre bara för att de är dyra. Själv är jag tydligen inget undantag med mina 2000-kronorskablar...

Nu vill jag inte vara taskig, men jag är övertygad om att högtalarkablar för mer än 50 kr/m är pengar i sjön. När det (mig veterligen) inte finns några ”seriösa” tester som visat motsatsen, men en hel del studier som bekräftar detta så kan man ju fundera över varför detta är fallet…

Det är ju en sak att bry sig om kvalitet och en helt annat att inbilla sig saker om kablars förmåga.

Visst, vissa saker är subjektiva. Smak för mat, musik och design t.ex. Sånt går inte att mäta, utan är som sagt subjektivt. Hur man vill ha sin ljudbild är så klart också subjektivt. Vissa vill ha fyra 16-tumsbasar, andra vill knappt ha bas alls. Sånt går inte heller att mäta.

Däremot kan man som sagt rigga en utrustning och köra med olika kablar, sånt går att mäta. Vad jag vet finns det inga belägg för att extrema kablar gör någon hörbar skillnad.

Sen kan man ju ändå vilja köpa dyra kablar, precis som vissa köper guldpläterade kulspetspennor, och då ska man göra det. Men man ska inte inbilla sig att de låter bättre. Men det känns kanske bra, och man kan vara säker på att kablarna inte är den svaga länken.

Och för att anknyta till trådens skapare och det han vill ha sagt, så kan jag inte annat än hålla med. Men för att skapa lite kontext så tvingade jag mig tänka på alla apparater jag varit i kontakt med sen jag föddes inom följande områden:

1. Fotografi. Kanske det enskilt bästa exemplet på att företag spinner på människors totala besatthet med att "fånga dagen" och "återskapa ögonblick" och allt vad det är; tyvärr är det ofta samma människor som föredrar att prata via forum/sms än över ett kafebord. Lugnet är liksom inte där, allt är ett enda långt utraget ögonblick som hela tiden går att radera och ersätta med ett annat. Det finns liksom inte en enda bild (som jag sett) som kan framkalla samma känsla av total "underkastelse" som en väl komponerad, perfekt exponerad och fint inramad bild, gärna tagen med svensk mellanformatskamera. Visst, inga effekter, trist svartvitt, kanske tidlöst, långsamt och glåmigt men långt långt långt över vad dagens digitala bakstycken/sensorer kan återskapa. De är inte gjorda för att bära ljus, de är gjorda för att göra 80% av jobbet på 20% a tiden. That's fine. Men sämre.
2. Film. Super8/16. Bra, trots brus, dålig kontrast och lång framkallningstid. MEN super8 vänder sig till artistiskt lagda personer eller masochister (idag) eftersom HDvideo finns som går snabbare och är mycket billigare, förmodligen också bättre. Kom också ihåg VHS/Beta konflikten som av marknadsmässiga skäl avgjordes till VHS fördel. Företag kan skapa standarder av skräp om de bara vill. Ett expempel på utveckling av mediet som efter en olycklig utveckling (VHS) fortsatte förbättras.
3. Musik. Känns inte som jag kan komma på något nytt i denna tråd som inte redan sagts. Förutom att 80/20 regeln inte nämnts (tror jag).

På det hela så verkar det som att allt numer avbildas (digitaliseras) o sen är det fritt fram att ändra det efter tycke o smak. Vill du att det ska låta rock? Equalisera fram det. Ska det låta burkigt? Go ahead. Ska du reversera effekten genom att trycka på "real" knappen? Gör det. Lite som att försöka ägna sig åt skulptur med modell-lera. Jag gillar inte skulptur, men respekterar att det måste göras på sitt sätt, eller helst inte alls.

Nu tror jag att jag ska framställa lite slabbgryta och kalla den något kulinariskt, gärna fransk-klingande. Sen ska jag blunda o se hur det smakar.

Bil-liknelsen haltar alltid, men vi kör ändå. Ferrrari tillverkas i begränsad upplaga och kostar som 10 vanliga bilar. Jag tror säkert att skivbolagen skulle kunna tänka sig att sälja lossless-filer om folk skulle betala 1000:- för ett album (vilket priset skulle bli om man tar Skoda/Ferrari-ratio).

Dessutom så gäller väl de vanliga reglerna om tillgång och efterfrågan. Om inte CD-skivor och 256 kbit AAC lät bra skulle de inte säljas.

Med tanke på hur utvecklingen ser ut på bildsidan, där allt blir full HD, så skulle jag tro att även ljudsidan kommer att få ökad kvalitet. iTunes har ju t.ex. börjat med iTunes Plus (högre kvalitet, inget drm).

Känns inte som en bra jämförelse tycker jag.

Med min starka övertygelse ang. att det inte gör någon skillnad vilken högtalarkabel man använder (förutsatt att det är rätt typ av kabel) i åtanke, så anser jag att ditt exempel inte är träffande då en MacBook ÄR bättre än en billig PC även om det inte är nödvändigt för användaren i detta fall.

Frågan var inte om den är bättre för henne utan att den ÄR bättre. Att hon inte utnyttjar det (än) är en annan sak. En dyr högtalarkabel är inte bättre för någon eftersom den inte gör någon skillnad för återgivningen (enl. mig och många med mig).

Att köpa dyra kvalitetsprodukter bara för att man gillar kvalité är jag absolut inte emot då jag själv åtnjuter det goda i livet och uppskattar kvalité även om jag ibland absolut inte behöver det. Skillnaden är att det i detta fall (åter igen; enl. mig) INTE är en förbättring över huvud taget och jag ser det som rent lurendrejeri att sälja på oskyldiga människor dyra saker med väldigt tveksamma argument.

Nu blir det ju sidospår, så vi får passa oss för moderatoryxan.

Det blir inte helt rättvist att jämföra en kabel (ren signalöverföring, samma in-enhet, samma ut-enhet) som att jämföra en MacBook med OS X med en lågbudget laptop med Win XP. Datorerna skiljer sig åt på väldigt många olika punkter. Framför allt det som möter användaren, d.v.s. gränssnittet.

MacBooken skulle t.ex. kunna vara bättre för din flicka för att den är enklare att använda. Hon riskerar inte att råka ut för virus när hon surfar på spelsiter (t.o.m. tv4.se har haft virus). OS X har dessutom bra föräldrakontroll inbyggd. (Jag vet att XP också har det, men jag har hört att den inte är alls lika bra. Men det kanske inte stämmer?)

Jag råkar dock veta att det blir bättre med en bättre kabel. Och jag hör skillnaden också.

OK

Vad tror du det är för superkabel i högtalaren (från kopplingsanslutningarna till delningsfilter och vidare till elementen) då?

Ge mig ett exempel på högtalare vars kopplingskabel kostar mer än 50kr/m.

Säger det igen, om du tror att du kan höra skillnad på kabel så kan du enkelt tjäna 1 miljon $... Hittills är det ingen som vågat prova och man kan ju undra varför då de inte riskerar att förlora något förutom kanske pinsamheten i att erkänna att de hade fel.

Om du svarar på min fråga så svarar jag på din.

Jag tror att om det överhuvudtaget är någon skillnad jämfört med att använda en kabel så är denna skillnad så liten att en temperaturförändring på 0,5 grader i rummet skulle ha större påverkan på återgivningen, m a o försumbar.

Bi Wiring to Loudspeakers

Länken styrker mitt svar som är mitt eget.

Jag förespråkar INTE att man använder FEL typ av kabel, d v s linjenivåkabel (liten snittarea) som högtalarkabel då detta är direkt farligt då de kan smälta och börja brinna när motståndet blir för stort och kabeln leker glödtråd.

RÄTT kabel för ändamålet, max 100kr/m (exklusive ev. kontaktdon) säger jag. Om du tycker annorlunda så får du övertyga mig, bevisbördan ligger på din sida. Skulle du ställa upp i ett opartiskt blindtest?