Ljudkvalitet... Varför bryr sej ingen?!

Vänta nu, så enligt din åsikt måste "en god inspelning" vara live och alla instrument spelade samtidigt?
Jösses, när var du i en inspelning senast?
Någongång på 80-talet?

Hoppar in här. Jag är en av många som sörjer gamla tiders inspelningar. Jag jobbade som ljudtekniker i många år men slutade efter flera år av datorinspelningar. Att sitta och klicka med en mus i 6 månader för varje platta är fan inget jobb värt namnet. Missförstå mig rätt - i alla år, ända sen Crosby och Williams, har det trixats med inspelningar i form av overdubs och klipp och klistra. Men i takt med att möjligheterna i praktiskt hänseende närmat sig det oändliga har det blivit smärtsamt tydligt hur klent det är med den artistiska integriteten i största allmänhet. I hemstudior och amatörsammanhang tycks det fortfarande finnas lite sans kvar och på sådana inspelningar kan jag fortfarande höra en viss kärlek till klangerna och musiken. Även en del produktioner i USA och Canada är emellanåt begåvade på samma sätt. Men här hemma i Sverige känns det som om vi slängde ut babyn med badvattnet - teknikernas kompetens och producenternas omdömme är inte längre värt så mycket, bara de har pluggarna så..

Jäklar vad jag gnäller, vet inte ens om jag lyckades komma nånstans med mitt resonemang.. Skulle skriva att jag tycker det är trist att det inte finns någon efterfrågan på traditionella band- och orkesterinspelningar längre.

Hej Rickard!
Ljudkvalitet, beroende på vad man lägger in i begreppet, går visst att mäta. Lyssningstester kan ge bra svar på om det generellt uppfattas några skillnader mellan olika impulser. SR har gjort detaljerade studier av olika ljudkodare för programproduktion och har en femgradig skala för om kodaren påverkar hörbart eller ej.
Däremot finns det ingen specifik enhet, men det finns en hel del olika projekt som jobbar kring detta.
Subjektiv ljudupplevelse - vad man gillar och inte - är svårare att mäta och kvantisera, även om det förstås går också. Men varför skulle man?

Jag förstår inte helt din mening; det ska ju gärna låta och kännas bra för mig i studion förstås. Däremot är det ju i detta sammanhang viktigare nästan att högtalarsystemet ger en tydlig bild av hur det kommer att låta hos slutkonsumenten. Du skriver att teknikerns uppgift skulle vara att få inspelningen att låta som i studion, menar du då att man ska fånga upp instrumenten exakt som de låter i verkligheten?

Inspelning och mixning är en konst, inte en vetenskap. Vore det en vetenskap skulle man försöka fånga instrumentet exakt som de låter och åt alla håll. Istället väljer man rum, mikrofon, mikrofonplacering med mera för att skapa ett sound som passar till ändamålet. Samma flygel låter helt annorlunda i en jazzinspelning, Bachpartita, Jackson-komp, Beethovenkonsert eller EST-platta. Det beror inte bara på spelet...

Teknikerns uppgift är i högsta grad att lägga till och dra ifrån, ofta.

Jo iofs gör man ofta det, men det har man gjort ett bra tag. Långt innan vår tid i alla fall. Det har gett helt unika möjligheter till viss typ av ljudbearbetning, samtidigt som man i många fall väljer att låta musikerna spela tillsammans. Världens inspelningsteknik är inte svartvit :=)

Ursprungligen av moogpower:

Gå till inlägget

En förklaring på vad det är kanske vore trevligt? Och har detta med ljudkvalitet att göra?

Lite loudness/equalizer på ljudet så kan man inbilla sig att det låter bättre.
Hela denna tråd är bisarr! Oooaaah!

Det här är en icke-fråga. Inom fem år är inte filstorleken en issue längre och alla kommer lyssna okomprimerat. Vidare, så är ljudkvalitet mer av en subtil vanesak än en exakt vetenskap. Jag vet. Har suttit och producerat musik i flera år på skitutrustning, med dåliga hörlurar mm. På nittiotalet gjorde jag musik till dataspel. Vi snackar 8 bit/22 kHz-ljud. När jag hör det där bomullsinlindande soundet igen är det med viss nostalgi - ungefär som när man hör en gammal dänga från femtiotalet. Det blir liksom lite av en del i ljudbilden, och ingenting man gråter över.

Disten kom väl heller knappast till i jakten på det renaste gitarrljudet? Till och med defekt ljud vänds till konst om man bara repeterar det tillräckligt. Som ett zenbuddhistiskt mantra. Upprepa till det blir sanning.

Litet "kul" citat från en av de "Audio Professionals FAQs" som florerar (denna deriverad
från rec.audio.pro)

"Analog systems DO filter out information above 20 kHz. Further, the frequency
response and phase errors of even the very best well-maintained analog
reproduction systems have response errors far exceeding those of even
middle of the line digital equipment. Whether one person may find those
errors tolerable or even likeable or not is a matter or personal preference
that is beyond the scope of this or any other technical discussion."

Kanske komprimeringen tillför "fenomen" på samma sätt som en del av de analoga
komponenterna påstås göra - och som gör att det som kommer ut uppfattas som
behagligare än det som gått in...

Lång tråd det här...

Diskussionen kring loudness/limiting har jag bara följt på avstånd, men det är knappast rimligt att musik mastras på samma sätt för ipod-konsumtion och för 100000kr-hifi-konsumtion. Det är ju allt annat än high fidelity i ordens rätta bemärkelse när alla instrument hörs exakt lika högt hela tiden.

Loudness war - Wikipedia, the free encyclopedia

Det borde väl visst vara högst rimligt att ALL musik mastras på ett sätt som passar high fidelity. Det kan inte vara till någon skada för low fidelity förutom än viss volymbegränsning, men utan klipp och dist. Vad är iPodmastering för något? De som krigar om uppmärksamhet i the loudness-war förutsätter tydligen att det inte existerar förstärkare??

Det som är sorgligt med iPod är just volymbegränsning och urusel inbyggd förstärkning. Men det går ju att lösa från dockkontakten där man går förbi den interna strypningen.

Sen behöver det väl knappast vara någon skillnad på mastering för fidelity’s i 10 000-kronors respektive 100 000-kronorsklassen. Värdet på high end-anläggningar är högst relativt.

Varför det, om bara en promille konsumeras på det sättet? Helt orealistiskt i dagens marknadssituation. Tragiskt men sant.

Producera skitljud för att musik ska konsumeras under plågsamma former? Jag menar att välproducerat ljud inte kan skada mobiltelefonhögtalarkonsumering, men tvärtom blir det ofantligt värre åt andra hållet [komprimerat, volymmaximerat, distat] -->[vilken vanlig stereoanläggning som helst]

Hur stor erfarenhet har du av att konsumera musik genom en mobiltelefon?

Ganska stor. Jag har inget emot low-fi. Men low-fikraven är ju så låga att det inte borde vara standard för hur musik ska produceras.

Mycket musik konsumeras "på väg", på stan, i buss/tunnelbana/spårvagn, joggingspåret...
Svårt med dynamiken där, ens med bullerreducerande lurar. Dessutom gör denna
konsumtion att man allt mer sällan sätter sig ner i lugn och ro vid den "stereo" man
eventuellt har...

Det var just det jag menade. Jag kommenterade det orimliga i att all musik mastras för konsumtion i highend-utrustningar. Jag önskar det vore så, men rent marknadsmässigt är det helt orealistiskt.

Haha, "mastra för Ipod"... Den var jävligt rolig måste jag säga!
Man mastrar aldrig efter ett marknads-segment, utan allt beroende på vad det är för musik. Jazz och Soul på ett sätt, rock och pop på ett sätt, hiphop och rnb på ett sätt. Allt handlar om vad det är för musikstil. Sen är det ju alltid den som mastrar som sätter sin prägel på det också. Men inte fan mastras något för low-end utrustning.

Vad skall man med loudness/limiting med på en hemma stereo övht, tala om för mig, tack.

En helt banal funktion för att "feta på ljudet". Jag har aldrig ägt en stereo med den funktionen, eller ja. Mamma och pappade hade någon gammal häck när jag var liten, men då "lyssnade" man ju inte på det sättet. Hur som helst finns det ingen anledning att använda den knappen.Det är bara skräp. Har någon bättre förstärkare ens kvar den funktionen förresten?

Jag syftade inte på någon jävla knapp utan på vad mastering med loudness/limiting har för funktion när man lyssnar på musik i hemmastereon, dvs. när man omgivande ljud inte stör (som det gör när man går på stan med iPoden)

Jag är ingen expert på mastering, mer än att jag hängt i en mastringstudio en vecka. Men att man limiterar och komprimerar skiten ur ljudet i en mastring gör man för att få ett "högre/fetare" ljud. Om det är bra eller dåligt är väl upp till var och en att avgöra. Men man smäller ju helt klart sönder dynamiken i ljudet. Som Zimmer säger, om folk visste typ. Det är ju även därför folk tycker att klassisk musik "låter så underbart". När man mastrar den sortens musik varken komprimerar eller limiterar man alls...typ... De som mastrar numera verkar vara rädda att sticka ut hakan och göra något annorlunda. Gud förbjude att du öppnar upp lite dynamik i någon stenhård rocklåt liksom.

Loudness-knappen på gamla stärkare var tänkta att kompensera för att vi uppfattar bas
och diskant (för att använda "gamla termerna ) relativt svagare jämfört med mellanregistret
vid låg ljudstyrka. Tanken var att man skulle "trycka på" den knappen vid lyssning på låga
volymer och "trycka av" vid låga. Men det är klart, "hängmattan" lät ju rätt häfftigt

Just det ja, så var det...
Eller som polaren kallade den "disco-knappen"

...loudness-kampen är ju en trend som präglar en stor del av branschen. Uppdragsgivarna
vill ha denna maximering, om det nu är för "Ipod" eller andra skäl, Att mastra med hänsyn
till low-end är inget nytt... Auratones och "ta en kassett med ned till bilen" är klassiska
exempel

En gång var knastriga och brummiga vinylplattor the state of the art. Folk tyckte det lät fantastiskt - ingen brydde sig om knaster och brum. Producenter och musiker - som gjorde musiken och lyssnade på masterbanden före dom blev pressad vinyl - var dom enda som kräktes av olust. Nördarna köpte "förstapressningar" och "japanpressningar" och ansåg att detta var så nära Gud man kunde komma.

Sedan kom CD och många dömde ut det kalla digitala ljudet. Andra sa att snart har folket vant sig och detta kommer att bli det nya state of the art. Så blev det. Idag anser nördarna att det är så det ska låta - som på en CD.

Så kom mp3 och det döms nu ut av CD-nördarna - som dömts ut av vinyl-nördarna. En del skrattar dock åt hela skiten och inser att snart - om inte redan - så är mp3 the state of the art. CD är snart glömt och debatten kommer bara att handla om kilobits - inte om mp3 som sådant.

Och ovanpå allt detta - sedan begynnelsen av Edisons vaxrulle - sitter en del och betraktar allt med stort nöje - ty dom vet att ALL inspelad musik - oavsett teknik - är per definition en artefakt som har föga med ursprunget att göra. Inspelad musik är en elektronisk återkapelse som levereras via membranrörelse och lufttrycksförändring uppstår. Denna reproduktion kan låta på olika sätt - alla är lika "bra" eller "dåliga". Reproduktionerna är en konstart i sig själv och populärmusik innehåller mest ljud som inte existerar i universum - alltså digitalt/elektroniska artefakter som ingen VET hur dom EGENTLIGEN ska låta eftersom dom är uppfunna av människan. Inspelning av "riktiga" instrument genomgår också en dramatisk process innan dom hamnar på band/fil. Allt bli elektroniskt och folket diggar artefakterna och skiter högaktningsfullt i hur det SKA eller KAN låta. Det är ju bara en annan artefakt och just nu får dom känslor av denna artefakt - en mp3-fil på 128 kbps - eller en FM-stations extremt pumpkomprimerade radiosignal.

Vid inspelning av t.ex. en symfoni med full orkester så bör man ju ratta så gott man kan - och mickar spelar ju roll - men vill man verkligen göra skillnad när man sedan lyssnar på den klassika artefakten hemma så handlar det mindre om återgivningsutrustning än om rummets beskaffenhet…och att bygga om bostaden är ju både jobbigt och dyrt…så man vänjer sig :-D.

wörd!

CDn är ’state of the art’ endast pga att det inte existerar något annat i inspelad musikförsäljning med högre kvalité. Dvd-Audio och SACD har alldeles för liten katalog för att ens räknas.

’Knastriga brummiga vinylskivor’ beror mer på skivspelaren än själva vinylskivan.