Tramsig retro-trend

Har en sån där Pentax PC35AF (numera ofungerande). Sedan har jag en Super A, inte KX, men storleken är ganska så exakt lika. Sedan är jag mer en Rolleiflex-typ än bladare...

Och varför alla dessa objektivlock? Objektivlock is for wimps... Men det är klart, killen i koftan har väl ingen aning om hur man ens laddar kamerorna med film ("va, varför är det en lagårdsdörr på baksidan av kameran?" "Och varför har någon stoppat in en bit kartong det står Kodak på framför LCDn?")

Fan vilken tur att jag sparade alla mina kassettband nu när det snart är inne igen

Jag har en som liknar de längst upp i högra hörnet. Står på min hylla bredvid en gammal skrivmaskin och en Mac Plus.

Symboler för början av fotografering, författande och publishing.

I verkstan har jag min samling av voltmätare, bl.a. mycket gamla backelit AVO meters samt en Wheatstone bridge i trälåda.

Man får en skön känsla av de äldre grejerna som man inte får från dagens plastiga skräp...

Mätsökarkameror har fått ett rejält uppsving senare åren. Man ser ibland en och annan två-ögd kamera också i stan. Fin-fin samling.

I like! Kanske skulle göra en liknande själv!
Men varför engelska?
Photographie - une passion à vie
Fotografie - eine lebenslange Leidenschaft
Fotografía - una pasión de por vida
Фотография на протяжении всей жизни страсть

(translate.google.com)

Tja, det är nästan som ett förstaspråk för mig.

Tramsig retro-trend? "Men det är klart, killen i koftan har väl ingen aning om hur man ens laddar kamerorna med film"? Varför denna inställning?

Vad är det egentligen meningen att man ska diskutera här?

Retro ?

Tja, man är ju knappast ute efter funktionen då den suger rätt rejält.

Däremot kanske formen, designen.

Gamla saker var ibland (men inte alltid) formgivna med kärlek.

Nu är det ju dock inte så att de som fotar analogt (för att fortsätta på trådens ämne; går ju att säga samma sak om annat vurmande för retro) nödvändigtvis gör det för att — med hjälp av en tysk, fin och gammal kamera — kunna visa upp sin högst "personliga" livsstil. Många som jag vet fotar analogt gör det ju för uttrycket skull. Varför skulle inte det vara en funktion så gott som någon?

Edit: jahve sammanfattar min åsikt väldigt bra!

Jag har en skrivmaskin som jag gladeligen använder till vardags. Den har absolut sin plats i mitt arbete (japp, jag använder den för att tjäna pengar på). För min fotohobby har jag några fina gamla Voigtländer-kameror och en film-Canon där jag kan använda samma objektiv som på min DSLR.

För min del handlar det inte om att "stila" med de analoga prylarna, jag använder dem för att de är rätt verktyg för mig.

Skrivmaskinen innebär totalt avkopplat skrivande utan distraktioner. Och i direkt solljus i trädgården om andan skulle falla på. Jag tänker efter mer innan jag skriver, eftersom att det är jobbigt att korrigera.

De analoga kamerorna använder jag mest för att jag tycker att filmkorn är snyggt men också för att jag vill lära mig att göra rätt från början istället för att chimpa mig fram till rätt exponering. Dessutom tycker jag att tillfredsställelsen blir större när bilden tar några timmar att skaka, skölja och torka fram. Hade jag varit proffsfotograf skulle det förmodligen vara vansinne med analogfoto, men som hobbyist ser jag inget problem att det tar lite tid.

Jo på ett sätt känns det kanske paradoxalt, men jag tycker att det ändå att det är spännande när analogt material möter ett digitalt medium. I slutändan handlar det ju bara om olika sätt att uttrycka sig på och nå önskat resultat med sina bilder. Flickrs uppgift är ju inte heller att exklusivt rikta in sig på digitalt fotograferande, utan snarare låta folk sprida sina bilder digitalt — oavsett om de är digitala eller analoga. Det ena (analogt fotande) behöver ju inte utesluta det andra (digitala sidors fördelar).

Att verkligheten i stort är en annan — där dessa analoga kameror på Flickrs startsida inte nödvändigtvis speglar de som fotar analogt just för att det är ett medium i mängden, utan snarare, som du själv säger, är en del av den (håller helt och hållet med dig här) tramsiga "digitalfoton som ser 'analoga' ut"-trenden — är lite synd, ja.

Javisst, och den texten från maskinen får du väl scanna eller OCR-läsa för att få in den i en digital värld.
Eller så får någon sekreterare skriva in den.

Gammal analog film får man scanna för att bara kunna lägga på Flickr.

Men det är klart, passar det in i ens värld att banka in färg i papper eller söla med framkallning - varsågod.

Här i huset lever vi helt digitalt. Inga CD's, inga DVD:er, Böcker finns men köper sällan nya.
Fotas digitalt, musiken är digital. Allt är tillgängligt, direkt.

Omger mig gärna med vackra saker, 1000 olikfärgade plastbitar räknades inte dit.

Vi har däremot vackra saker, tavlor och möbler. En del helt nytt, en del gammalt.

Man kan fota analogt och ändå hata de "1000 olikfärgade [plastbitarna]". Man kan fota analogt och ändå vilja leva det å så fantastiska digitala livet fullt ut. Allt är inte så svart eller vitt. Att fota analogt — med allt vad det innebär, sett till framkallning — är ju ett hantverk. Att pryda sitt hem med cd- och dvd-fodral — not so much.

Vidare: folk fortsätter kladda och "söla" med oljefärger, kollage i papp, mer klassisk animation med dockor etc, trots att det är sååå mycket enklare att i äkta Hockney-stil pilla på sin helt digitala telefon/enhet.

Min poäng? Finns ju som tur är rum för båda tillvägagångssätten. Hallelujah!

Adzam 1, det känns som någon märklig form av mindmeld här.

Tekniken är till för mitt mig själv eller mitt arbete. Det resultat jag vill nå, eller ibland vägen dit, avgör vilka metoder jag väljer. Jag ser ingen nackdel med att sträva efter att behärska såväl digital som analog teknik. Dessutom, om man som jag återupptäcker det analoga, har man idag möjligheter att köpa finfin utrustning för en spottstyver. Till och med att betala överpriser är billigt.

Har en gammal Halda från 1932 också. En riktigt vacker pjäs. Det roliga är ju att alla mina gamla kameror fungerar. Det gäller bara att ha tid att framkalla filmen.

Javisst, var och en gör som den själv vill, kan och behagar.

Jag har ingen användning för cd's, gillar inte bränna till dvd, har inte tid söla med film - vilket också är dyrt.
Jag har ingen lust skriva på en slamrig gammal skrivmaskin heller och jag har inga Philipskassetter liggande i lådorna.

Allt fungerar. Det passar mitt liv.

Klargörande: Gillar denna del av inlägget:

Har förresten en gammal ljusmätare i bredvid kameran också.

Tycker att det är mer imponerande hur man kunde få analoga/mekaniska saker att fungera än dagens elektronik.

Jag ska inte säga för mycket eftersom jag har mekaniska klockor själv (för att jag gillar svepande sekundvisare) men du glömmer ett stort skäl: "exklusivieten" och status - men det låter bättre att säga att man uppskattar hantverket bakom:)

Väl talat planB.

Plus att man slipper byta batteri

Jo, men nu har min Seamaster Professional stannat i alla fall och måste in på service... Det slipper man med quartsverk...:)

Köpte just en App som visar ett gammalt kasettband i fönstret när man spelar muzak i sin iphone...