Ser ofta felstravningarna "streck" "sträck"...
Ett STRECK ritar man med penna, "mottagningspinnen visar fem streck"
Ett sträck är en rad med flygande fåglar på rad.
Oftast säger man "i ett sträck"
Att ha fem sträck i mottagning funkar liksom inte
En annan sak som kan liknas vid freudiansk felstavning är väl "ände" och "ende"
"du är den ende" (gammal sång, ende i betydelsen "ensam"
"du är den enda" femininform av ende, "du är den ende i Sverige som ..."
Här använder man "ända" ("Du är den ända")
En ända kan i vardagligt språk uttydas som "arschle" (från tyskan) eller "röv"
Det används ocks för att beteckna "slutet" på ngt, "vid änden av regnbågen"
Jag misstänker att det är Stockholmskans betoning av E och Ä som ligger bakom...
Det tredje att anmärka på är väl bruket av "de" och "dem" osv.
"Dem är inte kloka" skall vara "De är inte kloka"
Jag är inte språkpolis, jag kan tåla hur många "tangentslint" som helst
(när man skall skriva "hunddagis" och tappar en bokstav, trycker brevid etc "Hnddagis"), det här räknar jag inte som stavfel ens.
Kan vi använda tråden för att "rätta saker" utan personliga påhopp, utan att diskutera att "jag tycker minsann man har rätt att stava fel".
Här handlar det om att ett ord brukas fel och vad som är rätt.
Vill ngn hålla på med Dyslektikernas rätt i samhället och liknande kan vi väl ta det i tråden brevid, tråden skulle bli alldeles för yvif (den kommer balla ur ändå innan inlägg 14)...
