All konsumentlagstiftning bygger på att olika intressen ska balanseras, och att man inser att konsumenter ofta är i ett kunskapsunderläge. Det finns kolossala mängder begränsningar om hur produkter får marknadsföras och säljas och vilken typ av avtal som är rimliga.
Lagstiftningen är också pragmatisk, snarare än principiell, dvs. i stället för att se om vad som är (moraliskt) "rätt" eller "fel" så är frågan "funkar det i praktiken", och det här är ett område där man ser att det funkar jävligt dåligt i praktiken. Kunder förstår inte innebörden av så långa avtal, vilka villkor som gäller för uppsägning, vad totalkostnaden blir etc. etc.
Det är alltså ungefär som med SMS-lån, vilket i teorin låter enkelt och bra, men som i realiteten visar sig skapa stora problem för många konsumenter –.och det är ju just de som ska skyddas.
Själv säger jag Hurra!