Konsumtionslån

+1

Jag håller helt och hållet med! Låne-träsket är av ondo.

Jag är en sån där som jagar feedback & bekräftelse och jag har lärt mig att inte ta ut "vinsten i förskott". Om jag får belöningen innan jag avslutat något så pajar hela belöningssystemet. Det är SÅ mycket härligare att jobba, spara, jobba, spara, drömma, jobba och sen tjäna ihop till något - gå till butiken och köpa. Då uppskattar man verkligen grejerna.

Att låna och få ut "vinsten" i förskott och sen jobba, jobba, jobba för att betala något som man redan fått - det fungerar inte för mig.

+1 på planB.

Att låna till en lägenhet innebär ju oftast ingen större ekonomisk risk. Oftast får man ju tillbaka pengarna.
Att ta ett dyrt lån för att köpa saker som inte håller sitt värde är ju däremot riskfyllt. Om din betalningsförmåga försvinner så kan du sälja lägenheten och bli av med lånet. Men soffan för 35000 kanske inte är värd ett skit om du tvingas sälja den.

Håller med PlanB till fullo. Själv har jag ett lån och det är på lägenheten. Inte en krona i lån utöver det. Punkt.

Jag säger som Göran, Den som är satt i skuld är inte fri.

+100

Skall man låna till något skall det ju vara något som ligger utanför normal räckvidd.
Att låna 750 000 till en bostadsrätt (som är en huvudlös boendeform - men det är en annan diskussion) är OK.
Att spara ihop samma summa är ju så få förunnat.
Att spara i fem år för att köpa en bil låter ju lite jobbigt med.

Men det är egentligen summan som är viktig; köpa en bil för 8000 - ja då spar man till den.
Köpa en bättre bil för 200 000 - då får man nog prata med banken.

Det är väl typ 70% av de svenska hushållen saknar budget. 20 % tror att de har en budget och resterande 10% har faktiskt en budget.

Det är ju först när man gjort upp en budget som man ser vad man kan unna sig. En del kör ju med principen, här är vad vi fick in, här är vad vi måste betala, då blir detta över. Problemet med det är att det alltid kommer månader där utgifterna överstiger inkomsterna och då är det bra att ha lite stående på balanskontot. Att låna till konsumtion tycker jag personligen är ok (det handlar ju om att man vill ha sin apple-produkt snabbt ) bara man tar höjd för det i sin ekonomi och tyvärr är det långt i från alla som gör det. De fortsätter att leva som de gjorde tidigare och inser inte att den nya 50" plasman, bose-systemet, macbooken och ipaden kostar ett antal hundralappar per pryl per månad.

Att låna pengar till en bil är egentligen precis lika vansinnigt. Du betalar på något som hela tiden minskar i värde, till skillnad mot ett boende då. Men bil måste de flesta ha. Vi la om topplånen till bottenlån precis, vår boendekostnad sjönk ganska rejält. Då är det förstås lätt att dras med och konsumera mer. Men vi bestämde oss för att göra automatiska dragningar till ett fondsparande på motsvarande belopp.

Känns enormt tryggt att ha en buffert på banken. Nu är det ju knappast en årslön, som det rekommenderas från de som saknar all sorts verklighetsförankring. Men vi är en bit på väg.

Pengar är intressant - speciellt den moraliska delen av dem.
För visst är det så att vi som inte har några problem med vår ekonomi inte bara förundras (förfasar?) när vi ser dessa "skuldfälleprogram" utan också känner oss ganska duktiga - vi är ju inte sådana. De vet vad de för dessa programmakare

Intressant också med lån, vilka som är ok och vilka som är no-no. Bostad och studier har väl varit ok ganska länge. Fast bostad har förändrats, förr skulle lånen betalas av nu är det väl mer eller mindre ok att amortera väldigt lite och leva på värdestegringen. Bil och husvagn tycks ha blivit ok att låna till men charteresor är väl no-no. Trots att detta kanske innebär en billigare årskostnad.

Visst, det är säkert bra att göra budget men man kan leva gott och hålla sig inom sina egna ekonomiska ramar utan. Själv slutade jag med att föra kassabok och göra budget i 30-års ålder och inte har det påverkat min ekonomi. Jag konsumerar och sparar ungefär lika mycket som tidigare.

Håller med där, har inte gjort budget på 18 år (sen jag flyttade hemifrån), och det går jäkligt bra ändå.

Men vissa behöver göra en budget för att kunna hålla sig inom ramarna, helt klart är det så.

När vi skulle köpa hus och berättade för mäklarna att vi ville ha ett hus som vi kunde betala inom en överskådlig framtid tittade de på oss som om vi var utomjordingar. Sen när vi köpte ett hus och skulle lägga upp lånen ville banken veta hur lång tid vi ville amortera av lånen på. Jag sa 10 år. Banken tyckte det var ett alltför kortsiktigt engagemang och vi fick lägga upp det på mellan 30 och 60 år. Nu kör vi amorteringsfritt och gör extra amorteringar ett par gånger om året, motsvarande ca 10 år avbetalningstid. När kåken är betald, då jäklar ska vi leva loppan.

Är ägare till ett huslån och ett studielån. Detta är i min mening vad jag kan låna till. Äger en bil utan lån (08 C30) vilket jag måste påstå att jag är mycket nöjd med. I övrigt så sätter jag undan en fast summa varje månad till mitt egna sparande som växer och är det något jag vill ha så köper jag det (sällan jag kommer på att jag vill köpa något för mer än 7 -15000. TV, dator bla.) Jag behöver inte vänta någon gång om jag inte själv bedömer att jag behöver göra det.

Jag räknar alltid utifrån "worst case scenario" de gånger jag fattar ett stort ekonomiskt beslut. Exempelvis när vi köpte hus så räknade jag på att jag skulle klara av att betala lånekostnaderna om vi båda av någon anledning skulle bli arbetslösa. Sedan vet jag vilka utgifter jag har per månad. Utöver de "vanliga" transaktionerna och kontot har jag och min fru ett gemensamt sparkonto med pengar som räcker för ganska omfattande omkostnader om något skulle skita sig fullständigt så inte ekonomin pajar för man inte haft lite framförhållning.

Det har givit mig och oss en enorm ekonomisk frihet i det hela och jag kan säga att jag utan problem har varit ledig under december utan lön pga av att ekonomin är såpass välplanerad.

Jag skiter personligen i vad folk gör för val i livet, så länge valen inte skadar andra, och i extrema fall om deras val skadar dem själv.

Mao lägger jag ingen värdering i om folk vill låna för konsumtion, så länge de själva bär konsekvenserna av det.

För egen del har jag dock varit extremt sparsam med lån, annat än en kvartsmiljon i studielån, som jag slutbetalade för 6-8 år sedan, och på bostaden, som jag räknar med att kunna slutbetala inom ett par års tid.

Ett skäl till den sparsamheten är att jag när jag kom ut i arbetslivet och eget boende för dryga 20 år sedan gjorde misstaget att skaffa en s.k. "kontokredit", på om jag minns rätt 10.000, vilket jag naturligtvis köpte något helt onödigt för, med påföljd att jag månad efter månad fick knuffa den där jävla skitkrediten framför mig. Efter att jag kommit till insikt om hur felaktigt det mönstret var så gnetade jag ihop beloppet (vilket med dåvarande skitlön var mer än kännbart) och bestämde mig för att aldrig göra något så dumt igen.

Därefter har jag fattat mina korkade beslut på helt andra områden i livet

Jag tar då och då smålån på så vis att jag har AmEx och MasterCard med räkning en gång i månaden, jag lämnar i bilen på service och betalar räntefritt på 4 månader och så vidare. Inget dramatiskt i det. Om man som jag får ungefär samma lön varje månad är det mest en fråga om att ha koll på kassaflödet. Om jag köper mat på Ica med AmEx är det inte dyrare för mig att betala i månadsslutet när lönen kommer än att jag betalar direkt med ett kort kopplat direkt till lönekontot.

Precis. Att _dela_ betalningen är knappast ett problem i min ögon, så gör jag med i stort sett alla lite dyrare saker (typ över 5000). Det är ju inte för att jag inte har råd utan för att man i vissa fall kan tjäna lite bonus på det, eller för att man vill hålla kassan någorlunda konstant.

Dessutom, när det gäller bolån så hävdar många att man inte gör någon vinst på att amortera mycket utan det kan vara smartare att spara de pengar man tänkt amortera på annat sätt eftersom låneräntan är så löjligt låg.
Har man dessutom lån i halvmiljonklassen är det ju småpengar man betalar i ränta.

Studielån? Nänä, inte sånt skit, betalade sista inbetalningen idag och jag är bara 36. Men det beror ju inte på att jag har amorterat

Har det ungefär som Baron beskriver det, knappast något dramatiskt.

Jag delar gärna upp lite dyrare köp om det erbjuds ränte- och avgiftsfria delbetalningsmöjligheter. Visst skulle jag kunna betala dessa lån omgående men om jag nu kan ha kvar pengarna på sparkontot i några extra månader och därigenom få ett par kronor i ränta, så varför inte?

Jag hade lite tur och sålde en importerad bil med vinst i våras - nästa dag betalade jag av studielånet!

Använder också kreditkort - särskilt vid inköp av resor (reseförsäkringen är jättebra!)

Jag är en sparare och kontant människa. Men använder kreditkortet vid nödvändiga betalningar. Ingen kredit. Utan spara ihop jobba och slit ,och köp grejen kontant, då får man den sanna glädjen av det hela som ovan påpekats. Men jag dömer ingen så länge som man tar ansvar för sina krediter, så inte jag ska vara med och betala av dom i framtida "folkliga" skuldsaneringar, eller dyrare ränte avgifter hos min bank som säkert blir fallet i alla fall om jag får gissa.

Kort utan kredit är bankkort (debit card) - inte kreditkort (credit card).

För övrigt så är det väl bra att systemet med skuldsanering finns för en del personer. I många fall omfattas inte personer som har rena konsumtionsskulder till följd av att man under en längre tid levt över sina tillgångar.

Jag har oerhört svårt att se hur ett bankkort gör det enklare att hålla reda på sina utgifter. Du kan spara kvitton etc. om du känner att du vill kunna gå tillbaka och se vad du har använt ditt kreditkort till. Flertalet banker och kreditinstitut erbjuder också möjligheten att logga in på Internetbanken och titta på aktuellt saldo (dvs. hur stor del av din beviljade kredit som du har kvar att använda).

Kontantkort och kreditkort är inte samma sak.