L*i*s*a - diskutera kvinnors datoranvändande

Och så är där en sånt som mig. En som tänker, att vis han kan då kan jag också, och så bara kaster sig ut i vad som hälst utan att tänke över om man kan eller ej. ibland vet jag att jag inte kan, då frågar jag. Det är ok att det är ting jag inte vet. Då lär jag mig

Fundera på vilken eller vilka lärare ni (som har några år på nacken) kommer ihåg att ni gillade från grundskolan. Ni kommer upptäcka att alla ni kom ihåg att ni nu i efterhand gillade oftast höll ordning i klassrummet. Det var stränga typer som inte tolererade att några pladdrade eller förstörde möjligheterna för de andra att ta till sig kunskap.

Första gången en students nalle ringer under en lektion jag håller, skämtar jag om det. Andra gången kommenterar jag det inte utan fortsätter lektionen samtidigt som jag går fram, tar nallen och plockar ur batteriet. Tredje gången fortsätter jag som tidigare lektionen samtidigt som jag går fram, tar nallen och slänger ut den genom fönstret. Utan att missa ett ord av min lektion eller kommentera det hela. Vid senaste tillfället föll studentens nalle två våningar ner på en bussgata i centrala Malmö. Därefter har ingen student nallen igång under mina lektioner.

Självklart är det så. Bra lärare var pedagogiska och hade respekt (och därigenom ordning i klassrummet). Men nu för tiden får ju inte lärare ta tag i en elev, för då blir det genast en massa turer om att eleven fick ont och blev misshandlad osv.

(sen är det ju som alltid några få barn som förstör för en hel klass...)

hörselskydd?! uj.......
stackas lärare

Kallas du "Classe Shotgun" på skolan ?

Redigt beteende, men vem får betala pajjade lurar ?

Inte en aning. Aldrig någon som frågat.

Å andra sidan ska jag erkänna att jag inte vågat mig på en högstadieklass ännu...

Tufft gjort att hysta ut luren genom fönstret, har god lust göra sånt på jobbet själv ibland, men tänk i förlängningen, vad lär du eleverna?
Att det är rätt att ta någons saker och kasta dem i gatan så länge man är störst/tuffast?

Att skärpa sig? Att inte störa andra? Att ha respekt för andra?

När vi höll arbetsmarknadsutbildning för en massa år sedan slängde vi ut arbetslösa som flera gånger kom försent. Det blev ett jäkla liv, men arbetsförmedlingen höll med, trots kink som "men då måste jag ta en tidigare buss och får ju stiga upp myyycket tidigare". Precis. Du är ju arbetslös?

Att inte ha respekt för något man får och som kostar tiotusentals kronor är en sak, att medvetet dessutom sabba för andra genom att ha sin nalle påslagen eller komma försent vilket innebär att delar av kursen måste tas om, vilket stör andra studenter, så har man ingen plats i mina klassrum.

Att... Att... Att...
Det finns inget värde i att lära ungarna att deras enda motivering till att bete sig hyfsat är att annars får de helvete från någon som är större (lärare/stat/kyrka osv...), det skapar bara en en massa individer som gör allting de kommer undan med, sviniga opportunister rakt ut sagt.

Kan man inte förklara för en unge varför det är kontraproduktivt för dennes välmående att stjäla, hota osv. så bör man hålla sig från att göra det; svar i stil med "därför" (inkl. "annars kommer staten och kidnappar dig") är bara intellektuellt oärligt. Hot är varesig en i längden konstruktiv, eller moraliskt försvarbar, metod för att få folk att bete sig hyfsat mot varandra.

När man lär ut "därför"-motiveringar så signalerar man tydligt att "mina" värderingar är mer värda än "dina" värderingar, och "din" livsuppgift är att följa "mina" regler så att "jag" blir nöjd, men att det motsatta aldrig kan gälla. Alltid motiveras detta med hot i olika stor utsträckning (ex egenmäktigt förfarande av egendom, typ en mobil i ett klassrum), från allt mellan stat och kriminella gäng, till hur många föräldrar försöker uppfostra sina barn inom rätt och fel.

Min är inte särskilt duktig på datorer. Skulle aldrig kunna installera ett operativsystem, uppdatera en drivrutin, knappt installera ett program.

Hon läser ju programmering, får högsta betyg i kurserna hittils. Duktigare än vad jag var när jag läste samma kurser. Hon kan fortfarande inte installera ett program.

Häromdagen fick hon ett problem med att hennes PATH var felaktigt uppsatt för att javakompilatorn skulle hitta rätt bilbliotek. Då mindes hon vad jag har tjatat om senaste månaderna - såfort man får ett problem så googlar man på det. Hon löste det inom fem minuter, och jag riktigt såg hur hon växte när hon gjorde det.

Det är inget fel på förmåga - det har man inte lyckats lära bort även i ett genussteroetypt samhälle. Däremot möjligen inställningen till saker och ting, fast jag betvivlar det. Jag tror bara det är roller - från puberteten så tar tjejer automatiskt ansvar för vissa delar av gemensamma problem och killar för andra. T.ex. så är min flickvän bättre på att laga mat än mig.

Intresseskillnaden är inte en intresseskillnad per se för att tjejer är "mer intresserade av kvinnliga ting (möjligen socialt konstruerad)", det är en okunskap om ämnet som man inte skaffar sig på fem minuter, utan som tillägnas genom praktik och övning under flera år. Killar "är mer datorintresserade" eftersom deras könsroller påbjuder dem att underkasta sig sådan praktiskt övning.

Att killar tar för sig mer, har snabbare att lära eller tar mer hjälp av varandra ger jag inte ett skit för. Det är timmar framför skärmen som borgar för ett datorintresse, ingenting annat.

Brandmän är ett dåligt exempel. Finns väl få yrken där fysik är så viktigt. Nu vet jag att det snackas om att fyskraven ska sänkas för att kvinnor ska kunna komma in vilket jag tycker är idiotiskt. Man måste vara försiktigt här i all iver att vara så politiskt korrekt som möjligt.

Håller med dig om det andra yrkena.

Frågan är hur man lockar fler kvinnor att använda datorn. Med betoning på att använda. Det har ju gjorts ett antal försök med att skapa kvinnosamlingar och -utbildningar och vadsomhelst med kvinnoinriktning, men jag tror knappast att det är rätt väg att gå. Hur får man kvinnor att vilja lära sig att använda en dator? Hur får man (inte bara) kvinnor att våga använda en dator?

Jag skulle vilja påstå att det är svårare för tjejer att komma vidare i sitt intresse av ett manligt område.

Om jag hade haft fler tjej-kompisar så hade jag inte "kunnat" odla samma intressen men att jag som kvinna är Mycket mån om vad omgivningen säger (men framförallt inte uttalar).

Det må vara få tjejer som tycker om tekniska saker Jag tycker inte att man ska sticka under stol med att tjejer ofta hålls utanför den mer avancerade informationen från killar. Som kille förväntas du vara teknik-kapabel men som tjej har jag ofta tvingats "bevisa" att jag är kapabel. I verkliga livet (alltså inte på forum på internet) har jag ofta hamnat i situationen att jag måste rabbla upp tekniska fakta om en kamera för att bli tagen på allvar i en foto-butik. Har man stått och blivit klappad på huvet mer än en gång då vill man mest be hela mänskligheten fara åt.. och tekniken med den.

Minns när jag gick på gymnasiet och tog nästan bara data-kurser för jag gav mig fan på att jag skulle lära mig. Det "kvinnliga" sättet att lära sig saker är mer genom att kommunicera och diskutera (tror jag), men jag känner fortfarande ingen annan tjej som jag kan snacka html-kodning med. Vill man då promt prata html så får man ha ett gäng killkompisar men det är aldrig på lika villkor.

Jag tror på att ha tjej-klasser i skolan, särskilt i såna saker. Vågar inte ens tänka på hur annorlunda saker hade varit om i alla fall en del lektioner hade varit med bara tjejer.

Klart det är en diskussion där feminism ingår.

Väl talat.
Det finns dock både positiva och negativa delar med att ha tjej-klasser, men på det hela taget skulle nog fördelarna överväga.

Inte minns jag det som ett pågående krig, men som allmänt uttråkande. Tycker studienivån var både för låg och för långsam. Inte minst alla kassa lärare som trodde undervisning handlade om korvstoppning, med vissa undantag tack och lov.
Undervisningsmetoderna som Clas i sina inlägg beskriver verkar tyda på att han inte är så bra på att stimulera sina elever till konstruktivt tänkande, som sällan lärare i de lägre nivåerna av utbildning kan. Eftersom de tror att de har rätt och eleverna ska lära sig av dem, istället för konstruktivt lära eleverna att tänka själva.
Det var först när jag började på universitet som jag fick verklig stimulans för min intelligens och hade nöjet att möta verkligt bra handledare som bekräftade sådant som lägre nivåer av lärare blev irriterade på pga av att de inte kunde svara på frågor och kände sig hotade i sina 'roller', och/eller kompetensbrist i egen utbildning och därmed utbildningspedagogik.

Det där låter helt underbart. Jag önskar att jag hade haft det så innan gymnasiet. Om det hade funnits något liknande i närheten på den tiden hade jag allvarligt talat tagit på mig peruk och klätt ut mig.

Jag brukar fråga den som är äldst i butiken om hjälp.
vem som hjälper mig, kvinna eller man är helt ointressant.

Men det kan ju vara så att den man då som expedierar dig i 99% av fallen möts av ett ointresse för 10MPixelkamerans fördelar från kvinnan som är med?
Hur bär man sig åt den 100e gången då? Ingen ursäkt men kanske en förklaring.

Jag har jobbat i butik själv och min regel var att den som inledde konversationen var den som var köparen.

Jag kan uttala mig om knark också - fastän jag aldrig provat (knark är bajs! Så.)

Måste man ha förstahandserfarenheter blir det ju bara gammelt folk som har rätt ha en åsikt då. Jag respekterar din åsikt att det är ohämmat bra.

Jag är av den åsikten att även om det mesta är bra så gillar jag inte riktigt att man upprättar reservat där man håller kvinnor och män separerade; det låter så mycket ... 20-talets Portugal eller nåt.
Jag tror på blandning, så mycket olikheter som möjligt och att det i änden kommer ut trefärgad förbannat bra tandkräm ungefär.

Busena, idioterna och mobbarna får man väl ta till andra metoder på.

Jag kommer inte ihåg min skolgång som ett pågående krig, jag kommer ihåg. kärlek, sorg, upprymdhet, roliga saker och ngt slagsmål jag var med i, mkt läxor och en allmänt underbar tid.
Jag tror inte heller det är könsrelaterat heller (att kvinnor eller män i ngn utsträckning tänker sig skolgången som en krigstillvaro (ens i en avlägset realistsik liknelse)).

Jag tror på att hela rasket enbart kan skyllas på sånt som gamla mormorar ("Inte skall väl du som är tjej hållapå med gevär?!") och dagispersonal med bristande utbildning.

Idag ser jag sånt som kön spela allt mindre roll, tack för det.

Just inkommen från köket - som glänser efter att ha diskat och städat.
I morgon skall jag jobba 8.6 timmar, skall undervisa en grupp med 6 tjejer hur man bygger bil.
När jag kommer hem har nog min fru lagat mat. Jag tar hand om disken.
Behöver det dammsugas gör jag det. Har min fru för ont tar jag hundarna på kvällspromenad.
Med detta vill jag mena att jag gör saker med hela min kropp ocj knopp.
Jag håller aldrig på att tänka på att det är manligt, det är kvinnligt. Jag bara gör.

Det är förbaskat få saker vi gör med de kroppsdelar som skiljer oss åt.

Om ngn lärde tjejerna redan på dagis att de får ta plats, om tjejerna i tonåren kunde låta bli att mobba varandra, killarna att mobba brudarna som gör som de vill och lyckas hålla gammelkärringarna borta från ungarna. DÅ skall det väl kunna bli nåt.

Karo: Dina ord värmer!
Jag fick när jag läste (o skrev) i den här tråden lite insikter. Jag undrar om den här grejen med att jag har behövt häva i killgrupper, att visa att jag visst kan teknik har gjort att jag nästan glömt det som kanske ligger mig närmre. Sjukt jobbig insikt..

Jag blir också ledsen över det här med ojämställdhet, man kommer liksom aldrig undan..Mitt nyårslöfte är att jag ska vara mer egoistisk det här året, du vet, sätta sig själv i första rummet.
Att det ska vara så svårt?

Jag tycker det är skitjobbigt när jag är butiksbiträde (extrajobb) och det kommer en man och en kvinna som ska köpa (tillsammans). Ibland känns det som om mannen tar befälet på en gång, men kvinnan är ju minst lika intresserad...

Annars bryr jag mig inte om om det är en tjej eller kille som vill ha hjälp. Fast jag jobbar i en fotobutik, så det är väl lite mer jämställt...

Jag tänker mig egoistisk som något positivt, lite av "Nobody puts Baby in the corner".
Jag är alldeles för empatisk och medveten om andras förväntningar för att hemfalla till negativ egoism, om du förstår vad jag menar..?

Min mor har gått över till en MacBook, använder den flitigt för
Internet samt en massa BBC, men är totalt ointresserad av den
annat än att den ska fungera och förstår (nu) att Mac fungerar
mycket smidigare än hennes gamla IBM StinkPad.

Min fru vägrar använda annat än Mac, men vilken av husets alla
PowerBöcker, MacBöcker eller iMac etc. bryr hon sej inte om.
Hon är fullt kapabel av att installera nya skrivare, sköta allt
behov av digital kamera och fotoredigering hon gör, men även
hon är totalt ointresserad av datorn.

Med "Intresse" menar jag det intresse man har för verktyget i
sej, och inte >att det ska vara en Mac<.