- jhm
- Medlem ●
Det skrev jag inte heller, så du kanske skall spara på larvigheterna.
Jag tycker defintivt inte att jag larvar mig. Du försöker ju understödja dina argument med:
"Kolla här, jag är civilekonom. Kolla här, jag har pluggat och ni har fel"...
Det tycker jag defintivt är att larva sig. Särskilt när andra på forumet kommer med starkare argumentation för sina påståenden.
Jag kan bara beklaga din inställning, men tror inte forumreglerna medger en fortsättning på detta, och sätter därför punkt med inlägg till dig här.
Jag tycker defintivt inte att jag larvar mig. Du försöker ju understödja dina argument med:
"Kolla här, jag är civilekonom. Kolla här, jag har pluggat och ni har fel"...
Det tycker jag defintivt är att larva sig. Särskilt när andra på forumet kommer med starkare argumentation för sina påståenden.
Absolut, men blev det ingen avkastning, så var det inte heller en investering, utan en kostnad.
En investering är i min mening att lägga värden på något man hoppas ska ge avkastning. Självklart kan saker som t ex aktier, fastigheter, bilar, antikviteter eller vad det nu kan vara ge dålig avkastning eller gå i förlust, kanske så mycket att man blir av med hela insatsen. Då får man en kostnad, om man pratar rent bokföringsmässigt. Men det är ändå per definition en investering, om än en dålig sådan.
EDIT: Från Svenska akademiens ordlista: "Investera: placera (pengar) i sakvärde, satsa". Satsa i sin tur definieras som "göra insats i spel; sätta in; riskera". Imo betyder ordet investering i sig att man tar en befintlig risk som kan gå åt båda hållen.
EDIT: Från Svenska akademiens ordlista: "Investera: placera (pengar) i sakvärde, satsa". Satsa i sin tur definieras som "göra insats i spel; sätta in; riskera". Imo betyder ordet investering i sig att man tar en befintlig risk som kan gå åt båda hållen.
Alla ställen jag har tittat på har ungefär samma definition. Jag klistrade in NE:s eftersom alla kanske inte har tillgång till den.
Apropå diskussionen om cirkulationsplatser och ev. regler som gäller, både innanför och utanför: gör gärna en studieresa till Paris och klättra upp i Triumfbågen - den omgärdas av ett fascinerande trafiksystem kallad Place de L'etoile. Det är egentligen en rondell bestående av 8 till 9 inte helt tydligt utmärkta körfält där tolkningar av trafikregler är lika många som antalet bilar! Ändå fungerar det på något förunderligt sätt...
Apropå diskussionen om cirkulationsplatser och ev. regler som gäller, både innanför och utanför: gör gärna en studieresa till Paris och klättra upp i Triumfbågen - den omgärdas av ett fascinerande trafiksystem kallad Place de L'etoile. Det är egentligen en rondell bestående av 8 till 9 inte helt tydligt utmärkta körfält där tolkningar av trafikregler är lika många som antalet bilar! Ändå fungerar det på något förunderligt sätt...
Ibland funkar det, ibland funkar det inte. Jag har åkt där för få gånger för att mina erfarenheter kan representera verklig statistik, men vad jag sett sker där fler olyckor än vad som är normalt i cirkulationsplatser.
Videogoogla Place Charles de Gaulle så får ni se hur det kan se ut.
Ontopic: Frukt är inte godis.
Det är en missuppfattning att det inte är enkelt för företagen att göra sig av med folk vid behov.
.. och det är en missuppfattning att turordningsreglerna skapar problem vid uppsägning i företaget.
Och exakt vad bygger du ditt sista påstående på?
Jag har nämligen flera exempel på att LAS-listan skapar problem för företag.
Och exakt vad bygger du ditt sista påstående på?
Jag har nämligen flera exempel på att LAS-listan skapar problem för företag.
Att företag mycket väl kan undanta anställda från de ordinarie turordningsreglerna - även i företag med 10 eller fler anställda. Vad det i grunden handlar om är att kunna påvisa specifik kompetens som är avgörande för företagens utveckling. Men detta är flertalet företag väldigt dåliga på, och deras företrädare ställer inte direkt upp och hjälper till i frågan eftersom det skulle försvaga ett av deras främsta påhittade argument i förhandlingar och politisk opinionsbildning.
Sedan kan man så klart också lösa det som regeringskansliet gör och dela upp varje anställd i en egen turordningskrets, men det är lite mer avancerat och fungerar inte i exakt varje situation.
Att företag mycket väl kan undanta anställda från de ordinarie turordningsreglerna - även i företag med 10 eller fler anställda. Vad det i grunden handlar om är att kunna påvisa specifik kompetens som är avgörande för företagens utveckling. Men detta är flertalet företag väldigt dåliga på, och deras företrädare ställer inte direkt upp och hjälper till i frågan eftersom det skulle försvaga ett av deras främsta påhittade argument i förhandlingar och politisk opinionsbildning.
Sedan kan man så klart också lösa det som regeringskansliet gör och dela upp varje anställd i en egen turordningskrets, men det är lite mer avancerat och fungerar inte i exakt varje situation.
Det handar inte alltid om "kompetens". Polaren jobbade i ett företag med 40-50 anställda. En dag varslas typ hälften. Tyvärr försvinner typ all ung och "hungrig" arbetskraft och det som blir kvar är alla över 40 som mest gillar kaffemaskinerna.... LAS är en god idé i teorin, men i praktiken försvagar den samhället, såväl för företagaren som för den anställde.
Det handar inte alltid om "kompetens". Polaren jobbade i ett företag med 40-50 anställda. En dag varslas typ hälften. Tyvärr försvinner typ all ung och "hungrig" arbetskraft och det som blir kvar är alla över 40 som mest gillar kaffemaskinerna.... LAS är en god idé i teorin, men i praktiken försvagar den samhället, såväl för företagaren som för den anställde.
"Ung och "hungrig" arbetskraft" är inte riktigt ett sakligt skäl för att kringgå turordningsreglerna i LAS.
Min gissning är att företaget inte kunde påvisa särskild kompetens som är avgörande för företagets utveckling och överlevnad. Kan man inte göra detta så är det ju självklart att de mest längst anställningstid också ska ha rätt att vara kvar så långt som möjligt. Annars hamnar du i en situation där den som protesterar minst och klappar huvudet på chefen bäst blir den som blir kvar allra längst. Så kan vi inte ha det.
"Ung och "hungrig" arbetskraft" är inte riktigt ett sakligt skäl för att kringgå turordningsreglerna i LAS.
Min gissning är att företaget inte kunde påvisa särskild kompetens som är avgörande för företagets utveckling och överlevnad. Kan man inte göra detta så är det ju självklart att de mest längst anställningstid också ska ha rätt att vara kvar så långt som möjligt. Annars hamnar du i en situation där den som protesterar minst och klappar huvudet på chefen bäst blir den som blir kvar allra längst. Så kan vi inte ha det.
Jaså, så du tycker att den som varit på ett jobb längst är den som ska få behålla jobbet? Varför?
Jag tycker den åsikten är rätt absurd. Jag tycker att den som jobbar bäst är den som skall få behålla jobbet. Hårt arbete skall löna sig, med LAS-listan gör det inte det.
Jaså, så du tycker att den som varit på ett jobb längst är den som ska få behålla jobbet? Varför?
Jag tycker den åsikten är rätt absurd. Jag tycker att den som jobbar bäst är den som skall få behålla jobbet. Hårt arbete skall löna sig, med LAS-listan gör det inte det.
Risken att hamna i långtidsarbetslöshet och inte kunna komma tillbaka in på arbetsmarknaden ökar med åldern - om man inte besitter en särskilt efterfrågad kompetens. Och om du har varit länge inom ett företag så har du lagt ned en betydande tid för att hjälpa företaget. Jag tycker att det då är rimligt att man ser till antalet år så länge det inte föreligger särskilda skäl att någon annan ska gå före.
Hur mäter du vem som jobbar "bäst"? Är det helt och hållit upp till arbetsgivaren att avgöra detta? Om ja; hur gör du för att inte hamna i en situation där denne försöker att göra sig av med anställda som kritiserat arbetsmiljö eller ledningssättet i företaget?
Ja, det är korrekt att LAS inte tar hänsyn till godtycklighet vid uppsägning. Sådant ska vi inte ha.
Risken att hamna i långtidsarbetslöshet och inte kunna komma tillbaka in på arbetsmarknaden ökar med åldern - om man inte besitter en särskilt efterfrågad kompetens. Och om du har varit länge inom ett företag så har du lagt ned en betydande tid för att hjälpa företaget. Jag tycker att det då är rimligt att man ser till antalet år så länge det inte föreligger särskilda skäl att någon annan ska gå före.
Hur mäter du vem som jobbar "bäst"? Är det helt och hållit upp till arbetsgivaren att avgöra detta? Om ja; hur gör du för att inte hamna i en situation där denne försöker att göra sig av med anställda som kritiserat arbetsmiljö eller ledningssättet i företaget?
Ja, det är korrekt att LAS inte tar hänsyn till godtycklighet vid uppsägning. Sådant ska vi inte ha.
Risken att hamna i långtidsarbetslöshet kanske ska vägas mot risken att inte komma in på arbetsmarknaden överhuvudtaget. Det finns en anledning till att Sverige har en av europas största arbetslöshet bland unga... LAS förbättrar inte direkt förutsättningarna. Att resonera att man "hjälpt" ett företag för att jobba där är ju rent skitsnack. "Hjälpa" är något man gör utan ersättning. Företaget har betalat lön för ditt utförda arbete, du har inte idkat någon som helst välgörenhet.
Du har en poäng i att det inom vissa sektorer blir svårt att mäta vem som jobbar på bäst, men det är arbetsgivaren som bör avgöra detta. Det är trots allt hans företag. Som det är nu blir han tvingad att ha kvar personal, oavsett vad han anser. Om han däremot väljer att säga upp personal som han inte tycker gör ett bra jobb, som faktiskt gör det, då är det väl hans förlust helt enkelt.
Du verkar tro att alla företagledare och chefer är ute efter att ha det så jävligt som möjligt. De flesta chefer jag jobbat med i dagsläget inser att om man har personal som trivs och mår bra, så levererar de också bättre arbete.
Jag säger inte att vi ska ha godtyckliga uppsägningar. Jag säger att när företagare tvingas att säga upp personal så skall vi inte ha en förlegad lag som gör att vi tappar produktivitet på företaget på grudn av att gamla betongklumpar slår sig för magen och känner sig "lugna och säkra" med sina 10 år på firman. Låg produktivitet i ett företag som precis sagt upp personal hotar i längden att leda till ännu fler uppsägningar. SÅDANT SKA VI INTE HA!
Risken att hamna i långtidsarbetslöshet kanske ska vägas mot risken att inte komma in på arbetsmarknaden överhuvudtaget. Det finns en anledning till att Sverige har en av europas största arbetslöshet bland unga... LAS förbättrar inte direkt förutsättningarna. Att resonera att man "hjälpt" ett företag för att jobba där är ju rent skitsnack. "Hjälpa" är något man gör utan ersättning. Företaget har betalat lön för ditt utförda arbete, du har inte idkat någon som helst välgörenhet.
Du har en poäng i att det inom vissa sektorer blir svårt att mäta vem som jobbar på bäst, men det är arbetsgivaren som bör avgöra detta. Det är trots allt hans företag. Som det är nu blir han tvingad att ha kvar personal, oavsett vad han anser. Om han däremot väljer att säga upp personal som han inte tycker gör ett bra jobb, som faktiskt gör det, då är det väl hans förlust helt enkelt.
Du verkar tro att alla företagledare och chefer är ute efter att ha det så jävligt som möjligt. De flesta chefer jag jobbat med i dagsläget inser att om man har personal som trivs och mår bra, så levererar de också bättre arbete.
Jag säger inte att vi ska ha godtyckliga uppsägningar. Jag säger att när företagare tvingas att säga upp personal så skall vi inte ha en förlegad lag som gör att vi tappar produktivitet på företaget på grudn av att gamla betongklumpar slår sig för magen och känner sig "lugna och säkra" med sina 10 år på firman. Låg produktivitet i ett företag som precis sagt upp personal hotar i längden att leda till ännu fler uppsägningar. SÅDANT SKA VI INTE HA!
Nåväl. Det här med ungdomsarbetslösheten i Sverige har fått alldeles för stort utrymme i debatten. I verkligheten så tror jag att den inte ligger på mer än ca 6-7% (vilket är i nivå med den generella arbetslösheten). Orsaken till att man påstår att den hamnar så högt som 16.9% (07/2012) är att man räknar in latent arbetssökande - dvs. sådana som t.ex. är heltidsstuderande och därmed redan har en sysselsättning på heltid. Så att komma och göra en koppling mellan LAS och ungdomsarbetslösheten blir direkt missvisande. Dessutom kunde TCO visa på att endast 2,5% av de arbetslösa ungdomarna har förlorat jobbet på grund av driftsinskränkningar (dvs. situationer där turordningsreglerna kan ha kommit till användning).
Företag betalar för övrigt långt ifrån en lön som motsvarar ditt produktionsvärde. Du har alltså hjälpt din arbetsgivare att uppnå den lönsamhet som företaget dras med. Alltså borde du också ha fördelar av detta, utöver den lön du får. Men att prata om produktionsvärde i förhållande till vad man får ut i lön är av någon anledning kontroversiellt. Få vill höra att vi faktiskt bara får ut en bråkdel av det värde vi skapar i ett företag, och då särskilt i stora internationella bolag.
Nej, jag utgår inte ifrån att alla företagsledare och chefer vill ha det så jävligt som möjligt för sina anställda. Men när man ska sätta regler för hur arbetsmarknaden fungerar så måste man vara medveten om att det finns en uppsjö av arbetsgivare som inte drar sig för att utnyttja människor. Som löntagare är du generellt sett alltid beroende av arbetsköparna. Det finns ett fåtal undantag där situationen är tvärtom, men det är knappast normgivande på svensk arbetsmarknad idag. Detta innebär också att jag inte anser att det är upp till arbetsgivaren att själv avgöra vem som jobbar bäst. Det ska ske i samförstånd för att sätta hinder för arbetsgivare som premierar lydnad och absolut tystnad inom företaget.
Och återigen; LAS hindrar inte produktivitet. LAS skyddar dig som anställd från att bli godtyckligt uppsagd. Konsekvensen av att ta bort denna lagstiftning är att du öppnar för de godtyckliga uppsägningar som du påstår att du inte vill ha. Det stora problemet, vad gäller sämre eller bättre produktivitet, är att arbetsgivarna sällan har kunskap kring sina rättigheter. Om arbetsgivaren har kunskap kring hur LAS fungerar så kan denne bevara kompetens som krävs för att inte sänka produktiviteten. Det kan till och med vara så att produktiviteten kan öka ytterligare. Men för att det ska ske så måste det redogöras för på vilket sätt detta har betydelse. Det är inte ett orimligt krav. Jag har svårt att se varför företagare och arbetsgivare inte ska ha några krav på sig när de genomför uppsägningar. För det är dit vår diskussion bär; att det ska vara så få krav på saklighet som möjligt - även om du säger att du inte vill ha godtycklighet.
Nåväl. Det här med ungdomsarbetslösheten i Sverige har fått alldeles för stort utrymme i debatten. I verkligheten så tror jag att den inte ligger på mer än ca 6-7% (vilket är i nivå med den generella arbetslösheten). Orsaken till att man påstår att den hamnar så högt som 16.9% (07/2012) är att man räknar in latent arbetssökande - dvs. sådana som t.ex. är heltidsstuderande och därmed redan har en sysselsättning på heltid. Så att komma och göra en koppling mellan LAS och ungdomsarbetslösheten blir direkt missvisande. Dessutom kunde TCO visa på att endast 2,5% av de arbetslösa ungdomarna har förlorat jobbet på grund av driftsinskränkningar (dvs. situationer där turordningsreglerna kan ha kommit till användning).
Företag betalar för övrigt långt ifrån en lön som motsvarar ditt produktionsvärde. Du har alltså hjälpt din arbetsgivare att uppnå den lönsamhet som företaget dras med. Alltså borde du också ha fördelar av detta, utöver den lön du får. Men att prata om produktionsvärde i förhållande till vad man får ut i lön är av någon anledning kontroversiellt. Få vill höra att vi faktiskt bara får ut en bråkdel av det värde vi skapar i ett företag, och då särskilt i stora internationella bolag.
Nej, jag utgår inte ifrån att alla företagsledare och chefer vill ha det så jävligt som möjligt för sina anställda. Men när man ska sätta regler för hur arbetsmarknaden fungerar så måste man vara medveten om att det finns en uppsjö av arbetsgivare som inte drar sig för att utnyttja människor. Som löntagare är du generellt sett alltid beroende av arbetsköparna. Det finns ett fåtal undantag där situationen är tvärtom, men det är knappast normgivande på svensk arbetsmarknad idag. Detta innebär också att jag inte anser att det är upp till arbetsgivaren att själv avgöra vem som jobbar bäst. Det ska ske i samförstånd för att sätta hinder för arbetsgivare som premierar lydnad och absolut tystnad inom företaget.
Och återigen; LAS hindrar inte produktivitet. LAS skyddar dig som anställd från att bli godtyckligt uppsagd. Konsekvensen av att ta bort denna lagstiftning är att du öppnar för de godtyckliga uppsägningar som du påstår att du inte vill ha. Det stora problemet, vad gäller sämre eller bättre produktivitet, är att arbetsgivarna sällan har kunskap kring sina rättigheter. Om arbetsgivaren har kunskap kring hur LAS fungerar så kan denne bevara kompetens som krävs för att inte sänka produktiviteten. Det kan till och med vara så att produktiviteten kan öka ytterligare. Men för att det ska ske så måste det redogöras för på vilket sätt detta har betydelse. Det är inte ett orimligt krav. Jag har svårt att se varför företagare och arbetsgivare inte ska ha några krav på sig när de genomför uppsägningar. För det är dit vår diskussion bär; att det ska vara så få krav på saklighet som möjligt - även om du säger att du inte vill ha godtycklighet.
Jag delar defintivt inte din uppfattning, och tror inte att vi kommer längre i diskussionen.
Jag håller inte med dej i inlägg #384 om att det skulle vara bättre för samhället. De unga och hungriga har troligen lättare att hitta andra jobb, de över 40 har troligen mycket svårare, och får då gå på bidrag, vilket lastar samhället.
Håller helt med PeeMaN här. Min förra arbetsgivare fick dras med äldre, högavlönade slöfockar, medan de unga, lägre betalda men effektiva arbetarna fick gå. LAS är sjukligt och behöver åtgärdas.
Problemet blir hur du ska definiera vilka som ingår i "äldre och högavlönade slöfockar". Jag tycker inte att man ska ge utrymme för godtycklighet vid uppsägningar. Det är ett beslut som påverkar människors vardag på ett mycket omfattande sätt. Därför måste man vara noga med detta.
Och om man nu upplever att vissa anställda verkligen inte gör sitt arbete så finns det två saker att göra. Säga upp personerna med denna hänvisning och hoppas att det håller i förhandlingar och slutligen i Arbetsdomstolen (AD), eller öppna plånboken och köpa ut. Det finns ingenting som hindrar en arbetsgivare från att köpa ut någon. Och i detta fall med "högavlönade slöfockar" så låter det inte som att berört företag inte skulle ha råd med en sådan skitig uppgörelse med berörda anställda.
Problemet blir hur du ska definiera vilka som ingår i "äldre och högavlönade slöfockar". Jag tycker inte att man ska ge utrymme för godtycklighet vid uppsägningar. Det är ett beslut som påverkar människors vardag på ett mycket omfattande sätt. Därför måste man vara noga med detta.
Och om man nu upplever att vissa anställda verkligen inte gör sitt arbete så finns det två saker att göra. Säga upp personerna med denna hänvisning och hoppas att det håller i förhandlingar och slutligen i Arbetsdomstolen (AD), eller öppna plånboken och köpa ut. Det finns ingenting som hindrar en arbetsgivare från att köpa ut någon. Och i detta fall med "högavlönade slöfockar" så låter det inte som att berört företag inte skulle ha råd med en sådan skitig uppgörelse med berörda anställda.
Jag vet inte vilken personlig erfarenhet du har av detta. Det du beskriver låter ju solidariskt och fint i teorin, men då jag själv jobbat med detta är det verkligen inte så lätt i praktiken. Jag önskar mycket mer att arbetsgivaren ska få välja vilka anställda de ska ha kvar, staten ska inte lägga sig i så mycket som den gör idag och låta folk rida säkert på grund av långa anställningstider.
Jag vet inte vilken personlig erfarenhet du har av detta. Det du beskriver låter ju solidariskt och fint i teorin, men då jag själv jobbat med detta är det verkligen inte så lätt i praktiken. Jag önskar mycket mer att arbetsgivaren ska få välja vilka anställda de ska ha kvar, staten ska inte lägga sig i så mycket som den gör idag och låta folk rida säkert på grund av långa anställningstider.
Jag säger inte att det är så enkelt. Det ska inte vara enkelt. Men ofta är problemet att arbetsgivarna inte har den kunskap de behöver för att kunna tillvarata sina rättigheter vid en facklig förhandling. Och deras företrädare (bl.a. Svenskt Näringsliv) gör det inte enklare när de använder LAS som ett slagträ snarare än att föra konstruktiva samtal om vad vi annars skulle ha för alternativ.
Jo, jag förstår att du vill att arbetsgivarna ska ha större utrymme att välja vilka de vill ha kvar vid uppsägning. Men det jag i så fall efterlyser är hur vi hanterar godtyckligheten som uppstår i spåret av den ökade friheten. Är det OK att arbetsgivarna börjar säga upp människor för att de kritiserat arbetsmiljön, eller för att de engagerar sig fackligt och ställer krav? Eller är det OK att man sparkar ut en ung kvinna för att hon har blivit gravid och tänker vara föräldraledig? Det är där som vi hamnar, i mindre eller större utsträckning om vi tar bort LAS och helt litar på arbetsgivarnas eventuella goda samvete.
Jag vill inte ha ett sådant Sverige och en sådan arbetsmarknad. Tror att det är så som faktiskt vill ha det.
Fram för allt måste LAS-nejsägarna komma med ett förslag som är bättre. Det är väldigt lätt att klaga på något men betydligt svårare att hitta ett bättre alternativ.
Min lösning:
Varannan enligt Lista, varannan företagarens val.
Anders Mildner på Sydsvenskan skriver en krönika - och han har rejält med kött mellan benen - om att dra alla över en kant..... ;):D
Riktgt rolig
Sluta tala med galen tunga! - Sverige - Sydsvenskan-Nyheter Dygnet Runt
/m
Att vserige skulle ha ett unikt högt skattetryck är också en myt - detta gäller hela Norden och vad jag vet toppar Danmark ligan. När det gäller vissa skatter så ligger vi lågt dessutom; t.ex. företagsbeskattningen är förhållandevis låg i Sverige (tror att t.o.m. USA har högre).
När det gäller avregleringar och utförsäljning av allmänhetens egendom så slår Sverige alla rekord någonsin - mycket som gjort i detta land skulle man aldrig kunna göra i t.ex. Frankrike om man vill behålla livet. Vi har t.o.m. lagt ut delar av pensionen på Börsen - detta anses absurt i många länder...även av liberala i dessa länder.
Det finns många myter om vårt land och dessa myter sprids mest av svenska medborgare...av någon besynnerlig för mig okänd anledning.
(vi har inte heller hög självmordsfrekvens - vill ligger i medelläge i väst när det gäller självmord och har aldrig toppat någon lista - myten beror på ett missförstånd på 60-talet och usel jornalistik)